Recension – Bokassa – Molotov Rocktail

Mera Cowbell!

Okej, de kanske inte behöver mer cowbell men det är riktigt coolt att den får vara med på det här Doom, Stoner, Punk, Metal, Rock albumet!

Som en del av kanske minns så sa Bård i Bokassa i intervjun jag gjorde för ett par veckor sedan (Som ni kan läsa här) att de tycker om att överraska med sin musik. Precis när man tror att man fått koll på vad det handlar om så tar de en sväng åt andra hållet. Och det är liksom ett tema på det här albumet. Introt som heter Freelude är en hint åt Doom och man vaggas in i en falsk trygghet innan So Long Idiots! kommer igång. och Det är väl lite så, man är en idiot om man tror att Bokassa kommer att ge dig ett album som bara håller sig i en fil. Det kan du glömma.

Först retade det mig lite men det tog inte lång tid innan jag hittat formen! För det må vara ett varierat album men när man väl vant sig vid den härliga blandningen av Punk och osorterad Metal så börjar man istället känna igen musikernas stilar och spelsätt. Istället för att höra en omisskänslig stil på musiken så börjar man höra vad de skapar, en och en och tillsammans.

Pitchforks R Us (jag vet jag skrattade också när jag läste titeln) glider upp och ger oss ett smakprov på bandets lite mer klassiska stil med en skön thrashkänsla och jag älskar det. Det är så jäkla roligt att höra hur det vaknar upp med thrashen för att sedan smyga in i ett poppigt sound i refrängerna.

Hereticules följer upp med en skön basslinga och det följer upp med en punkrockig känsla som stundtals hoppar in i hårdrock och en nästan lättsamt ton. Trumpeter och en fantastisk lek med text och melodi gör det här till en klar favorit på albumet.

Low (And Behold) påminner mig lite om Green Jelly i början. Bara lite grann men det är roligt och jag har saknat detta lite på den ”moderna” metalscenen! På 90 talet var det mer ”lagligt” att skoja med sin musik och skapa något som man kunde gilla och skratta lite åt samtidigt och det här är underbart! Godless kommer in utan att stoppa framfarten på albumet och det är ett skönt grungesound här som bara får mig att känna att det här är på väg tillbaka. Det kommer mer och mer och det här är riktigt bra. Det finns en jäkligt behaglig melodi här som inte på något vis förminskar tyngden på låten. Körerna som lagts på här landar bra.

Molotov Rocktail är precis vad det låter som. En flammande explosion av rock med skitigt sound och en hel del Lemmy– osande partier men det är i Burn It All (P.T.S.D.E.A.D) som det händer här är bandets tydligaste låt på det här albumet. Cowbell, melodier, körer, glatt, mörkt och skramligt på en gång! Gitarrsolot ca 2:20 in smakar hårdrock medan verserna andas metal och sången tillsammans med körerna är inte bara intressant utan även roligt att lyssna på!

Careless (In The Age Of Altruism) bjuder på lite härlig rapmetal i början. Även här finns det en melodi som är nästan larvigt lätt att få på hjärnan. Jag känner lite Offspring, Beastie Boys och en hel del sköna influenser. Till och med lite Maiden här och där. Code red som är näst sista spåret på albumet är något mer avskalat med en underbar känsla av metal och rock som ramar in en sång som bär sig själv jäkligt väl! Det här gillar jag skarpt även om jag verkligen gillar hela albumet så sticker den här låten ihop med Hereticules ut som mona klara favoriter. Code Red känns som en låt som kommer landa väl hos thrash och klassika metal publiken mer än någon annan låt på albumet.

Immortal Space Pilot 3 To Old For This Sith (jag vet,, jag bröt ihop lite när jag läste denna titeln). Här har vi ett outro som är värdigt dess namn. Det är klassiskt, det är en otroligt skönt mix av allt som albumet är och det ger en mersmak. Jag vill i alla fall höra nästa album för att få reda på vad bandet kommer lyckas koka ihop efter en så här intressant och välproducerad platta.

Är det något det här albumet är så är det intressant. Och roligt. Det är extremt snyggt producerat och det finns en röd tråd även om man stundtals får en liten smocka när man tror att man börjat greppa vad det är man hör för något.

Band: Bokassa

Titel: Molotiv Rocktail

Genre: Hårdrock, punk, doom, stoner, metal

Skivbolag: Napalm Records

Releasedatum: 3/9 2021

Bästa Spår: Hereticules & Code red

Betyg:

/P ”The Poser” Pousár