Ny recension: New Horizon ”Gate Of The Gods”.

Sångaren Erik Grönwall och låtskrivaren/producenten/multi-instrumentalisten Jona Tee, tidigare bandmedlemmar i H.E.A.T., fortsätter sitt musikaliska partnerskap genom att presentera New Horizon, i form av deras nya “power metal” skiva ”Gate Of The Gods”.

Såhär beskriver de själva New Horizon:

Fröna till NEW HORIZON såddes i Jonas ungdom, med tanke på att han växte upp med att lyssna på (och fortfarande älskar) band som Iron Maiden, Helloween, Hammerfall, Manowar, Edguy och liknande. Heavy metal finns i blodet och New Horizon är något som rinner genom hans ådror och ligger honom extremt nära hjärtat. Han har alltid drömt om att släppa sina egna power metal låtar en dag. På frågan om hur han skulle beskriva New Horizons sound, säger Jona Tee att det är som ”en blandning mellan klassisk power metal och heavy metal, med en touch av 2022.”

Den ursprungliga idén för New Horizon var till en början att ha fler sångare på albumet; det ändrades dock när Erik Grönwall kom till studion för att spela in två låtar till albumet. Trots att Erik nyligen lämnat H.E.A.T kände båda killarna ett behov av att fortsätta arbeta tillsammans. Låtarna som Jona hade skrivit till debutalbumet New Horizon var ”a match made in hell” för Eriks röst. Eftersom han är en vansinnigt mångsidig sångare som skulle kunna ge projektet en mer bandliknande känsla, visste Jona att han var mannen för jobbet. Erik delade Jonas passioner för genren och gick gärna med i NEW HORIZON samt levererade den sångvilja som låg inom honom för att fullfölja Jonas power metal-vision. Med inspelningen av de två första låtarna började de brainstorma och visualisera en framtid tillsammans under New Horizons fana…och de gillade vad de hörde och såg.

– Det kändes så naturligt att fortsätta jobba tillsammans. Vi har turnerat tillsammans i stort sett över hela världen och släppt musik tillsammans i ett decennium. Jona är verkligen som min bror och New Horizon kommer att vara katalysatorn för oss att släppa fantastisk metal tillsammans och bara ha kul, säger Grönwall.

Efter några månaders hemlighetsfullt arbete i studion ger återföreningen av Grönwall och Tee oss en riktig heavy metal-skiva som kommer att lämna ett oväntat avtryck på power metal-scenen. Det allmänna temat för albumet och låtarna är episkt och kraftfullt, men de bibehåller några verkligt smittsamma melodier samtidigt som heavy metal-grunden behålls intakt.

Robban Bäck (Mustasch), Sam Totman (DragonForce), Love Magnusson (Dynazty), Dave Dalone (HEAT), Niko Vuorela (Temple Balls) och Laucha Figueroa är alla gästmusiker/medverkande på det självbetitlade debutalbumet från New Horizon som släpps via Frontiers Music Srl nu på fredag den 11:e mars.

Med denna sälj-text så gav det en hel del att förvänta, speciellt om man är ett inbitet H.E.A.T fan som jag själv. När Erik Grönwall gick ifrån H.E.A.T så kommer jag ihåg hur chockad jag blev. Och helt ärligt, väldigt ledsen. H.E.A.T var, och är än idag ett av mina absoluta favoritband. Även om jag gillar dom första två skivorna med Kenny extremt mycket, måste man ju vara ärlig att Erik Grönwall bidrog till att lyfta bandet till skyarna. Jag anser att Erik är Sveriges bästa sångare och frontman, samt är jag tämligen säker att jag skulle lista honom på en topp 10-lista av världens bästa rocksångare. Detta i kombination med Jona Tee´s fantastiska låtskrivare-talanger gav mig extremt mycket hopp om detta projekt när jag först läste om det. Det var glädjande att höra med tanke på hur chockad jag blev att Erik gick ifrån H.E.AT efter en sådan galet bra skiva som de släppte med bandet. Plus i kanten att jag är ett stort power metal fan (i lagom dos) och framför allt av band som Avantasia, Helloween och Edguy.

New Horizon

Skivan börjar med spåret “A New Horizon”, ett intro på 1.27. Lagom längd på ett intro. Spåret är pampigt, atmosfäriskt och bygger upp väldigt väl mot vad som komma skall. Lyssnar man på introt så kan man inte tro att det ska vara en power metal platta. Det är ett väldigt tydligt synthwave spår men det passar jäkligt läckert. Lite 80´s rocky vibe.

Sedan drar det igång, “We Unite”. Det blir en tydlig och bra övergång från introt. Energin sprutar ur spåret och det är ett jäkla drag. Robban Bäck spelar som vanligt löjligt bra. Erik visar en löjligt bra bredd på sin röst (skräll?!). När jag först hörde spåret som singel visste jag inte vad jag skulle tänka kring kontrasten på verserna och refrängerna. Antagligen en omställning jag behövde göra från H.E.A.T tänket. Nu älskar jag kontrasten och jag gillar hur det bryter av. Jag gillar att Erik ligger och pushar samt distar rösten med en grym nerv på verserna för att sedan gå ned på refrängerna. Det blir pampigt. Sköna vibbar på gitarrerna efter refräng 2 av Helloween. Känns som en bra fusion på ny/gammal Helloween och H.E.A.T i detta spår. ID:et av H.E.A.T finns ju såklart där pga Jona Tee och Erik Grönwall men det känns ändå nytt och fräscht samt eget.

Nästa spår, “Stronger Than Steel”. Känner en bra vibb av äldre “Dream Evil”. Elakt och tyngre riff i kombination av en löjligt stark refräng. Bra gung i verserna. Fan vad jag älskar att höra Erik Grönwall sjunga “elakare”. Han har alltid visat på en bredd i sin röst men här har han fan övertrumfat sig själv. Grönwall har dessutom varit sjuk under inspelning processen (leukemi om någon skulle ha missat det). Jag blir så sjukt inspirerad över att han har fått ur sig en sådan leverans under den tiden. All eloge, det finns en anledning till att det heter “Grönwall power”. Som vanligt grym leverans av Dave Dalone på solot (H.E.A.T), inga konstigheter där.

”Cry For Freedom”, ett mer klassiskt power metal intro inleder. Det är snygga gitarrmelodier och dubbelkaggar. Men sedan, satan vad versen bryter av. Tankarna går direkt till en fusion av H.E.A.T och Seventh Wonder. Jag gillar det starkt, jag hör ju inspirationen av SW men det känns ändå väldigt eget. Även Jona Tee har fasen övertrumfat sig själv här i låtskriveriet. Sjukt stark låt med bra bredd på de olika partierna. Det är långt ifrån monotont i strukturen som viss power metal kan bli. Sedan finns det återigen ett parti som känns väldigt Helloween. Det är löjligt bra skrivet. Man har lyckats extremt väl med att göra något nytt medan man bygger på en nostalgi/känsla av band man älskar inom power metal genren.

“Call Of The Underdog”. Lite keltisk känsla i introt. Får lite Gary Moore vibbar. Sedan drar det igång rejält. Är det lagligt att sjunga så bra som Grönwall gör? Verserna är ju helt sinnes bra. Även här går vi ned på refrängen och det bryter av väldigt väl. Låten får andas från de ösiga verserna och refrängerna lyfter rejält på grund av detta. Lite Dream Theater vibbar på denna stundtals. Fränt! Kan bli en live-favorit om de ger sig ut och lirar.

“Stardust”, nu får Robban Bäck jobba. Underbart. Vi snackar dubbelkaggar deluxe och ett högt tempo. En kombination av starka melodiska verser, i stil med Melodisk Hårdrock och sedan en klassisk men modern power metal refräng. Fortsatt leverans i bra bredd på starka melodiska verser och refränger som bryter av. Jag måste säga att denna typ av power metal är en skön friskt fläkt, på grund av Erik Grönwall. Han är inte den klassiska power metal sångaren och det är något jävligt positivt. Man får inte den där sångaren som låter väldigt lik andra i genren, eller den som har en viss range som den alltid ligger i. Eller som har ett överanvänt vibrato som man bara vill skjuta sig själv av efter tre låtar. Erik bidrar till att bredda power metal genren, i kombination med Jona som förstår sig på den typen av musik och som skriver nya färska låtar inom nyss nämnda genre.

Erik Grönwall, New Horizon.

“Event Horizon”, bra vibb av Ghost Division av Sabaton i introt. Kanske starkaste refrängen på skivan. Jävligt bra hook och drag i den, i kombination med ett väldigt bra riff som driver låten framåt. Det slår mig att det var väldigt länge sedan jag hörde en skiva som har fångat min uppmärksamhet rakt igenom, spår för spår, som denna skiva gör. Framför allt inom power metal genren. Applåd!

“The End Of All”, tungt intro med ett släpigt riff. Tidiga Hammerfall vibbar? I kombination med den där keltiska känslan igen. Hammerfall möter Gary Moore? Nightwish vibbar infinner sig också. Och Within Temptation. Vilken jävla fusion! Bra är det vilket som.

“Fearless”, där har vi Maiden vibbarna! Grymt gitarrintro, helt klart vibbar av Maidens gitarrister där. Jäklar vad annorlunda Erik låter stundtals på denna. Ett annat sätt att sjunga under sjukdomstiden? Eller bara en viss typ av mix av kören och Erik? Vilket som så låter det galet bra. Som inbitet Maiden fan så faller denna verkligen mig i smaken. Gitarr-delarna lika väl som Eriks “Bruce the air raid siren” vibbar i falsetten. Dessa toner som Erik stundtals tar är nog det högsta jag hört han ta, någonsin. Imponerande, att man kan fortsätta utvecklas och pusha sig själv.

“Gate Of The Gods”, plattans sista spår på 7:29. Egyptisk känsla infinner sig, lite Tad Morose vibbar. Grymt snygg och stor refräng infinner sig. En episk avslutning! Jag hör lite “Bye Bye Beautiful” av Nightwish, snygg touch.

Sammanfattning:

Hur ska man sammanfatta en sådan galet bra skiva? Det är svårt, det finns så mycket att säga. Safe to say, New Horizon har helt klart lyckats med att göra en ny och fräsch power metal skiva. Den känns hungrig, den är fylld av energi och väldigt bra influenser av diverse olika band som utgör tillsammans med Erik Grönwall, Jona Tee och gäst musikerna, något nytt, fräscht och galet starkt. Samtliga inblandade har överträffat sig själva. Kan det här bli årets skiva? Ja den är då sannerligen med och tävlar om titeln. Nu hoppas jag bara få se denna konstellation live. Det är sällan jag ger en 10 i betyg, men i detta fall.. Har dom gjort sig mer än förtjänt av det.

Band: New Horizon

Album: Gate Of The Gods

Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.

Releasedatum: 11:e mars 2022.

Betyg:

Av // Rasmus Harnesk Wiklund.

Liked it? Take a second to support Rasmus Harnesk Wiklund on Patreon!