Ronnie Atkins – One Shot

Våren 2020 satte coronapandemin stopp för Pretty Maids att marknadsföra utmärkta plattan ”Undress Your Madness”. Ronnie Atkins som kämpat mot cancer under en period hade börjat återhämta sig och läget såg ljusare ut än på länge, men redan till påsken kom nästa dråpslag. Cancern visade sig vara obotlig.

Efter det beskedet var Ronnie fullt förståeligt helt knäckt under en period men så småningom började han bearbeta sina känslor genom att gå igenom låtidéer och skriva nytt. Påhejad av gode vännen och medmusikern Chris Laney började snart en ny skiva ta form. Frontiers kontaktades och i rask takt upprättades ett kontrakt på en soloplatta.

Nu skulle man kunna tro att resultatet är en dyster och dystopisk skapelse fylld av ångest, smärta och svärta. Inget kunde vara mer fel. ”One Shot” är en ärlig och själfull skiva som sjuder av hopp och energi och samtidigt är den ett reflekterande dokument som ställer existensiella frågor om livet och vad som händer därefter. Den blickar inåt samtidigt som det finns ett betraktande utåt över sakers tillstånd i världen. Coronapandemins påverkan och Black Lives matter upploppen i somras är ämnen som med största sannolikhet utgör en stor inspirationskälla till en låt som till exempel ”Picture Yourself”.

Titelspåret ”One Shot” känns på flera sätt som Ronnies svar på ”The Show Must Go On” (Queen). Musiken är ödesmättad, bitterljuv och sorgkantat vacker. Texten beskriver en tacksamhet över livet och samtidigt det oåterkalleliga faktumet att allt har ett slut. Budskapet är tydligt, ta vara på varje ögonblick, lev nu – vi har bara en chans att ta tillvara de möjligheter vi får.

Högflygande refränger finns det gott om. Bryan Adams/Green Day riffiga ”Subjugated” är inget annat än ett mästerverk, sommarsköna ”Real” en riktig radiodänga och uptempoösiga ”One By One” är som klippt och skuren för en allsångsrusig arenapublik. De matchas av den något hårdare ”Scorpio” och snudd på orientaliska tongångar i ”Before The Rise Of An Empire”. Allt varvat med innerlighet och uppriktighet i ”Frequency Of Love”, själfulla ”Miles Away” och medvetenheten om ens egna dödlighet i storslagna ”I Prophesize”. Avrundande ”When Dreams Are Not Enough” med sin drömskt sköna AOR betonade refräng är pricken över i.

Ronnie har fått god hjälp av Pretty Maids kompisarna Allan Sørensen (trummor), Morten Sandager (Keyboards), Chris Laney (produktion, gitarr och keyboards) och en hel hoper prominenta bekantingar. Basisten Pontus Egberg (Treat, King Diamond, The Poodles m fl) får sällskap av gitarristerna Pontus Norgren (Hammerfall, ex The Poodles m fl), Kee Marcello (Easy Action, Out Of This World, Ex Europe m fl), Olliver Hartmann (Avantasia, Helloween, At Vance m fl) John Berg (Ex Dynazty) och Chris Laney som turas om att spela solon. I bakgrundskören hittar vi förutom Laney och Hartmann även Linnea Vikström Egg (At The Movies, Ex Therion) och Björn Strid (Soilwork, Night Flight Orchestra m fl). Eminente Jakob Hansen (Amaranthe, Volbeat, Evergrey m fl) har mixat med den äran. Alla har de mangrant ställt upp för Atkins på ett förträffligt sätt. Ronnies insatser är som alltid i världsklass med en röst i toppform som utstrålar styrka, värme, kärlek, förhoppning och vemod. ”One Shot” kan mycket väl vara den kraftfulle Pretty Maids sångarens musikaliska testamente till sig själv, sina nära och sina fans. Om det nu blir så konstaterar jag att Atkins med högburet huvud tar ett mer än värdigt farväl med flaggan i topp. Godspeed Ronnie, vi älskar dig. Hatten av och TACK för musiken!

Band: Ronnie Atkins
Titel: One Shot
Genre: Melodiös hårdrock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 12/3
Bästa spår:
Betyg: 9/10



Peter ”Amber St Pete” Johansson.