Rockveteranen Corky Laing har inte slagit på sina sista trummor än! Laing är mest ihågkommen och förknippad som trummis i det klassiska hårdrocksbandet Mountain. Bandet har i efterhand räknas in som poto-metal, då deras musik och volym var hög och tuff för sin tid. De spelade även på Woodstock 1969 och har sin absoluta hit i låten ”Mississippi Queen”. Laing har även en lång historik att ha spelat i andra konstellationer (t.e.x West, Bruce and Laing) eller i sammarbete med andra artister (t.e.x Leslie West, John Lennon, Bo Diddley m.m). Idag är Laing den enda kvarvarande medlemmen i Mountains klassiska uppsättning som är i livet och den ende rättmätige som kan bära Mountains arv. Det verkar som att Laing på ålderns höst vill göra musik på ett personligt, avslappnad och lustfyllt sätt. 2019 släppte Laing albumet Toledo Sessions (I Ohio, inte i Spanien) vilket var hans första soloalbum sedan 1977. Toledo Sessions stil var i stort sett klassisk hårdrock och bluesrockig och framförallt sammarbete med andra musiker och sessionsmusiker. Nu tre år senare blir det nya tag med sessionsspelandet i vårt kära grannland Finland.

Uppställningen i denna session är Corky Laing på trummor och sång, Conny Blom (Electric Boys) på Sologitarr, Harri Väyrynen gitarr, John Vihervä på bas och Maria Hänninen fiol och sång. Dessutom förekommer gästspel av självaste Michael Monroe (Hanoi Rocks) med munspel på låten ”Totally Wrong” och av Ian Hunter (Mott The Hople) med klaviatur på låtarna ”Even More” och ”My World”.

Ett frågetecken på förhand skulle kunna vara hur trygg Corky Laing är på sång? Men jag tycker inte den gamla Corky sviker där utan han har en ganska trygg röst i låtarna, och det som slår mig lite är hur han varierar väl stämmorna i de olika låtarnas drag och tempo. Ta låten ”The Ball” där jag tycker Laing växlar ifrån en frän pratsånng till en mer stabilare clean sång. The Ball är för övrigt i mitt tyckte plattan bästa låt med härlig känsla överlag och ett väldigt fint men kort gitartsolo. Eller i låten ”Totally Wrong” som är bluesrockig och där Corky kör på raka rör i sången. Den låten överlag får jag en Led Zeppelin känsla på och Monroes munspel kompar riktigt väl med takten. Och ta låtarna ”Even More” och ”Pledge”, som är lugnare i tempo och sång där Laing sjunger stabillt och personligt, ja jag kan inte låta bli att tänka på Johnny Cash och David Bowies sista produktioner. Överlag så agerar Laing sång ganska stabilt tycker jag och det är något hamroniskt i hans röst så det överraskar verkligen.

Det är verkligen vibes av 1970-talets hårdrock, blues och även lite country i ett hörn. Låten ”Everyone´s Dream” känns som en jammlåt där de går all in för the Rock and Blues. De tre sista spåren tappar lite dock, speciellt de två sista där det istället är Maria Hänninen som står för sången. Här hade jag önskat att Corky hade löpt linan ut med att stå för sången. Den sista låten ”Watcha Doin” är den bättre av dessa sista tre och här hade jag önskat en frän Corky på sång istället och lite mer tuffare ljud.

Albumet överlag behöver bedömas som ett sessionsalbum och inte ett vanligt sådant. Jag tycker ljudbilden och inramningen är som sådan att den inger värme och lyssnarglädje. Musiken och sång håller en hög lägstanivå för att låna en sportterm. Det ger albumet en solid grund och ett värdigt bidrag ifrån den åldrige Corky Laing. Men lägstanivån skuggas över att det inte finns några höga toppar, ingen hit eller liknande. Jag kan tycka att det inte heller är nödvändigt när det handlar om en sådan här insplening och ett ytterst personligt projekt ifrån Corky Laing som jag tycker han personifierar väl och sköter sången överraskande bra för att vara äldre och kanske inte van som sångare om man kollar på hans historik. Det höjer betyget ett litet snäpp ifrån medelnivå. Detta är en skiva som kan passa fans av 1970-talets hårdrock, Bluesrock, country eller varför inte musiker som vill hitta ny inspiration i sitt spelande och skapande, för då kan jag verligen rekomendera en genomlyssning.

Artist: Corky Laing

Titel: Finnish Session

Bolag: TimeZone/OnStage Records

Genre: Klassisk hårdrock, Bluesrock

Bästa låtar: The Ball, Totally Wrong, Even More

Betyg:

Recension av: Anthony Ceylan