”Vilken musik lyssnar du på för tillfället?”

Dares Beneath the shining water. Jag är oerhört imponerad av den nivån på romantiskt, spirituellt låtskrivande.”

Orden är Steve Hacketts, tidigare gitarrist i Genesis. Romantisk, spirituell hårdrock? Finns det? Ja, i sådana fall är det tveklöst Dare som levererar den. Och sämre beundrare än Steve Hackett kan man definitivt ha.

Nu släpper den forne Thin Lizzy-keyboardisten Darren Wharton & Co sitt åttonde studioalbum. Den fantastiska debuten från 1988, ”Out of the silent planet”, ligger med rätta ständigt högt upp i omröstningar gällande tidernas bästa AOR-platta (jag har även sett en lista över de 1000 bästa hårdrockalbumen någonsin där den låg på plats nio!). Den efterföljande, och betydligt hårdare, ”Blood from stone” 1991, är fortfarande min personliga favorit. Efter det har de levererat fem album som är som skapta för trygghetsnarkomaner. Precis som med exempelvis AC/DC vet man vad man får när man slänger på en Dare-platta – samtidigt som det ibland kan bli lite väl tillbakalutat. Det är så den här romantiska, spirituella kvartetten fungerar.

Här öppnar de dock med det rockigaste de gjort på väldigt länge, singelspåret ”Born in the storm”. Det är nästan så att man undrar om det är Saxons Paul Quinn som lirar gura när man hör de inledande riffen. Det är skivans starkaste spår – det är så HÄR jag vill höra Dare. I efterföljande ”Cradle to the grave” (nu är det snarare The Edge som lurar i vassen) är det Dare som vi har lärt känna de senaste decennierna, och det är snyggt.

”Fire never fades” är också lite rockigare, med en refräng som är starkare än verserna. ”Road to Eden” är återigen klassisk Dare med en text och melodi som ger en känslan av att flyga fram över vajande fält och trolska skogar. Eller så är man helt enkelt på väg till Eden.

”Lovers and friends” är en smäktande ballad som det är omöjligt att värja sig mot, med en text som är rena tortyren för alla brustna hjärtan. Med ”Only the good die young” dras tempot upp betydligt, och det är nog ingen vild gissning att texten är tillägnad en viss Philip Parris Lynott.

Sedan får vi återigen en ballad, men den här har jag lättare att värja mig mot även om ”Grace” på intet sätt är dålig. ”I always will” är snygg rock som för tankarna till John Mellencamp och Rick Springfield, lite oväntat men medryckande.

Plattans svängigaste spår får vi i ”The devil rides tonight”. Rak, melodiös hårdrock som glänser. Tempostegrande ”Thy kingdom come”, som för tankarna till debutplattan, rundar snyggt av Dare för den här gången.

Så är det bättre än ”Out of the silent planet” och ”Blood from stone”? Svaret är nej, men det är det starkaste Dare har levererat sedan dess, vilket är lika överraskande som imponerande. Darren sjunger fantastiskt bra och har skrivit texter som verkligen får låtarna att växa, och gitarristen Vinny Burns är on fire på den här plattan. Så det är ett givet köp för alla fans av Dare – och romantisk, spirituell hårdrock! – där ute. Och jag ser verkligen fram emot att se bandet live igen. Den biten klarar de av minst lika galant som för 35 år sedan.

Artist: Dare
Titel: Road to Eden
Genre: Melodiös (romantisk, spirituell) hårdrock
Bästa spår: Born in the storm
Skivbolag: Legend Records
Releasedatum: 2022-04-01

Av Tony Johansson