Ny Skivrecension: Man Machine Industry – ”Eschaton I: Reckoning Day”

Ibland kanske det inte gör så mycket att fabriksbanden står stilla vid fel tillfälle. När kommunikationsproblem och sjukdom, stress, livet, ALLT inte riktigt kuggar i som det ska. Den här plattan släpptes ju den 25 mars, och först nu recenseras den. Livet kom i vägen, lite. Men ofta är ju sent bättre än aldrig. Och bra musik är ju bra musik. Oavsett när man hör den…

Hade JAG haft ett Metal-band (vilket jag tack och lov inte har), hade det kanske hetat, eh… ”Man Trashcan Recycle-Bin”… Tur att det är Jhonny Bergman som är musiker/artist/sångare/projektledare och att det finns ett band som heter Man Machine Industry! Det blir ju inte ”trash”… det blir THRASH! ”Eschaton I: Reckoning Day” är det första av tre EP/mini-albums i MMI’s planerade trilogi. Eskatologi. En lära om tidens ände, de yttersta tingen, döden. Vanligtvis den ENSKILDE människans tillstånd och förhållande till domedagen och livets skymning. En lära som finns inom de flesta världsreligioner. Bara ”temat” är ju för mig oerhört tilltalande, på ett kanske lite personligt, morbitt vis. Jag är ju lite ”amatör-eskalog”, kanske, haha. Det är ju dock svårt att komma undan att temat är synskt anpassat till 2022. Eller allt från 2020 och framåt rättare sagt. Pandemier och krig och elände.

 Albumet är en konceptskiva på 25 minuter… med ett intro och ett outro som 2 av de 7 spåren. Introt ”The Mander” är suveränt bra, med en mix av akustiska gitarrer och tunga jävla rytmer, som verkligen drar mig in i den musikaliska bild Jhonny vill måla. ”Betrayer Of The Code” är den primära singeln från skivan. Ja. Det förstår jag. Mitt huvud är tillbaka på 80-talet när Slayer, Sepultura, Pantera, Ministry och kanske framförallt Peter Steele’s band, Carnivore och sedermera Type O Negative, gick varmt på min vinylspelare.

Jhonny fångar så mycket från min upplevelse de åren i ”Betrayer Of The Code”. Stark låt! Sedan följer ”Information Overload”. Med en inbjuden gästsångare och samskriven med Erik Mårtensson från Eclipse. Dave Hill är den inbjudne sångaren, en legendar från det ”antika” bandet ”Demon”! ”Don’t Break The Circle”… Shit! En av mina tidiga favoritlåtar (Demon, 1982 från albumet ”The Unexpected Guest”). Demon ”försvann” lite för mig i flödet av allt som man blev matad med musikaliskt på 80-talet, så jag har dålig koll på vad det blev av dem. Men ”Don’t Break The Circle” är fortfarande en favorit från NWOBHM-eran för mig. Så jag hade höga förhoppningar på ”Information Overload”. Den är helt okej, och budskapet gillar jag men för mig ÄR den låten tyvärr skivans svagaste länk.

Så när nästa låt börjar är jag lite orolig. Lite stråkar, lite piano… och gråtande elgitarrer. Dessutom en cover, av en låt med tidigare nämnda Eclipse. Som jag tyvärr aldrig hört… Hmm… Tar väl typ 20 sekunder, sen är jag förtjust. Efter 30 sekunder, när Jhonny börjar sjunga och låten ”tung-gungar” igång är jag förälskad. ”Black Rain” är suveränt bra! Min solklara favoritlåt på albumet!  Mindre thrash, mer melodi… mer fokus på harmonier och catch (är min uppfattning), i alla fall en makalöst bra låt! OCH gitarrsolot är guldglänsande bra, tempo-ökningen och ”shreddandet” är FAN magiskt bra. En låt jag BARA älskar, rakt igenom! MMI gör den tyngre än vad Eclipse gjort (som jag ju var tvungen att jämföra med). Såklart!

 

Jhonny Berget Bergman

Låt 5 är ”Hi Tech System Collapse”, en av de snabbare låtarna på skivan. Vilket passar mig bra (Unleash The Archers är väl kanske mitt ”moderna” favoritband), och denna låt har vibbar åt det hållet. Jävligt skön rytm och refräng, ännu ett supersolo. Like it more than a lot! Sen kommer ”Apophis”… Apep. Egyptens gud över kaos… ”the serpent God”. Det är ju ingen hemlighet att jag är en ”sucker” för mytologi och religion och bildspråk. Jhonny gillar det också tydligen. ”Apophis” är ÄNNU en grymt bra låt, med ett envist, dovt muller av annalkande ”undergång”! Outrot heter som albumet: Reckoning Day. Mer eller mindre en monolog, talad med inlevelse och oro men med en hoppfullhet under ytan. En cliffhanger inför del 2 i trilogin. ”The Reckoning Day is upon us…”…  Låt oss hoppas att så inte är fallet.

 Puh… 25 minuter. Av död och misär. 25 minuter av fantastiskt bra metal! Det är inte svårare än så att ge ett slutintryck! Tack, Jhonny! För minnena från 80-talet, för din dedikation och hängivenhet till musiken. För din musikalitet! Mannen spelar i princip alla instrument på albumet! Gör mig nu ÄN mer irriterad att jag missade releasepartyt i Västra Skogen, för att jag var sjuk. Men, strunt samma. Livet är som det är, svårt att planera. Recension i efterhand är ju lite trist, men wtf… så är det bara. Jag gillar läget, gillar skivan, gillar Jhonny ”Berget” Bergman och jag gillar metal. Ingen DOG av att fabriken ”tog paus”… Jag ber ALLA att planera in en genomlyssning av ”Eschaton I: Reckoning Day” med Man Machine Industry. Eller… EN lyssning, haha… Ni kommer vilja ha mer än EN. Promise! Så oavsett. Kommunikationsbrist, sjukdom och fucking krig. Bra musik lever för evigt. Eller i alla fall till ”tidens ände”. Eller till nästa skiva i trilogin!

Peace!

Artist/Grupp: Man Machine Industry

Titel: Eschaton I: Reckoning Day”

Förlag: GMR Music

Datum: 220325

Bästa låt: ”Black Rain”. Sen egentligen allt, förutom kanske ”Information Overload”. Extra plus kanske för ”The Mander”, ”Hi Tech System Collapse” och ”Apophis”.

 Betyg:

Av: Magnus Svensson

Liked it? Take a second to support Magnus Blomqvist on Patreon!