”I will never die, because I’m immortal” sjunger han i plattans andra spår, med Pearl Jam’s Mike McCready på gitarr. En replik som skulle framstå som onödigt stöddig, om det kom från någon annan, men inget kan väl vara mer sant när det kommer från allas vår Ozzy Osbourne. Oavsett om man dyrkar The Prince of Darkness från kravallstaketet och har varenda release i varje press som sett dagens ljus, eller bara läser om honom i skvallerblaskan hos frisören kan det inte förnekas att vi har denna man att tacka för i stort sett hela hårdrockens existens. Över ett halvsekel in i karriären, och utan att ha framfört en hel konsert sedan 2018 släpper nu denna absoluta ikon sitt trettonde soloalbum.

En fråga som vi alla har ställt oss i många år, men speciellt sedan Parkinson-diagnosen, är nog: Är Ozzy inte för gammal nu? Huruvida han orkar stå på en scen återstår att se, men en sak är säker: Än kan Mörkrets Prins prestera i studion. Patient No9 är i mångt och mycket en klassisk Osbourne-platta. Inget direkt nyskapande, vilket inte heller är det vi förväntar oss, eller ens vill ha från 73-åringen. Han har sin stil, som är så utpräglad och unik att så vitt skilda gitarrister som Zakk Wylde och Jeff Beck platsar på samma album utan några större kontraster.

Det finns såklart låtar som sticker ut mer än andra. Titelspåret, tillika öppningslåten för plattan, med dess mentalsjukhustema och skräckrockvibbar, för tankarna till Alice Cooper, även den lika gärna hade hört hemma på ett Black Sabbath-album. Främst ligger styrkan i det lite högre tempot: ”One of Those Days” och ”Evil Shiffle” tunggungar som bara en Ozzy i högform kan. Den svagaste punkten finner vi å andra sidan i balladen ”Nothing Feels Right”, som framstår som lite för polerad, kanske rent av överproducerad, jämfört med resten av albumet, som över lag låter Ozzy vara just så rå som han alltid har varit.

En viss Tony Iommy får inte heller passera obemärkt. Den forne bandkollegan dyker upp på två spår: Den riffdrivna ”No Escape” och den smått bluesiga ”Degratadtion rules”. Båda ligger givetvis mycket nära klassiska Sabbath, precis som det ska vara.

Foto: Pressbild

Man ska inte spekulera, men rent krasst är det mycket möjligt att detta kanske blir det sista albumet i en gedigen karriär. I ”God Only Knows” tycks metalpionjären själv reflektera över livets förgänglighet med textrader som “Wonder what comes after, will we do it all again? Things that used to matter; they don’t matter in the end.” Oavsett vad framtiden har att erbjuda är Patient No9 ett album herr Osbourne kan vara stolt över. Det är uppenbart att det är sprunget av kärleken och glädjen i att skapa musik, och inget annat.

PATIENT NUMBER 9 – låtlista:
1. Patient Number 9 (feat. Jeff Beck)
2. Immortal (feat. Mike McCready)
3. Parasite (feat. Zakk Wylde)
4. Mr. Darkness (feat. Zakk Wylde)
5. One of Those Days (feat. Eric Clapton)
6. A Thousand Shades (feat. Jeff Beck)
7. No Escape From Now (feat. Tony Iommi)
8 Nothing Feels Right (feat. Zakk Wylde)
9. Evil Shuffle (feat. Zakk Wylde)
10. Degradation Rules (feat. Tony Iommi)
11. Dead and Gone
12. God Only Knows
13. Darkside Blues

Artist: Ozzy Osbourne

Albumtitel: Patient No9

Bolag: Sony Music

Release: 220909

Genre: Heavy Metal

Bästa låtar: “Patient No9”, ”One of those Days”, “Evil Shiffle”

Betyg:

Recension av: Anna Mattsson