Ny Skivrecension: Creye – ”II”.

När August Rauer var klar som sångare i Creye kunde han inte närvara på debutgiget i Malmö utan en vikarie fick stiga in där och då (Alex Kvarnestig som gjorde ett formidabelt inhopp) men därefter har bandet varit intakt både live och de akustiska releaser som släppts på debutplattan.

August Rauer (sång)
Andreas Gullstrand (gitarr)
Fredrik Joakimsson (gitarr)
Gustaf Örsta (bas)
Joel Rönning (keyboards)
Arvid Filipsson (trummor)

När så Face to Face släpptes i höstas visade bandet upp sig i full mundering med ett igenkännbart sound och med singlarna som följde presenterades en något annorlunda inriktning där AOR:en blandas med andra ingredienser.

Plattans inledande wo-oh-körer med autotuneffekt får mig att rygga tillbaka lite men direkt efter de inledande wo-oh-körerna får vi en låt som låter Creye med sina AOR-element mixat med en lite tuffare pop. En stabil öppning utan att få dig att falla av stolen.

Med låt två till fyra ligger de till Creye II slåppta singlarna där Carry On år först ut som är en med sitt öppningsriff definitivt höjer nivån ett steg och den singel som faller mig i smaken näst bäst. För bäst tycker jag Face to Face är som har både power i gitarrer skön vers och refräng för att inte säga bryggan mellan de två som verkligen får mig att känna NU händer det. Find a Reason är väl den låt som jag minst går igång på även om den är stabil blir det ändå anonymt. Sista singeln att nämna är såklart vattendelare hos fansen Siberia, spår nummer fyra, som bäst kan beskrivas som modern powerpop. Med hjälp av Andreas Stone som bland annat jobbat med John Lundvik i melodifestivalen har låten klart potential för att komma med i mainstreamradio. Den har också enligt gittaristen Andreas Gullstrand gjort precis det bandet önskar och nått ut tiil en mängd nya fans som kanske normalt inte lyssnar på AOR. Själv gillar jag låten skarpt.

Det finns ett par låtar till som har samma formula, alltså mer mainstreamvänliga. Can’t Stop What We Started och Lost Without You har tydliga influenser ifrån boyband världen, gillar man inte det begreppet så kanske jag kan nämna Max Martin och Backstreet Boys för att förstärka begreppet lite.
Nu ska vi inte sätta Creye på samma pidestal som Max Martin men hantverket är klart gjort för radio i mina öron, såvida de inte är lite sena på bollen för i jag vet ju ärlighetens namn knappt vad som spelas på radion idag.

Andra hälften av skivan blandar och ger och kanske är det när vi når låt åtta och nio som det tappar lite fart. Jag tycker både Hold Back the Night och Let the World Know blir den typen av låtar som går i bakgrunden utan att man lägger märke till dem.

Avslutande tre låtar däremot ligger i nivå med de bästa på skivan, kanske tycker jag så för jag verkligen diggar AOR och här får vi det.

Closer har dessutom DET för oss som gärna hör de lite rockigare elementen, ett riktigt bra gitarrsolo. Missförstå mig inte, för er som gillar gitarrsolon finns det många på skivan men Closer är ett av de som sticker ut.
Näst sista spåret är The Greatest är en av de kortaste låtarna och man hinner med precis det som en kortare låt ska inget onödigt utan effektiv uppbyggt till en catchy refräng. Det man kanske kan höra är att Closer och ovan nämnda är lite lika varandra i tempo och melodi.

War of Love avslutar hela skivan och är ett utomordentligt sätt att sluta skivan på, kanske till och med min favorit där det händer otroligt mycket i låten. Det känns som att låten har tre, fyra olika melodislingor i sig som vävs ihop till en riktigt bra låt.

För mig presenterar Creye en stabil platta där man snuddar på en åtta i betyg men landar trots allt på en sjua då vi får ett par låtar som inte når mig hela vägen

Band: Creye
Titel: ”II”
Genre: Melodic Rock/AOR
Skivbolag: Frontiers Music
Releasedatum: 22/1-21
Bästa spår: War Of Love, Closer, The Greatest, Face To Face,
Av: Mathias Westman