Skivrecension: False Memories – The Last Night Of Fall

Gothic metal-bandet False Memories kommer från Italien och grundades år 2015 av gitarristen Francesco Savino. Bara ett år senare släpptes en självbetitlad EP med fyra egna spår samt en cover. Egenproducerade debutalbumet Chimerical släpptes år 2018 och i oktober samma år blev sångerskan Rossella Moscatello en del av bandet. Då valde man att ge ut en ny utgåva av Chimetrical via skivbolaget ROAR! Rock Of Angels Records, som inkluderade tre bonuslåtar med Rossella på sång.

Idag har False Memories skivkontrakt med Frontiers och den sjunde maj släpps andra studioalbumet The Last Night Of Fall. Innan releasen blir ett faktum har jag fått chansen att lyssna på albumet och här kommer min åsikt om saken. Kan börja med att säga att jag inte alls var bekant med det här bandet så det här är ett första intryck. Låt oss börja kommentera innehållet.

Först ut har vi Black Shades. En melankolisk halvballad som påminner ganska starkt om Evanescence, kanske även lite Eleine i vissa punkter. Låten är i övrigt ganska snyggt strukturerad. Ingen dålig början i andra ord. Andra låten Rain Of Souls finns idag som musikvideo. Den är något ösigare än den förra och refrängen är 100% Evanescence. Voices finns också som musikvideo och den låten innebär en ny temposänkning. Detta var det första jag hörde av False Memories och det som fick mig att vilja göra den här recensionen. Snygg struktur och refrängen bjuder på ett rejält klimax då Rossella når ganska höga toner och sjunger väldigt passionerat. Det är det här man vill höra i den här typen av musik. Hysteria kan också ses som lite av en höjdpunkt. Melankolisk och episk på samma gång. Rossellas röst och orkesterinslagen skapar en läcker kombination. Både The Illusionist och Erased känns något mindre mörka och går ett snäpp åt symphonic metal-hållet. Inga dåliga låtar, men båda saknar ett tydligt klimax och hamnar bara halvvägs. White Crows däremot skulle kunna ses som det absolut bästa i hela albumet. Lite samma passion och styrka som Voices fast snyggare. White Crows är i övrigt mer intensiv.

Idén till sound är intressant och det är tydligt att det finns potential i det här bandet. Trots några försiktiga försök att variera lite på innehållet är det väldigt tydligt att The Last Night Of Fall följer en tydlig röd tråd och väljer att stanna kvar på säker mark. I det här fallet kanske man inte ska variera så mycket men nånstans känns det som om det blir lite för mycket av det goda och jag kan förstå att många tröttnar från och med andra halvan av albumet. Tempot på låtarna är tungt och långsamt, och så fortsätter det från början till slut. Det hade kunnat vara ganska passande att inkludera en eller två låtar med högre tempo bara för att röra om lite i grytan (*självklart utan att bryta bandets musikaliska mönstret helt och hållet), då hade risken att lyssnaren tröttnar varit lägre. Hursomhelst går det inte att neka att det finns fullträffar värda att avnjuta.

False Memories befinner sig fortfarande i början av sin karriär och trots enformigheten i The Last Night Of Fall gillade jag det jag hörde och tycker att det här är tillräckligt bra för att få ett godkänt betyg. Är ganska säker på att False Memories kan i framtiden bli ett intressant namn i genren, bara dom rättar till på några små detaljer och jobbar vidare på sitt sound. Du som gillar tung och melankolisk mörkrock får jättegärna ge False Memories en chans. Det är några dagar kvar till releasen men två singlar ligger redan ute, och samtidigt finns det även äldre musik.

Band: False Memories.

Titel: The Last Night Of Fall

Genre: Gothic metal/rock.

Skivbolag: Frontiers.

Releasedatum: 7 maj 2021.

Lucas LMZ Zimmermann.