Det första man slås av är: Satan i gatan vad bra det låter! Det är ett sånt tryck, en så väldigt snygg, kristallklar och maffig produktion. Det sammanflätar 80-talet med 20-talet så otroligt snyggt. Det är rock, hårdrock, AOR och progressiv pop i ett lika snyggt nät som… Harem Scarem. Och sämre jämförelser kan man få (med ett tyvärr lika underskattat band).

Nej, vi talar inte om Pink Floyd, vi snackar svenska House of Shakira. Så låt oss gå vidare:

Singelspåret ”Something in the Water” bjuder framför allt på magiskt basspel av Per Schelander och fantastisk sång av den numera ständigt pånyttfödde Andreas Novak. Den kändes lite tradig vid första genomlyssningen, men växer rejält efter hand. Efterföljande ”No Silver Lining” bjuder på klassisk AOR som doftar Dean Castronovo i lika delar Journey som Revolution Saints. Trummorna ligger snyggt långt fram och det är otroligt eleganta gitarr- och sångstämmor.

”Toxic Train” är riktigt fet, det är King’s X-verser som osannolikt nog vävs in i en The Beatles-refräng! Och ”Your Exit” är driven, melodiös House of Shakira med finess at it’s finest.

I ”Too Much Love” tittar Rick Springfield fram, och vem älskar inte Rick Springfield? Skivans lilla svacka kommer i ”The Messenger”. Förra plattan hade bitvis en tung doft av Def Leppard, och det här är det närmaste de kommer Sheffields finest denna gång. Men det är inte med samma egenhet och finess som förra gången.

Hårdrock av klassiskt 80-talssnitt återvänder dock i ”Twisted Attitude”. Det är Sweet-körer men med ett sound som är minst sagt dagsfärskt, medan ”Nowhere Bound” bjuder på jättesnygg progressiv poprock. Här blandas modern hårdrock med såväl Yes som Mello (på ett positivt sätt).

Kan man mixa modern Styx med Tyketto? Självklart, det är ”Chimera” ett lysande exempel på. Och i ”Hell or Heaven” får vi återigen en touch av Def Leppard, den här gången i ett fint möte med Bryan Adams.

I avslutande titelspåret med det passande namnet ”Xit” överraskar de med ett besök i typamerikansk 70-talsrock. Och tänka sig, de levererar även det med den äran.

Vi är oerhört bortskämda med svensk, melodiös hårdrock av världsklass, med band som Eclipse, Heat och Degreed som i princip alltid levererar. Men House of Shakira vågar dra åt det mer progressiva hållet som blir mer intressant på ett annat sätt när det fungerar. Jag utsåg deras förra platta Radiocarbon till 2019 års bästa platta. Den här gången når de inte riktigt dit, trots en produktion som är i absolut världsklass – bandet har proddat skivan själva och den gamle räven Lasse Andersson har skapat sann magi med mixningen. Nämnde jag förresten att även Mats Hallstenssons gitarrsolon håller absolut världsklass?

Precis som förra gången är mina referenser där för att guida dig som lyssnare och läsare, för House of Shakira kan numera verkligen ståta med låtar och ett sound som talar för sig själv, och trots viss kritik är XIT ändå 2023 års bästa platta så här långt. Så mycket mer kan man väl inte begära av Sveriges bästa band de senaste fyra åren? 

Artist: House of Shakira
Titel: XIT
Bästa spår: Toxic Train
Skivbolag: Frontiers Music
Releasedatum: 2023-05-19

Av Tony Johansson