Skivrecension: Eleine – Dancing In Hell.

Symphonic metal-bandet Eleine från Landskrona har precis släppt Dancing In Hell som är deras tredje studioalbum. Då det varit snack om Eleine här och där, och dom har även lirat i en del stora evenemang här i Sverige är det kanske inte så många som inte hört talas om det här bandet. Men ifall du som läser ändå levt under en sten (som jag tills jag upptäckte dom på Sabaton Open Air 2018) ska jag passa på att ta upp lite fakta om bandet. Eleine kommer som sagt från Landskrona i Skåne och har varit aktiva sedan 2014, då sångerskan i bandet heter Madeleine Liljestam är det ganska tydligt att bandet är döpt efter henne, man har liksom tagit dom sex sista bokstäverna i hennes förnamn för att döpa bandet. Musikstilen kan påminna om stora band i genren som Epica, Sirenia, Xandria, Delain, tidiga Within Temptation osv. alltså snackar vi om ett symphonic/gothic metal-band med beauty and the beast-effekt då musiken inkluderar mörk growl och jag som är ett fan av just den här typen av metal är glad över att jag upptäckte det här bandet 2018. Upplever fortfarande att Sverige inte har så många band i just den här subgenren trots att vi kan skryta om att Therion från Upplands Väsby lagt grunden till det hela. Lite mer hoppfull blev man när man upptäckte Draconian och The Murder Of My Sweet, och när man upptäckte Eleine för två år sedan blev dom också intressanta för min del. Okej, slut på pladdret. Nu tycker jag vi går över till att börja analysera Dancing In Hell.

Det hela kickar igång med Enemies som inleder med tunga gitarrer och pampiga orkesterinslag, precis som den här genren ska låta. Det är mycket möjligt att vi står inför en första fullträff då låten har en lyckad konstruktion och refrängen går bara inte att ogilla. Dock är det svårt att avgöra då det är fortfarande första låten och vi har mer att gå igenom, men man blir genast motiverad till att lyssna på mer. Mycket mer. Vi går sedan över till titelspåret Dancing In Hell som inledningsvis i sången kan påminna om Inner Force med Diabulus In Musica men ändå inte. Intressant även att gitarristen Rikard Ekberg som även sköter growlen vågar sig på lite clean vocals nånstans i början. Låten känns i övrigt lika bra som förra om inte något bättre. Hittills ser det väldigt lovande ut. Ava Of Death är 100% Epica, den kanske uppfattas som lite mer simpel och minimalistisk än dom två första men ändå ganska okej. Crawl From The Ashes höjer nivån på nytt och bjuder på en varierad struktur med en del spännande mönsterskiften. Ännu en kandidat till favorit. As I Breathe återgår lite till minimalismen i tredje låten. Inledningsriffet är väldigt standard och har säkert använts i många låtar i olika subgenrer. Men As I Breathe bjuder ändå på en del spännande stunder, speciellt refrängen. Memoriam bjuder inledningsvis på melodier man lätt förknippar med Mellanöstern, en rätt intressant låt där det hinner hända mycket. Dock saknar jag lite growl i det hela, då hade det kunnat vara en riktig höjdare.

I överlag kan jag i vissa punkter uppleva att Eleine snålat lite med growlen och ja, lyssnar man inte så noga kan ett å annat kännas lite enformigt. Men annars finns det inte så mycket mer att kritisera i Dancing In Hell, produktionen är bra, likaså medlemmarnas insatser och lyckade låtar finns det gott om. Förutom dom låtarna jag redan lyfte upp som favoriter uppskattade jag även All Shall Burn och speciellt Die From Within. Måste även poängtera att jag i början inte riktigt förstod mig på outrot The World We Knew då jag uppfattade det som väldigt klent, men insåg snabbt att det är lite av ett intro till orkesterversionen av Die From Within och på det viset funkar det utmärkt.

Det är nog allt jag har att säga om det hela. En spännande dans i helvetet som jag gärna upprepar fler gånger. Må hända att Dancing In Hell inte är perfekt och jag har lite svårt att avgöra om vi står inför bästa albumet med Eleine eller inte, men faktum är att Dancing In Hell är tillräckligt bra för att göra Eleine mer relevanta inom svenska metalscenen än vad dom må vara idag. Gillar du den här typen av musik rekommenderas det här bandet och det här albumet starkt.

Band: Eleine.

Titel: Dancing In Hell.

Genre: Symphonic/gothic metal.

Skivbolag: Black Lodge Records.

Releasedatum: 27 november 2020.

Bästa spår: Crawl From The Ashes, Die From Within, Enemies, All Shall Burn, Dancing In Hell.

Lucas LMZ Zimmermann.