Knappt ett och ett halvt år senare är nederländska Epica tillbaka med ett nytt skivsläpp eller snarare, en ny EP vid namn The Alchemy Project. EPn består av totalt 7 låtar och alla räknar med en eller flera gästartister, bland annat Björn Strid (Soilwork, The Night Flight Orchestra, Disarmonia Mundi…), Charlotte Wessels (fd. Delain, Phantasma), Tommy Karevik (Kamelot), Francesco Paoli (Fleshgod Apocalypse), Amalie Bruun (Myrkur) osv.
Med det här sagt kan man förvänta sig två saker. Antingen en samling nya låtar med en spännande mix eller ett gäng vänner som samlats och bara gjort en kul grej för sakens skull. Det där sista låter inte helt orimligt då Epica släppte senaste nyaste studioalbumet så sent som förra året och tidigare sysslat med saker som Epica vs. Attack On Titans Songs, men låt oss inte döma hunden efter håren och börja analysera innehållet.
Först ut är The Great Tribulation med Francesco Paoli. Det kan i början låta som en intressant blandning mellan Epica och Fleshgod Apocalypse men det sticker inte ut från det normala när det gäller Epica och det är inte konstigt egentligen då det ändå inte riktigt är två skilda världar. Fleshgod Apocalypse och Epica är mer lika än vad många tror och det gör Paolis insats på growl ganska onödig då det känns som nånting Mark Jansen själv skulle kunna sköta. Låten i sig är dock inte helt fy skam, ganska bra ändå. På plats två har vi Wake The World med Tommy Karevik och Phil Lanzon (Uriah Heep) som nya gäster, och här känns det lite mer som två världar som går ihop. Gästernas insatser är grymma och låten bjuder på en intressant crossover mellan symfonisk metal och old school progressiv rock.
Nästa låt är The Final Lullaby och då jag såg ”feat. Shining” vid sidan av titeln trodde jag att det var Sveriges Shining som skulle vara med och medverka här. Det låter som ett spännande och otippat samarbete men jag inser snabbt att svenska Shining inte har nånting att göra med The Final Lullaby överhuvudtaget. Det är snarare Jørgen Munkeby i norska bandet Shining som medverkar och det är en helt annan grej. Kunde inte låta bli att vara en aning besviken där, men låten är ändå rätt okej. På plats nummer fyra har vi en Sirens – Of Blood And Water där Amalie Myrkur Bruun och Charlotte Wessels får äran att gästa. Låten i sig må vara en typisk Epica-låt, men strukturen är intressant och Wessels insats är som vanligt helt underbar. Däremot är Amalies insats väldigt diskret och näst intill frånvarande.
Vad har jag att säga om de tre sista låtarna? Jo, finns det någon jag vill uppmärksamma lite extra där så är det The Mine med gästinsatser från Asim Searah (Damnation Plan, fd. Wintersun…) Roel van Helden (Powerwolf, Zero Hour…) och Niilo Sevänen (Insomnium). En intressant och händelserik syfonisk metal-låt på sex minuter som inte går att ogilla. Death Is Not The End har också sina stunder, Björn Strid levererar där på hög nivå precis som vanligt. Däremot är Human Devastation det mest förvirrande spåret av alla. En snabb och intensiv death metal-låt som innehåller någon sorts duett mellan Sven de Caluwé (Aborted) och Henri Sattler (God Dethroned). Låten i sig är bra, men är Epica med där överhuvudtaget? Det finns nämligen ingenting där som påminner det minsta lilla om Epica, inte ens pampiga orkesterinslag, så jag undrar hur de tänkte där. Snacka om fel typ av låt i fel kontext.
Ja, det här är troligen mest en kul grej vänner emellan. Ingen hade egentligen bett om nånting nytt med Epica i dagsläget, men det finns ändå ingen anledning att såga hela grejen rakt av då det finns en del intressanta låtar och man har garanterat jobbat väldigt noga med innehållet. Produktionen är i övrigt felfri som i vanliga fall och The Alchemy Project får därmed ett godkänt betyg av mig. EPn släpps imorgon, så håll utkik du som är intresserad.
Band: Epica.
Titel: The Alchemy Project.
Genre: Symphonic metal.
Skivbolag: Atomic Fire Records.
Releasedatum: 11 november 2022.
Lucas LMZ Zimmermann.
Pauline Pousar