Stockholmsbaserade kvartetten Future Elephants eller förlåt… Future Elephants? är albumaktuella för tredje gången i sin karriär. Bandets musikstil skulle kunna beskrivas som klassisk rock/hårdrock och The Past Was A Blast är namnet på det nya alstret. Även om namnet Future Elephants? fortfarande kan låta ganska obekant för de flesta är bandmedlemmarna musiker med minst sagt lång erfarenhet i branschen.

Sångaren och gitarristen Roger Holegård är lite av en legend inom den svenska hårdrocken då han var frontfigur i 70-talsbandet Neon Rose och har efter det lirat i bland annat Truck. Sologitarristen Dante Holmberg är fd. medlem i Strix Q som förmodligen är mest kända som Magnus Ugglas kompband. I övrigt har lirat i dansbandet Joyride och spelat för tunga namn som Boney M, Nanne Grönwall, Steve Gibbons och Jan Johansen. Basisten Anders Lundquist har spelat i bland annat Sjunde Sinnet och skrivit låtar med medlemmar ur bland annat W.A.S.P, Electric Boys och Kiss. Slutligen har vi trummisen Sigge Frenzel som har bland annat lirat med Eddie Meduza, Johnny Thunders, John Lenin och Mikael Rickfors.

Vi snackar alltså inte om några nybörjare precis och då är kvalité det minsta man förväntar sig av The Past Was A Blast. Klarar bandet av att leverera det? Låt oss ta reda på mer.

Albumet inleder med Shake The Snake som kan påminna lite om klassiska Deep Purple. Varken högt eller långsamt tempo, lagom tung, lagom catchig refräng, sköna gitarrsolon och hammondorgeln ger en härlig touch. Ground Floor Man känns lättare och något gladare än förra låten. Den har några intressanta stunder i versen men tappar lite i refrängen. Låt nummer tre Walking With A Dead Man är lite av en överraskning, den inleder med ett medeltida/keltiskt intro och bjuder sedan på en klockren dos bluesig 70-talshårdrock med en mörk atmosfär (precis som låten kräver). Det händer dessutom en hel del under låtens gång så vi snackar om en möjlig favorit. Fjärde låten Rain känns lite som en mystisk halvballad. Visst är den intressant men det känns hela tiden som om den är på väg mot ett fullskaligt klimax med fullt ös och det händer aldrig. Därför finns det en risk att man blir en aning besviken.

Rockigaste låten i albumet är definitivt The Planet’s Crusaders. Den har snabbast tempo och även om den känns rätt basic går det inte att ogilla den, en lyckad formel som funkar jämt. Peter’s Demons är också en höjdpunkt värd att uppmärksammas (den och Walking With A Dead Man får bli albumets höjdpunkter) och egentligen finns det ingen dålig låt alls i albumet. Kanske någon som känns en aning inkomplett men ingen dålig låt som sagt. Det mest negativa jag kan ha att säga är att körerna i bakgrunden känns lite för svaga och gitarrdisten lite för platt, visserligen kräver den här typen av musik ingen vass dist överhuvudtaget men en fylligare variant hade inte varit helt fel.

Musik av alla slag utvecklas hela tiden och det dyker upp nya moderna varianter hela tiden, men då och då kan det vara spännande att återgå till klassiska varianter och görs det på rätt sätt av erfarna musiker som vet vad de sysslar med går det inte att ogilla. Åtminstone när det gäller klassisk rock, det är en av få genrer som i mitt tycke känns tidlös. Du som gillar den här typen av rock/hårdrock lär definitivt uppskatta det här albumet.

Band: Future Elephants?

Titel: The Past Was A Blast.

Genre: Progressive/classic rock/hard rock.

Skivbolag: S-Rock Music Production.

Releasedatum: 3 Mars 2023.

Lucas LMZ Zimmermann.