Sydtyska power metal-bandet Freedom Call är snart albumaktuella. Silver Romance är namnet på kommande albumet som blir bandets elfte i ordningen. Utvalda titeln är inte bara en referens till bandets 25-årsjubileum (silverbröllop), det är även en referens till själva innehållet. Bandets sångare och gitarrist Chris Bay förklarar konceptet såhär: Kvaliteter som klarhet , frihet och lätthet tillskrivs silver som en ädelmetall. Silver sägs också stärka ditt självförtroende och din fantasi. Det här är alla funktioner som också passar Freedom Call och som vi har införlivat i vårt nya material, både musikaliskt och lyriskt.

För snart fem år sedan recenserade jag förra albumet M.E.T.A.L. här i bloggen och som jag sa den gången så är Freedom Call långt ifrån obekanta för min del. Mellan Crystal Empire (2001) och Beyond (2014) är det mesta rätt skapligt, men därefter började kvalitén på musiken sjunka och även om det fortfarande fanns bra låtar i de två senaste alstren är det inte riktigt vad det en gång varit. Har även hunnit se två festivalgig med Freedom Call. Det första var rätt okej och underhållande, men det andra blev förstört av ett väldigt kaotiskt ljud. Silver Romance släpps om en vecka. Men jag har redan nu lyssnat på albumet och här nedanför finner du mina tankar kring vad som väntar.

Albumet öppnar eld direkt med titelspåret och där möts vi av samma glada och halvepiska power metal-sound som karakteriserat Freedom Call så länge de existerat. Ljud och produktionsmässigt finns det absolut ingenting negativt att säga, allting är felfritt och välbalanserat. Men som smakprov till det här nya albumet måste jag säga att det här första spåret är alldeles för genomsnittligt. Det går att lyssna på och det låter onekligen som Freedom Call, men ändå ingenting jättemärkvärdigt i mitt tycke. Att det råkar vara titelspåret brukar vara ett ganska dåligt tecken. Vi fortsätter med Symphony Of Avalon som är spår nummer två. Bortsett från den simpla och genomsnittliga refrängen är den här låten mer händelserik än den förra och har sina intressanta stunder. Ingenting jag skulle vilja uppmärksamma lite extra, men en klar förbättring som ger lite hopp inför resten av innehållet.

På plats tre har vi Supernova och här snackar vi verkligen Freedom Call när de är som bäst. Intressanta melodier, en klockren refräng och en perfekt mix mellan glädje, tyngd, en liten dos mörker och episkt. En god kandidat till höjdpunkt utan tvekan. Näst på tur har vi Infinity som innebär en liten tempoökning. Den kan kännas ganska genomsnittlig i början när det kommer till melodier och struktur, men när refrängen höjs kvalitén rejält och gitarrsolot är rätt lyckat.

Tyvärr är jag inte särskilt övertygad av femte låten Out Of Space. Väldigt mediokert (på gränsen till dåligt) och melodier som känns alldeles för bekanta och förutsägbara. Stundtals känns det väldigt monotont. Tack och lov lyfts kvalitén igen med sjätte låten Distant Horizon som visar sig vara ännu en höjdpunkt värd att uppmärksammas. Strukturmässigt är det ingenting jättemärkvärdigt eller komplext, men den låten innehåller (likt Supernova) precis allt som är bra med Freedom Call. En riktig höjdare utan tvekan. På plats sju har vi In Quest Of Love som gör mig kluven. Kan inte säga att det är en dålig låt, kvalitémässigt kan det vara bland det bästa i albumet. Men i refrängen påminner den väldigt mycket om själva låten Freedom Call i albumet Crystal Empire, vilket är en av mina favoritlåtar med det här bandet. Tyvärr har jag väldigt svårt att släppa det.

När det gäller albumets andra halva finns det åtminstone tre låtar till värda att uppmärksamma som höjdpunkter. Meteorite har sina stunder och både New Haven och Blue Giant är riktigt bra, definitivt det bästa i albumet tillsammans Distant Horizon och Supernova. Big Bang Universe har några stunder som kan uppfattas som intressanta, men säger mig väldigt lite. High Above och Metal Generation ligger (likt Out Of Space) nånstans mellan mediokert och dåligt. Ett ganska olyckligt sätt att avsluta ett album på.

Kort sammanfattat är Silver Romance onekligen ett typiskt Freedom Call-album och det krävs egentligen inte mer än så. Freedom Call gör rätt i att hålla sig kvar i samma musikaliska recept de haft från första början då det fortfarande fungerar och är precis vad deras publik vill ha alla gånger. I övrigt vill jag lägga till att även om albumet inte var perfekt så är det bättre än både Master Of Light (2016) och M.E.T.A.L. (2019) tillsammans och det var rätt underhållande att ta sig igenom det hela. Lägger man till att produktionen är klockren blir hela upplevelsen helt klart bättre.

Det är allt jag har att säga om Silver Romance. Du som gillar Freedom Call eller överhuvudtaget den här glada och trallvänliga varianten av power metal lär definitivt hitta nya favoriter här. Albumet släpps nästa fredag, så håll gärna utkik på Spotify.

Band: Freedom Call.

Titel: Silver Romance.

Genre: Melodic power metal (happy metal enligt bandmedlemmarna själva).

Skivbolag: Steamhammer.

Releasedatum: 10 maj 2024.

Lucas LMZ Zimmermann.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *