Med debutskivan Epicus Doomicus Metallicus (1986)presenterade Candlemass något nytt för den svenska hårdrockspubliken. Inspirerade av Black Sabbaths blytunga riff blev man först i Sverige med att slå sig in i genren som kallas doom metal. I USA och England fanns vid den tiden band som också försökte sig på liknande koncept. Mest kända är nog de amerikanska banden Trouble och Pentagram med sin legendariske frontman Bobby Liebling. Till en början gick det lite trögt för Candlemass men efter andra fullängdaren Nightfall (1987) lossnade det ordentligt och just de två första albumen räknas idag som milstolpar inom doom. Första gången jag hörde Candlemass var när Pär Fontander lyfte fram bandet i sitt radioprogram Rockbox. Jag var omedelbart såld på låtar som Samarithan, At the gallows end, Dark are the veils of death och Solitude. Bandet släppte även Ancient Dreams (1988) och Tales of creation (1989) innan sångaren Messiah Marcolin lämnade och härefter följde en tid med perioder då bandet pausades och många bandmedlemmar byttes ut. Ett tag var Leif Edling ende kvarvarande originalmedlem. 2002 var flera tidigare medlemmar tillbaka och man släppte skivan Candlemass (2005) som fick en grammis för bästa hårdrock. 2006 lämnade återigen Messiah bandet och ersattes först av Robert Lowe och några år senare av Mats Levén som enligt mig gjorde makalöst bra ifrån sig på livespelningarna. 2013 röstades Candlemass fram som Sveriges främsta hårdrocks/metalband genom tiderna av skribenterna på Sweden Rock Magazine. Idag är består sättningen av medlemmar som var med från början eller från Nightfall och framåt så man kan säga att det idag är ett återförenat band. I och med sångaren från Epicus Doomicus Metallicus Johan Längquists återkomst i bandet och skivsläppet The door to doom (2019) tycks Candlemass ha fått en nytändning som heter duga. Låten Astorolus – the great octopus nominerad till en grammy i USA och efter att man väntat ut pandemin fick man äntligen genomföra The tritonus theatre på Södra Teatern i Stockholm. Teatern var förstås utsåld och hardcore fans från hela världen var samlade för två kvällar av magisk doom. Första kvällen spelade man Epicus Doomicus Metallicus i sin helhet och andra kvällen hela Nightfall plus lite extramaterial. Nu är det dags för uppföljaren Sweet Evil Sun med samma sättning.
Jag lutar mig tillbaka i fåtöljen för att höra vad Sweet Evil Sun har att erbjuda. Inledningsriffet i Wizard of the Vortex bådar gott. Det är blytungt, långsamt och mörkt och låten slingrar sig fram genom att byta skepnad och gå i olika takt. Ett starkt öppningsspår följs av titelspåret Sweet Evil Sun som också är släppt som singel. Även här inleds det med blytung gitarr för att sedan vara lite svängigare och kanske trallvänligare än öppningen. I Angel Battle höjer man tempot men varvar med släpigare mörka partier. Första singeln Scandinavian Gods lär bli en klassiker som kommer finnas med på setlistorna under en lång tid framöver. Black Butterfly, When death Sighs, Devil Vodoo, Crucified och Goddess är alla låtar som klockar in på 6-7 minuter och är fyllda av högklassig doom. Avslutningen A Cup of Coffin är bara en minut och tretton sekunder lång men fungerar väldigt bra som avslutning.
Candlemass är tillbaka med besked! Leif Edling har komponerat 10 högklassiga låtar och jag tror att alla som började följa bandet under 80-talet kommer att bli nöjda. Själv njuter jag av det vackra i det mörka. Candlemass förför lyssnaren med en ljudbild som skapar en viss stämning som gör att man får mer än bara bra och välskrivna musikstycken. Det är med stor glädje jag konstaterar att våra svenska pionjärer i genren fortfarande levererar doom av yppersta världsklass! Jag tycker att alla sångare som varit med genom åren gjort det bra men med Johan Längquist tillbaka får man en röst som stärker det teatraliska i berättelserna. Skivan måste inhandlas snarast och längtan efter att få se Candlemass på scenen igen är nu starkare än längtan efter jultomtens årliga besök.
Artist: Candlemass
Titel: Sweet Evil Sun
Musiker: Lars Johansson Lead Guitar, Mappe Björkman Rythm Guitar, Johan Längquist Vocals, Leif Edling bass, Janne LIndh Drums
Pauline Pousar 
Lucas Zimmermann