Ny Skivrecension: STARCHASER – ”Starchaser”

Det ÄR skillnad på kompetens och exceptionalism. Det är tyvärr den meningen som etsade fast sig i mitt huvud, efter att ha fått uppdraget att recensera Starchaser:s debutalbum. Och jag vet direkt att det initiala omdömet var FÖR hårt, för det är ingen tvekan om att de här fem killarna är exceptionella musiker! Men, kul att skrämma musikerna och läsarna lite. Läs vidare!

Det här riskerar att drunkna i mängden av okej metal, som är bättre live än på album. Det här funkar säkert på arenor/festivaler och Pub Anchor.
Men (i mitt tycke) inte riktigt i albumformat. Och det gör mig lite ledsen. Kenneth Jonsson, tidigare gitarrist i Tad Morose, ville ge ut en soloskiva, men musikerna som han träffade under resan ledde till att ett helt nytt band formades. Starchaser. Ulrich Carlsson på sång, Örjan Josefsson på bas, Johan Koleberg på trummor och Kay Backlund på keyboards. Alla med erfarenhet från andra mer eller mindre kända band. Och det här ÄR inte ett dåligt debutalbum men när introt och outrot är 2 av de 13 stycken jag tar till mig mest, så är det ju, i mina öron något som inte riktigt fungerat.

Jag är ingen ljudtekniker, kan inget om arbetet i en studio. Men jag tycker att skivan är ljudmässigt svagt producerad. Gitarrer och keyboards ”överröstar” och dränker de andra instrumenten ochvokalinsatsen! Ulrich sjunger ju bra! Men, det är svårt att höra vad han sjunger ofta. Jag är ju en musikälskare som bryr mig mycket om texter och känslor i låtar, och det är för tunn ljudbild, mycket larm och diskant ofta i många låtar. Tycker jag. Introt lovar väldigt gott Sen kommer låten ”Starchaser”. Som då borde fungera som gruppens ”anthem” antar jag. Musikaliskt sett och ”live” kommer den göra det. Det är tung metal, som drar åt power metal-hållet. Men var är basen och trummorna?

De dyker inte upp i ”Tokyo” i alla fall som är nästa låt. Österlandets mysterium och den uppstigande solen lyser helt med sin frånvaro. Sen kommer ”Bringer Of Evil”. Och kontroversen i mitt huvud växer, haha! Låten är i mitt tycke mycket bättre än de föregående. Tempot är lägre, tyngden får glänsa (man hör bas och sång), den är musikalisk och melodiös. Dock måste jag säga att trots att jag är inte religiös eller troende kristen är Jesus är lite helig för mig. I texten ingår frasen ”I’m the bringer of evil, I’m the king of kings…” The King Of Kings. Jag vet att det inte bara är Jesus som kallats det. Historiska härskare i t.ex. Persien kallade sig det också. Men Konungarnas Konung, det får mig in på Jesus-spåret lite för mycket. Det finns ingen ondska där, jag är ledsen. För mig blir orden ”fel”, bara… (det är förmodligen inte bandets avsikt, jag är medveten om det…) Pfff… Jaja, låt oss gå vidare.

”Dead Man Walking” är också ett av de bästa spåren på skivan. Växer lite varje gång jag hör den. Förmodligen tänkt som singelsläpp, för den summerar albumet ändå. ”Angel Of Fear” är okej, den har en melodisk rytm, som jag uppskattar. Ju fler gånger jag hör den, desto bättre är även denna. Sen är det ”I’ll Find A Way”. Ännu en låt jag gillar mycket. Grymt skön uppbyggnad, med riff och keys! Och här hör man också vad Ulrich sjunger. Dansa i stolen-låt. DEN är på riktigt en låt jag vill låta VÄXA in i mina musiköron. Jag tror jag gillar ”I’ll Find A Way” mer och mer, varje gång jag hör den. Eller. Jag vet att jag gör det.

Tyvärr känner jag ganska lite för ”Day Of Judgement” och ”Killer Of Lies”. ”Battleship” ger inledningsmässigt goda känslor, men lyfter inte heller. ”For A Dying World” är något bättre… Mer rytmisk och dov än de flesta andra låtarna. Kluven på om den är en av de bästa låtarna, trots allt. ”Homeground” är en riktigt bra låt! Här hör jag mer bas och tyngd igen. Mer av min typ av metal. Mer av melodier. Gillar! Lite svårt att höra Ulrich igen dock, tyvär. Och så avslutas skivan med outrot. ”The Nightingale Paradox”. Filmmusik, och jävligt bra sådan. Musikaliten får lysa! Älskar det där. Bäst på hela albumet, återanvänder toner från introt. Hmm. Och det var väl inte intentionen att ”intro/outro” skulle dominera kanske, Så, intrycken är ju blandade. Mycket att gilla. Mycket jag fått gnälla över.

Sammanfattningsvis har Kenneth (och ni andra Starchasers) skapat en bra debutskiva! Riktigt bra. Den kommer växa för mig, det vet jag. Jag har kanske varit onödigt hård i kritiken i den här texten för ni har något mycket lovande på gång!

Artist/Grupp: Starchaser

Albumtitel: ”s/t

Skivbolag: Frontiers Music S.R.L

Releasedatum: 220506

Bästa låtar: Intro/Outro ”The Nightingale Paradox”… och ”Bringer Of Evil”
(trots texten, haha), ”Dead Man Walking” och ”Homeground”. Fast BÄST av alla
”I’ll Find A Way”… i längden håller den. Den HAR något mer, liksom.

Betyg:

Av: Magnus Svensson

Liked it? Take a second to support Magnus Blomqvist on Patreon!