Ny Filmrecension: DIO – ”Dreamers Never Die”.

Vi tar det på en gång. DIO – Dreamers Never Die är inte den ultimata dokumentären om legenden Ronnie James Dio. Det är istället en två timmar och 15 minuter best of med väldigt många roliga skratt och historier samt massor av fantastisk musik.

Ronnie James Dio:s historia börjar redan som 6 åring. Hans far tvingade honom till tre timmars träning varje dag med sin trumpet. Något som trots vissa framgångar inte kom att bli hans signum men all träning för diafragman gjorde att när han väl tog steget fram till mikrofonen så hade han lungor av stål som fram tills hans bortgång aldrig svek honom en sekund. Vi får följa den fumliga starten lite snabbt och den tragiska olyckan som ledde till att The Electric Elves historia tog slut så abrubt. Via Elf blev det Rainbow vidare till Black Sabbath för att sedan forma sitt eget band DIO och avslutningsvis Heaven & Hell. Hela historien berättad tillsammans med anekdoter från forna bandkamrater, andra kända musiker, radioprofilen Eddie Trunk och musikjournalisten Mick Wall. Visst nämns det att framgången kom med ett pris och att det inte alltid drogs jämnt bandmedlemmarna emellan. Det fanns också tider när det knakade ordentligt i äktenskapet med Wendy Dio. Men som tidigare beskrivits är det verkligen HELA historien du är ute efter är det här fel film att se.

Det gör faktiskt inte så mycket för mig iallafall att filmen är väldigt vinklad. Det finns så mycket genuin kärlek och respekt från tidigare kollegor och vänner som värmer gott i höstrusket. Vi behöver inte flera avsnitt där det bara skriks, bråkas och beskylls. Det var ändå väldigt länge sedan. Dessutom har många redan koll på det mesta. Det har ju skrivits om under fyra decennier och visats i tidigare dokumentärer både på tv och bio. Och helt ärligt tror jag inte ens alla svaren finns även för den som vänder på varje sten. Man kan ju lätt säga att det finns anledning till att de flesta helt enkelt inte minns. Vi får också faktiskt en hel del aldrig tidigare visat material. Så det finns något för alla.

En kort sammanfattning blir helt enkelt att det blir full pott för underhållningsvärdet men lite mindre som dokumentär. Trots allt väldigt sevärd även för den som redan kan historien. Många skratt och härliga historier gör att man faktiskt inte blir så ledsen ens till det oundvikliga slutet. Rekommenderas varmt även för dig som inte växte upp under sjuttio eller åttiotalet.

Betyg: