Recension – Liv Sin – Kaliyuga

Första gången jag såg Liv Jagrell live var någon gång runt 2007. Det var på Trädgårn i Göteborg och hennes före detta band Sister Sin var förband till U.D.O och Primal Fear. Hon verkligen tog scenen med storm och när kvällen var slut gick jag hem med en SIster Sin tröja som fortfarande finns kvar i min samling.

Sedan några år tillbaka har hon sitt eget band och nya skivan Kaliyuga är den tredje fullängaren i ordningen.

Med hennes kraftfulla röst, stentunga riff och en produktion signerad Simon Johansson (Wolf) och Mike Wead (King Diamond), så förstår du säkert vid det här laget att förutsättningarna väldigt goda för att få till en jävligt bra metalskiva.

Gillar du industrimetal med en tydlig Rammstein influens så är detta skivan för dig. Forget my name skulle kunna vara hämtad direkt från deras egna riffbox och Livs röst passar som handen i handsken till den typen av musik.

Men Liv kan inte bara sjunga med sin typiska rivjärnsröst. På bland annat Virus och D.E.R visar hon även att hon kan sjunga rent också och hon har en riktigt fin röst. Kan väl även nämnas att Zakk Tell från Clawfinger gästar på sen senare av de två låtarna.

Kaliyuga är rakt igenom en väldigt jämn platta. Det finns inte direkt några svaga kort. Med en grym jämnhet och en fet produktion hamnar betyget givetvis på den högre skalan.

Men glöm inte att spela plattan riktigt högt för det är då låtarna sätter sig riktigt ordentligt. 

Artist: Liv Sin

Titel: Kaliyuga

Släpps: 27 januari 2023

Skivbolag: Mighty Music

Bästa spår: Svårt att välja. Alla är minst lika bra.

Liked it? Take a second to support The Maloik Rock Blog on Patreon!