Enslaved är för mig en del av mina tonår. Jag växte upp som metalfan under 90 talet och Enslaved spelades flitigt på de flesta fester jag var på. Sen tappade jag helt ärligt taget om just Enslaved. Vi växte ifrån varandra men precis som gamla vänner fann vi väg tillbaka till varandra för några år sedan och jag måste ju säga att bandet och musiken åldrats som en god ost!
Heimdal berättar en historia. Och många kanske tror att det är en klassisk saga som dem vi hört tidigare om Heimdal eller som vi sett honom i Marvel filmerna men det är långt ifrån detta. Sångaren Grutle har tagit god tid på sig och läst på om Heimdal och det visar sig att Heimdal inte är något som kom med vikingarna utan det väsen som beskrivs har rötter långt tillbaka i samernas kultur och kan återfinnas i sagor och berättelser som inte alls är förknippade med det vi är vana att höra idag.
Så hur låter detta?
Behind The Mirror är verkligen ett intro till hela plattan. Man får en försmak av hela idén kring plattan och det är en mjukstart utan att vara soft på något vis.
Congelia följer upp och det första jag hör här är Eld. Eld släpptes 1997 och jag älskar att höra gitarrerna som slipar ner försvaret i den här låten för det väcker verkligen känslan av sorg och ilska som genomsyrar den. I slutet av låten är det som att gitarrerna mognar och tar oss från Eld till Heimdal, en sxtremt snygg övergång som känns helt naturlig. Från rötterna till stammen.
Forest Dweller startar upp med en otroligt snygg melodi backat av en akustisk gitarr. Det är otroligt starkt och mörkt på ett sätt som är nästan lockande. Det har toner av folkmusik och det finns en nästan trollsk känsla i Forest Dweller. Grutles sång är vacker. Japp I said it. Det är vackert. Det är nästan otippat men samtidigt låter det helt rätt i sammanhanget. Enslaved har ju som jag skrev innan mognat musikaliskt och det här känns nästan som ett soundtrack till en saga om forna tider.
Kingdom ökar tempot på nytt och visar oss hur Enslaved faktiskt låter idag. Det är snabbt och det är jäkligt mycket talang. Trummorna smattrar nästan utomjordiskt på sina ställen och det i kombination med riff (som jag hade brutit fingrarna av mig om jag hade försökt mig på dem) gör den här låten extremt intressant att lyssna på. Stundtals känns det progressivt och jag tror inte det är något negativt. Det blandas in en känsla av industri i det här och det gifter sig otroligt bra.
The Eternal Sea har en hel del sköna detaljer och här landar folkmusikens melodier och känsla igen. Trummor som känns som en marschtakt för oss in i det här slaget. En lite långsammare låt som bygger upp en trygg känsla av metal.
Caravans To The Outer Worlds börjar lite psykadeliskt men det känns ju rimligt om vi ska resa mellan världar med Heimdal. Basen får guida oss in i resan och det har börjat bra innan tempot ökar och vi känner G-krafterna dra tag i håret på oss när den klassiska tonen av Enslaved slår in i skallen på oss. Det jag tycker är så grymt och coolt här är hur man lagt in små klara delar i Grutles sång och oväntade melodier i mellanspelen. Vansinnigt snyggt!
Heimdal får självklart avsluta med 8 minuter av genialisk galenskap! Här kommer den grova dova metalrösten och bjuder upp till dans. Jag känner värmen framför scenen, hur hela publiken gungar tungt efter en timma av headbanging och ös. Heimdal lyfter upp oss till gudarna och ger oss en glimt av vad som kommer efter och Enslaved har gjort detta med bravur.
De var länge sedan jag blev så exalterad av ett metal släpp. Och jag hade tur, jag hade en magkänsla som visade sig stämma. Produktionen av den här plattan kommer vara svårslagen för kommande metal släpp i mina öron. Det är en berättelse utan onödiga avbrott med ett outstanding flöde av genialiska breaks och bryggor som bara bygger på ljudbilden!
Det här govänner är en av årets bästa plattor. Utan tvekan.
Artist: Enslaved
Titel: Heimdal
Label: Nuclear Blast
Bästa spår: Forest Dweller och Heimdal
Releasedatum: 3 Mars 2023
Betyg:
/P ”The Poseur” Pousár
Lucas Zimmermann