De är långhåriga halvnakna och de super och knarkar!! Jojo, det var hårdrock på den tiden Rolling Stones tog över en marknad som föräldrar förfärades över. Ungdomar i alla åldrar skrek och grät när Mick Jagger gled upp på scenen och dansade och sjöng nästan hypnotiskt till den snabba drivna musiken.
Men det var då! Nu är det 2023 och det har gått sextio år sedan bandet startade. Hur ska gubbarna kunna släppa något som ens liknar det de gjorde då? Enkelt. De gör det de är bäst på, lirar rock & roll! När singeln Angry släpptes gick ett sus genom musikvärlden. Är det här det bästa Rolling Stones släppt? Är det här så bra som det låter? Och visst är det så! Rolling Stones har på albumet Hackney Diamonds anammat en del av den moderna produktionen för att lyfta det som de har sedan innan. Keith Richards har i intervjuer berättat att han anpassat sin spelstil så det funkar med hans reumatism och det gör det bara mer intressant att lyssna på. Hur skiljer det sig från tidigare Stones? Det är lite rakare, det är lite mindre skit i hörnen och det är lite lugnare på något vis. Men vad fan gör det? Vi snackar gubbrock i sitt esse!! Angry är även första spåret på plattan.
Get Close to You bjuder verkligen på en skön klassisk rockfeeling som man förväntar sig från Rolling Stones, det finns en spelglädje och en skön rustik känsla i soundet även om det är mer modernt. Men genidragen här är saxofon och cowbell. Det tar en tillbaka till en del av scenen som man inte insett att man saknat. Depending On You har en väldigt skör inledning som direkt tar sig in i maggropen. Mick är inte någon ungdom längre men han minns hur det var, det hörs. Och kärlek och hjärtesorg har väl ingen åldersgräns? Det är snarare ett större djup i texten på grund av livserfarenhet.
Mick räknar in Bite My Head of och här möter vi den mer aggressiva tonen som vi känner igen hos Rolling Stones. Det har ett driv och en väldigt skön känsla. Det finns en energi som gör att man kan se hur Mick dansar sig fram med mikrofonen och det är ljuvligt! While Wide World är nästan lite brittisk punkig pop och det klär dem väldigt väl. Stones har ju en jäkligt skitig bakgrund men med guldkant. Se bara på de samarbeten de gjort med andra artister, det är få saker de inte klarar av rent musikaliskt.
Dreamy Skies med stålsträngad gitarr och slide. Det är precis så dreamy som titeln säger. Micks röst har en så underbart gnällig ton i vissa lägen och det passar så in i Norden väl med den lite mer bonniga känslan. Eller som sambon sa ”typ tio i två ragget innan krogen stänger. Det låter det som..”
Mess It Up, det är rakt. Det är melodiskt. Det är peppigt och jag är glatt överraskad av den glättiga känslan som man även hört i tidigare låtar på plattan. Live By The Sword har en ruskigt skön flumrock känsla. Det här får en att dansa. Och stundtals känns det som att man tänkt på vännen Bowie när det komponerats här. Driving Me To Hard låter verkligen Stones. Det känns så jäkla bekant, som att sätta igång rockklassiker fast det är en ny låt. Oerhört välbekant och hemtamt utan att vara tråkigt.
Tell Me Straight. Här är rösten en annan. Keith får ta mikrofonen och sjunga det här mästerverket. En väldigt mjuk låt med en väldigt välkomponerad ljudbild. Det är ett storytelling moment på plattan. Sweet Sounds Of Heaven startar upp med extremt skönt rythm and blues sound. Piano, whiskyröst och hammondorgel. Vad kan bli fel? Inte mycket!
Rolling Stone Blues. Även här går vi tillbaka i tiden till rythm and blues eran. Så in i helskotta bra! Munspel, stålsträngar och Micks uttrycksfulla röst ger oss en lektion i var rocken kommer ifrån!
Det här är utan tvekan något av det bästa Rolling Stones har gjort. Inte bara för att det låter bra i sig utan för att de landat i en berättelse som är Rolling Stones. En musikalisk resa utan att bli för mycket. Utan att få hybris. Det är Rolling Stones som lirar Rolling Stones. Inget annat. Ett absolut måste i skivhyllan 2023.
Band: Rollin Stones
Releasedatum: 2023-10-20
Album: Hackney Diamonds
Bolag: Universal
Genre: Rock
Betyg:

/P ”The Poseur” Pousár