Your one stop place for all things rock!

Ny Skivrecension: Harem Scarem – ”Change The World”.

Snacka om dålig timing! Harems Scarems debutalbum (1991) släpptes mitt under brinnande Seattle grungens glansperiod. A.O.R blev ungefär lika poppis som försäljningen av askkoppar på 2000-talet. Genren sjönk som en sten, från att fått härjat fritt på världens alla listor under nästan hela 80-talet. För mig som aor-frälst spelade det ingen roll. Jag köpte all bra melodisk hårdrock jag kom över i vilket fall som helst, men visst var 90-talet en endaste lång golgata. Kanadensarnas förstlingsverk innehöll aor-smekta tidlösa klassiker som ”Hard to love”, ”Honestly”, ”With a litle love” och ”Slowly slipping away”. Två år senare kom det stora genombrottet, och för mig ett steg närmare Gud: Mood swings. Med tyngd, kraft, melodier och Harry Hess raspiga omnipotenta rockröst skapade de ett eget sound i den melodiska hårdrocksfåran.

Sagan fortsatte 1995, med underbara The voice of reason. Inledningstrippeln: ”Voice of reason”, ”Blue” och ”Warming a frozen rose” skulle kunna blidka såväl palestinier som israeler. Trots riktigt bra låtar vävdes mörka subtila undertoner av grunge in i musiken. Det blev ännu tydligare på de två nästkommande albumsläppen: Karma cleansing (1997) och Big bang theory (1998). Vilket indirekt blev en temporär början till sluter för gruppen. De bytte namn till Rubber, genre till powerpop och släppte två plattor: Rubber (1999) och Ultra feel (2001).

Något år senare gjorde de tvärtom, från Rubber till ursprungsnamnet Harem Scarem. Parallellt förlovade de sig med det italienska a.o.r. – stallet Frontiers records, där de huserar än idag. På The weight of the world (2002), till Higher (2003), Overload (2005), 2006 Human nature (2006) och Hope (2008) har kanadickerna blandat och gett, med stark betoning på blandat. Jag fick instinktivt samma känsla av Harem Scarem, som med svenska Last autumn´s dream, där fokuset verkligen låg på mera kvantitet före kvalitet. Uppehållet mellan 2008–2014 tycktes ha gjort dem mer än gott. Kan den nyvaknade kreativismen bero på Kanadas nya liberala cannabislagar månne? Plattan Thirteen (2014) var klart över medel, medan United (2017) lyste ännu starkare, tillika deras bästa sedan The voice of reason.

Sångaren Harry Hess och flinke gitarristen Pete Lesperance är de enda kvarvarande medlemmarna. Duon har varit med sedan starten 1987, och hela vägen till 2020-talet. Under den perioden har de hunnit avla fram 13 studioalbum samt två under täckmanteln Rubber. Petes originella gitarrspel och Harry härliga röst är indirekt essensen av Harem Scarems musikaliska varumärke. Min fråga är, kan de göra en Pretty maids, Treat eller Accept, det vill säga skapa tre bra plattor i rad, efter ett uppehåll på ålderns höst? Bandet levererar ett förföriskt smörgåsbord med ekon från det förflutna, inbakade med ingredienser som inte ens de inblandade är medvetna om – de bara finns. Till skillnad från Thirteen där produktionen inte var helt adekvat, andas denna rustning ljudkompetens. Det finns en nyuppväckt lekfullhet på plattan i kombination med motivationen att skapa det bästa man gjort, utan för den skull reinventa sig själva. ”All killers, no fillers” är ett epitet som diktatoriskt och ofrånkomligt etsat sig fast i pannloben.

Parallellt är det ett mer vuxet popsound där aor-rötterna fått fotfäste ordentlig igen. Många belackare skulle säga att bandet sejfar, tar det säkra före det osäkra, inte sticker ut tillräckligt och saknar de där riktiga hitsen. Visst, det är en behaglig resa på en enslig motorväg vi bjuds på, där de extrema topparna som ”Savoiurs never die”,”No justice, ”Honestly” och ”Empty promises” inte existerar. A.o.r. i sig är väl ingen genre som kan anklagas för att vara nyskapande, snarare überkonservatistiskt.

Fansen vill ha något nytt, men när det väl kommer till kritan så duger ofta det inte, då är det inte riktig a.o.r.; en moment 22 situation för genren i sig. Alla låtar på Change the world är bra, men några är bättre än andra helt enkelt. Till dem sällar sig ”Aftershock”, ”Searching for a meaning”, ”The death of me” och ”Fire & gasoline”.
Vill man ha exceptionellt snygg stämsång, feta powerrefränger, oemotståndliga melodier som synkas med en av rockvärldens skönaste stämmor och ett meditativt snyggt gitarrlir, tveka inte – köp. Cirkeln är sluten, Torontogubbarnas jämnaste platta sedan Mood swings. Teamet Hess och Lesperance har definitivt lyckats att göra en Pretty Maids, Treat och Accept – grattis.

Band: Harem Scarem
Titel: Change the world
Genre: Harem Scarem – A.O.R.
Skivbolag: Frontiers Music srl
Releasedatum: 6 mars 2020
Bästa spår: The Death of me, därefter Aftershock, Searching for a meaning, Fire & gasoline
Betyg: 9/10
Peter: Mats ”Hammerheart” Widholm