Recension – Buckcherry – Hellbound

Vad gjorde du igår? … Ah, trevligt! Jag? Jo jag fick en smäll på käften!

Eller ja, det är ungefär så det känns varje gång jag lyssnar på Hellbound som är Buckcherrys nionde album som också är en pelare i deras nu 22 åriga karriär. Vi är vana vid det råa och det stökiga i Buckcherrys musik. Det lite inkorrekta och det riktigt Sex, Drugs and Rock ´n Rolliga som kryper ur huden på dem och fram till oss som lyssnar. Och visst har vi det här med. Inget snack. Men vet ni vad? Nu har det ramlat in en ny dimension i musiken! Ska jag försöka sätta fingret på det så kanske det är en lite modernare ton, det är fortfarande sluskigt i botten men någonstans har de vänt sig mot ett lite renare sound och det är inte illa alls faktiskt!

I låtar som titelspåret Hellbound flirtar de nästan lite med glamrockens sköna era medan de i låtar som So Hott klafsar ner foten rejält i det som är Buckcherrys sleazebucket. I låten Gun ramlar den sydstatsosande rockfebern in och jag kan se dem på scen på Sweden Rock igen. Det är lekfullt och det skjuts en kvalitetsstämpel med den blodröda texten ”Approved by Buckcherry fans” rätt i pannan på en, den känslan känns igen i låtar som Junk och 5 4 3 2 1. Sen har bandet passat på att leka lite nu när de inte kunnat resa och röra sig som de brukar vilket blir tydligt i till exempel No More Lies där det rent ut av är lite popkänsla, men det passar in i helheten! Det är sköna slöa basslingor och Josh Todd visar också sin fantastiska bredd som vokalist. Det kan vara precis hur skränigt som helst för att sedan glida in i en ren ton och känsla som jag inte riktigt uppfattat innan men som bara tillför ett ytterligare lager i ljudbilden. Wasting No More Time ger en känsla av den lite mer alternativa rocken. Det är melodiöst och har en hel del lekfulla gitarrslingor och körer som verkligen lyfter upp låten.

The Way glider in med pianokomp och landar I ett underbart slowrock arrangemang. En ballad som skulle passa in med sjalar på mickstativet och hairbands. Ska vi se om Steven Tyler vill joina på scenen? Det skulle definitivt funka! Ett starkt spår och jag hoppas det landar fler sådana här låtar framöver för de gör det sjukt bra.

Barricade som avslutar känns lite som en anthem, den kommer förmodligen att bli en grym singalong låt på livespelningar men tyvärr kom inte det kraftfulla slut jag hade sett fram emot. Lite tamt men inte dåligt.

Allt som allt är det här ett grymt bra album och med den variationen som de lyckats skapa utan att det blir spretigt är det ett perfekt album för ett skönt balkonghäng eller i bilen på en långtur. Det är långt ifrån tråkigt och det är riktigt kul att höra utvecklingen som skett under tiden som de stått med ”their backs against the wall” som Josh själv uttryckte det i och med pandemin och alla reserestriktioner. Ett band som lirat ihop i 22 år och som känns igen på sitt sound kan ju lätt fastna i ett fack och det kan vara svårt att rita utanför linjerna men det bevisar Buckcherry att de kan med Hellbound. Känslan jag får över lag är att det är lite renare, det är lite mer varierat och det är jäkligt bra.

Artist: Buckcherry
Titel: Hellbound
Releasedatum: 2021-06-25
Skivbolag: Earache Records
Genre: Rock
Bästa låtar: So Hott, Wasting No More Time
Betyg:

Photo: Mike Mcmillen

/P “The Poser” Pousár