Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Astral Doors – Worship Or Die.

Som många känner till är Astral Doors (stora stoltheten från Borlänge, Dalarnas län) aktuella sedan förra månaden med nya albumet ”Worship Or Die”. Visserligen har Astral Doors aldrig varit riktigt lika stora som grannstadens hårdrocksikoner Sabaton, men det är ändå ett faktum att Astral Doors hunnit skaffa sig en lagom stor publik (speciellt i utlandet, som många andra svenska hårdrocksband) och sångaren Nils Patrik Johansson var ett tag känd som en av dom få sångarna i världen som kunde tolka Ronnie James Dio på ett värdigt sätt. Jag själv har lyssnat på det här bandet ganska länge, tror jag upptäckte dom med ”New Revelation” (2007) och även om jag kanske inte riktigt lyssnat på dom så mycket som förr den senaste tiden har dom alltid funnits där… är man hårdrockare och bor i Dalarna är det omöjligt att inte känna till Astral Doors. Man blir alltid påmind på ett eller annat sätt om att dom finns och är från Borlänge.

Förra albumet ”Black Eyed Children” (2017) var bra, likaså Patriks första soloalbum ”Evil Deluxe” (2018) för den delen. Med tanke på det och att Astral Doors diskografi är rätt så stabil är en ny skiva alltid välkommen. Och ”Worship Or Die” öppnar rätt så starkt med första låten ”Night Of The Hunter”… man hör liksom direkt när sången sätter igång att det är Astral Doors. Även om Patrik Johansson var (som sagt) känd som en av dom få sångarna i världen som kunde tolka Ronnie James Dio på ett värdigt sätt är han ändå inte riktigt en Dio-klon… det finns ändå nånting som gör hans röst ganska unik och i senare tid har det blivit mer tydligt. Efter ”Night Of The Hunter” kommer ”This Must Be Paradise” som är en standard power metal-låt… den här power metal-atmosfären fortsätter i titelspåret ”Worship Or Die” men därefter kommer ”Concrete Heart” som ger en svag arenarock-känsla. Nånting som upprepas i ”Light At The End Of The Tunnel” och ”Let The Fire Burn”.

Produktionen är som vanligt ganska bra… kunde ha varit bättre, men korrekt… och innehållet är väl kanske inte så varierat, men ändå exakt vad man förväntar sig av en platta med Astral Doors. Dom har ju liksom kvar sin heavy/power metal-formel och den funkar fortfarande så det gör ingen större skada att dom stannar där dom är… snarare tvärtom. Låtarna som mest tilltalade mig är ”Desperado”, ”Triumph And Superiority”, ”Worship Or Die”, ”Marathon”, ”St. Petersburg” och speciellt ”Ride The Clouds”. I övrigt finns det väl ingen låt som direkt kan ses som en svag punkt, så på det sättet är nog ”Worship Or Die” bättre än förra albumet.

Kort sammanfattat… ”Worship Or Die” är precis vad man förväntade sig från första början och ännu en skiva som definierar Astral Doors på bästa sätt. Även om det inte riktigt är en skiva som skulle få toppbetyg så var det väldigt kul att lyssna igenom det hela och förtjänar därför ett högt betyg. Skulle inte förvåna mig om dom som följt bandet länge diggar det här nya albumet och annars så är det här definitivt nånting för dig som gillar Rainbow, Dio eller Helloween.

Band: Astral Doors.

Titel: Worship Or Die.

Genre: Heavy/power metal.

Skivbolag: Metalville.

Releasedatum: 2019-04-26.

Bästa spår: ”Desperado”, ”Triumph And Superiority”, ”Worship Or Die”, ”Marathon”, ”St. Petersburg”, ”Ride The Clouds”.

Betyg: 8/10.

Lucas ”LMZ” Zimmermann.