Ad Infinitum är ett band jag inte hade en aning om innan jag fick frågan om jag ville skriva om dem. Men visst vill jag det! Det är ju musik!
Modern symfonisk metal med de bästa kryddorna. En vacker kvinnlig röst med starka melodier. Starka texter och demoniska growls som spär bensin på elden. För det här är hett!
31 mars släpptes albumet Chapter lll – Downfall genom Napalm Records och den har fått varmt välkomnande.
Vad säger jag som inte lyssnat på dem innan?
Det är spännande! Även om själva upplägget inte är så nydanande idag så är det snyggt gjort och det märks att man jobbar hårt för att skapa något som låter riktigt bra, för det gör det.
Jag landar i att jag gillar det.
Första låten Eternal Rains har klassiska metalriff kombinerat med något som stundtals känns melodiskt nog att passa i Melodifestivalen.
Upside Down är mer åt klassisk nu metal men med de tyngre growlpartierna som bryter ut. Till det har vi några mastiga gitarrsolon som flera av våra svenska gitarr viruoser skulle nicka gillande åt.
Vi hoppar fram ett par låtar till Somewhere Better som är en något mer stillsam låt som även här har vibbar från nu metal scenen utan att vara för långsamt eller vagt. Det är otroligt snyggt och landar helt naturligt i melodierna.
Allt som allt är det här en snygg platta med många guldkorn för den som gillar metal med moderna drag.
Artist: Ad Infitum
Album: Chapter lll – Downfall
Bolag: Napalm Records
Bästa låtar: Somewhere Better, The Underworld
Betyg:
/P ”The Poseur” Pousar
Lucas Zimmermann