Frontman I Enuff Z’nuff och en hippie av rang. Med utsvängda byxor i velour och rosa glasögon kliver Chip fram med ett soloalbum som skiljer sig från bandets sound. Alla låtar är skrivna av Chip utom Heaven in A bottle som är skriven av Enuff Z’nuffs f.d frontfigur och Hoonaloochie Boogie som är en cover på Mott The Hoople. Albumet är flummigt. Det är inget snack om saken och det känns helt rätt efter att ha träffat karln på en minispelning I Trollhättan. Flummig och lycklig på sitt alldeles egna vis.

Han säger ”All songs are written as I see the world through my rose-colored glasses. It’s my heroin letter to the new generation.” och jag kan se honom framför mig med sina rosa solbrillor och sitt långa blonda hår. Det är ett album som tilltalar en del men långt ifrån den stora massan. Det är lättsamt men med en del tänkvärda texter. Saker som kan upplevas glättiga har ofta mer djup än man väntat sig. I Still Hail You är ett bra exempel där musiken kan kännas enkel men om man lyssnar ett par gånger till får man en helt annan uppfattning. Även Doctor är en låt som onekligen kan kännas som 80/90 talets enklare rock frieri men det finns något där som är djupare.

Med på albumet har vi bekanta namn som Joel Hoekstra, Steven Adler, Daxx Nielsen och Daniel Hill.Man kan höra talangen och hur rutinerade alla som arbetar på albumet är, det blir en egen aura när duktiga musiker får samarbeta med lite friare tyglar och det märks här.

Band: Chip Z’nuff
Album: Perfectly Imperfect
Skivbolag: Frontiers Music
Releasedatum: 18/3/2022
Bästa låtarna: Doctor och Ordinary Man
Betyg

/P ”The Poser” Pousár