Skivrecension: Dream Ocean – The Missing Stone.

24 September är officiell releasedag och då snackar vi bland annat om Dream Ocean som är aktuella med andra studioalbumet The Missing Stone. Nu kanske du som läser står och undrar vilka är Dream Ocean? Fullt förståelig fråga då jag som skriver inte heller hört talas om bandet tidigare. Men faktum är att Dream Ocean grundades år 2009 i Istambul (Turkiet) och spelar någon typ av symfonisk metal med inslag av progressive metal och power metal. Bandet är numera bosatta i Köln (Tyskland) och sångerskan Başak Ylva samt gitarristen Oz Khan är dom enda originalmedlemmarna som är kvar. Första officiella releasen blev EPn Daydreamer som släpptes 2012 och sex år senare kom skivdebuten Lost Love Symphony. Det är allt jag kunde om bandet fram till nu och The Missing Stone blev det första jag någonsin hörde med Dream Ocean. Hur bra låter det? Låt oss ta reda på mer.

Albumet inleder med Nightmare som är ett instrumentellt intro med smått skräckinjagande och melankoliska inslag. Därefter kommer första låten Dark Miracles som innehåller allt man förväntar sig av den här genren. Pampiga orkesterinslag, härliga melodier, en episk refräng, beuty and the beast-effekt (kombination av melodisk sopranröst och mörk growl) och spännande instrumentella bitar. En rätt klockren start. Det finns säkert många band det här kan påminna om men det första som dyker upp i mitt minne är Eleine eller Diabulus In Musica. Vi fortsätter med Pendulum Of Time som kombinerar orkesterinslag med elektroniska inslag. Här måste jag tyvärr säga att nivån sjunker en aning jämfört med förra låten, det dyker aldrig upp något musikaliskt klimax på samma vis. Men ändå ganska okej, en positiv aspekt är att den är rätt så händelserik. Spår nummer fyra (tredje låten) är The Great Silence som troligen är det starkaste spåret hittills. Den innehåller allt det positiva med första låten och lite till. Başak sjunger dessutom ut ordetligt och visar sin fulla potential som sångerska. Riktigt bra. Nästa låt Lucid Air förstår jag mig däremot inte på och skulle kunna vara bland det absolut svagaste i albumet. Den går rakt på sak direkt och känns nästan som en teaser, och sedan hoppar det och far åt alla möjliga håll så det känns svårt att hänga med. Gör man det här på rätt sätt kan det bli hur bra som helst, men i det här fallet blir det bara konstigt och meningslöst. Tack och lov glöms den låten bort från och med nästa låt As I Die. Ytterligare en stark höjdpunkt som påminner en del om Dark Sarah och Amberian Dawn i sina bästa år. Keltiska inslagen i bakgrunden ger låten en intressant touch. Sjätte låten (egentligen sjunde) är Eterna Espera som på spanska betyder evig väntan. Hade hoppats innerst inne att den skulle vara på spanska men man kan inte få allt i livet, låten är naturligtvis på engelska. Må hända att den inte är lika bra som första och senaste låten, men ändå bra. Definitivt i samma standard som Pendulum Of Time.

Må hända att det finns några svaga punkter här och där, och jag är inte särskilt nöjd över produktionen. Det känns som om gitarren blir en skugga av allt det andra och trummorna känns en smula oäkta, men annars tycker jag Dream Ocean är ett tillräckligt intressant band för att vara värda min uppmärksamhet och The Missing Stone är ett rätt så lyckat album. Titelspåret som är över 10 minuter långt är guld och det var kul att höra nånting på sångerskans modersmål, åttonde spåret Daydreamer räknar nämligen med en turkisk version.

Jag känner mig manad att lyssna på lite mer med det här bandet och du som gillar band som Eleine, Visions Of Atlantis, Epica, Dark Sarah, Diabulus In Musica osv. lär definitivt uppskatta det här bandet och det här albumet. The Missing Stone lär nog passa utmärkt till fredagsmyset.

Band: Deep Ocean.

Titel: The Missing Stone.

Genre: Symphonic/power/progressive metal.

Skivbolag: Independent.

Releasedatum: 24 September 2021.

Lucas LMZ Zimmermann.