Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: House of Shakira – Radiocarbon

Stockholmsbaserade House of Shakira – som tagit sitt namn efter en bordell i London(!) – bildades redan 1991. De har alltid varit ett habilt, melodiöst hårdrocksband, som dock aldrig har fått mig att lyfta på ögonbrynen. De har levererat stabil, melodiös hårdrock med influenser och intryck från traditionell 60-talsrock och -pop till modern progressiv metal, men ofta med ett aningen spretigt resultat. Tills nu, 28 år senare. Med deras nionde albumsläpp, ”Radiocarbon”, faller bitarna plötsligt på plats till en fulländad enhet. Det är verkligen lika oväntat som fantastiskt välkommet – och välförtjänt.

Här blandas rak hårdrock upp med progressiva utflykter, och det är tidvis komplext utan att för den delen kännas det minsta splittrat. Här får vi snygga arrangemang, läckra körer, snygga harmonier och feta gitarriff i en enhet som får en förhållandevis enkel musikälskare att landa i ett musikaliskt landskap som känns så proffsigt på ett sätt som samtidigt känns så enkelt och självklart. Ordet jag är ute efter är nog mognad. Och glädje. Helheten spritter av lekfullhet på ett sätt som smittar av sig, och Pontus Norgren som rattat fartyget i hamn bör verkligen känna sig stolt över slutresultatet.

Öppningsspåret ”One Circumstance” (efter introt ”Herd Instinct”) är faktiskt en vågad öppning som andas 80-tals-Yes. Efterföljande ”Not Alone” är driven, svängig och medryckande, och titelspåret ”Radiocarbon” bjuder på årets snyggaste körer och arrangemang. Den hade utan problem platsat på Def Leppards ”Pyromania”.

I ”A Tyrant’s Tale” får vi en dos orientaliska utsvävningar i gränslandet mellan Iron Maiden och Queensrÿche”. I ”Delusion” varvas återigen progressiva inslag med traditionell rock på ett makalöst följsamt sätt. ”Save Yourself” är trallig men aningen tradig, och därmed ett av albumets svagare spår utan att för den delen vara dåligt. Detsamma gäller efterföljande ”Sweet Revenge”, som andas 60-tal utan att riktigt ta fart.

Sedan  kickar plattan igång på allvar igen med ”Scavenger Lizard” med en doft av Kiss. ”Like a Fool” är så snygg att det nästan är löjligt och avslutande balladen ”Falling Down svävar iväg på ett smäktande Def Leppard-moln. Och gillar man Sheffields finest fram till och med ”Pyromania” (och även underskattade ”Slang”) så är ”Radiocarbon” som helhet en tidig julklapp.

Det bästa med House of Shakira anno 2019 är dock att de egentligen inte låter som något annat band, alla referenser och influenser till trots. Och det är ju faktiskt det bästa betyg ett band kan få. De låter som… House of Shakira.

Steve Clark ler verkligen i sin himmel, och jag sitter här efter tio genomlyssningar och skrattar högt åt årets bästa platta. Och som en ren bonus med årets i särklass snyggaste skivomslag.

Jag kan knappt vänta på att de får chansen att visa vad de går för live med den här plattan i ryggen. Välkomna till världstoppen, House of Shakira. Ni har jobbat hårt för det och ni har nu äntligen förtjänat det. 

Band: House of Shakira

Titel: Radiocarbon

Genre: House of Shakira

Bästa spår: Like a Fool

Skivbolag: Frontiers Music

Betyg: 9/10

Releasedatum: 2019-12-06

Av Tony Johansson