Man Machine Industry har släppt ett album om året sedan 2022 och detta är den sista heavy/thrash meta hymnen av de tre. Liksom på tidigare album har J.Bergman haft viss hjälp av producenten/låtskrivaren Erik Mårtensson (ECLIPSE) med att skriva en del sångmelodier, till exempel på ”Chemical Infection”.  

ESCHATON III. End of Days bjuder oss på en hel del klockrena spår som direkt känns kopplade till de tidigare plattorna. I Introt A New Era känns det som att man hittat inspiration ur gamla skräckfilmer vilket känns mer än lovligt passande när man kollar på hur omslaget på denna och de andra plattorna ser ut. Skönt klassiskt metal-tema.

Så drar vi igång på riktigt med Chemical Infection som från start med sina snabbt tuggande gitarrsound skriker Thrashmetal. Det är så vansinnigt snyggt med de klassiska melodiösa slingorna med den nästan malplacerade men ändå för ändamålet perfekta sången. Jag älskar hur melodin på låten är lite off på sina ställen vilket bara ger mer av den där sjuka lite horror känslan. Outbreak (med Sabrina Kihlstrand från ICE AGE) startar upp med en klassisk pandemivarning. På GMRs sida på youtube där man hittar en video till låten kan man läsa följande ”It was originally called ”Covid-19” and was the first song written for the Eschaton-trilogy by Man Machine Industry at the beginning of the Covid pandemic.” ( https://www.youtube.com/watch?v=6Urirw7Nc4g ). Nu är det ju mer verklighet än katastrof-film stoff men det är ju verkligen ett klassiskt filmscenario. Jäkligt snygg duett och definitivt en av de snyggare låtarna på skivan. Jag gillar att man håller fast vid temat från början till slut.

Valentines Day 2046 är en låt med riktigt klassiska Thrashtrummor och gitarrsolot som ligger ca 2.10 in i låten är så ösigt att man liksom pressas bakåt i stolen när man lyssnar. Helt i min smak. Över lag är det här en låt som man nästan känner igen bara för att det går så väl hand i hand med låtarna på de tidigare plattorna. Supernova är en något softare låt och textradenthe beginning of something newär nästan som ett budskap till oss allihop. Det här var inte slutet på vår tid, det var början på en ny! Jag vet, jag läser in för mycket i det! Men det var min känsla. 😉

Fire In The Hole bjuder in till en ren fest och jag hade älskat att stå längst fram på en av spelningarna i mitten av 90-talet innan nacken slutade funka av ålder och headbangat livet ur mig till denna. Även om det är ösigt som fan så har det många väldigt rena och fina delar. Jag gillar hur man kombinerar ganska vackra melodier med det skitiga som hör till i thrashen. Det gör det väldigt intressant att lyssna på.

The Matrix (feat Mattias Johansson) startar upp med en röst som bjuder in till det vansinne som är ESCHATON III. End Of Days. Det finns en skönt obehaglig ton i låten. Lite off utan att på något vis vara fel. Om man ska använda ett uttryck som känns lämpligt är det en lite vrickad känsla. Men det tar inte bort den musikaliskt snygga delen som hela tiden håller allting på topp.

Och varför inte sluta på topp? The End Of Days ( feat: Jens C. Mortensen) driver igång med smattrande trummor i ett tempo som slår rätt igenom högtalarna. Hela låten har ett sådant driv att hjärnan knappt hinner med att uppfatta vad som händer! Men det är inte obehagligt som det ibland kan bli när en låt speedar på för mycket. Det finns ett syfte och det blir förbannat bra. Och slutet ger rysningar. Speciellt när man spelat skivan på högre volym. 😉

Sammanfattningsvis är detta tredje album i serien ingen besvikelse. Det är en perfekt avslutning på triologin så det är ju bara för er att slänga ihop en playlist i rätt ordning, då har ni en resa framför er. Men specifikt för den här plattan är just den här känslan av att doppa tån i en skräck/katastrof film. 28 Days Later eller Outbreak. Låtarna är välskrivna och det märks att Bergman känner sig hemma i dem. Det kan vara svårt att skapa en ljudbild när det händer så mycket hela tiden men här finns allting på plats där det ska vara. Att han dessutom är en stor konsument av musik själv gör ju inte saken sämre. Det blir sällan tråkigt att lyssna på någon som får konstanta influenser från musiken den lyssnar på. Ljudet är riktigt bra och den röda tråden gör att man kan lyssna rätt igenom och stänga av tillfredsställd. Det här är en av årets bästa utan att tveka.

Albumet är inspelat, mixat och producerat av: J. Bergman och Mastrat av: Erik Mårtensson 

Artist: Man Machine Industry
Album: ESCHATON III. End of Days
Release: 5 april , 2024 
Skivbolag: GMR Music
Betyg: 

/P ”The Poseur” Pousár

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *