Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Lacrimas Profundere – Bleeding The Stars.

Dags att skriva om lite mörkrock från Tyskland… Lacrimas Profundere är nämligen aktuella med nya plattan ”Bleeding The Stars” som är deras tolfte i ordningen. Tyska gothscenen är (som kanske många känner till) gigantisk… det finns väldigt många stora band och artister därifrån i alla möjliga subgenrer och även några av världens största gothfestivaler som typ M’era Luna i Hildesheim eller Wave-Gotik-Treffen i Leipzig. Vet inte hur många som tidigare hört talas om Lacrimas Profundere men dom är iallafall ett av dom mest ikoniska banden i tyska gothscenen. Dom har varit aktiva sedan 1993 och från att ha spelat death/doom-influerad gothic metal gick dom så småningom över till en lite mer simpel och folkvänlig gothic rock/metal från och med början på 2000-talet och albumet ”Fall, I Will Follow” (2002).

Personligen har jag nu följt Lacrimas Profundere ett tag, tror jag upptäckte dom 2009 av en slump och första skivan jag lyssnade på var ”Ave End” (2004). Må hända att deras bästa epok är förbi, fram till nu har det skett många medlemsbyten och bandets musik har väl inte riktigt varit sig lik sedan originalsångaren Christopher Schmid (1993-2007) hoppade av. Men det som kom därefter var inte alls dåligt… nya sångare gav nya möjligheter och rent stilmässigt var musiken i stort sätt sig lik. Kanske lite mer komersiell, men iallafall. Inför ”Bleeding The Stars” står vi återigen inför en ny lineup… den här gången en trio. Den enda originalmedlemmen som finns kvar är gitarristen och grundaren Oliver Nikolas Schmid och övrigt består bandet av trummisen Dominik Scholz som tidigare varit med i bandet mellan 2010 och 2013, och nya sångaren Julian Larre som tagit över efter Rob Vitacca (2007-2018) förra året.

Kan börja med att erkänna att jag var en aning skeptisk när Julian presenterades som ny sångare, det enda jag hade hört om honom var visserligen några covers han hade lagt ut på Youtube, och dom var väl inte direkt dåliga… men jag var ändå tveksam på om han verkligen passade in i just Lacrimas Profundere. Men sedan kom den här skivans första singel ”Father Of Fate” som gav ett ganska positivt första intryck. Okej… rent strukturmässigt kan jag inte sluta jämföra med äldre alsters första singlar som ”The Letter” och ”My Release In Pain”, men ändå ungefär vad man förväntar sig av en ny låt med Lacrimas Profundere. Julian Larres insats påminner mycker om Rob Vitacca och det är ganska positivt. Sedan kom ”Like Screams In Empty Halls” som jag i början tyckte var ganska tråkig, men den steg en aning när jag hörde den igen… den är fortfarande rätt enformig, men den går ändå hem tack vare refrängen.

Vad kan jag säga i övrigt? Jo… det märks att bandet åtminstone försökt skapa nånting varierat och spännande. Vi står inför en skiva med inslag av allt från komersiell och trallvänlig mörkrock (åt H.I:M., Zeraphine, Evanescence och We Are The Fallen-hållet) till lite mer dyster och tung gothic/doom metal, även death-doom med tanke på vissa punkter som innehåller growl. Men… kan det vara en garanti på att ”Bleeding The Stars” är ett lyckat album? Hm… tveksamt. Ljudet är helt okej och det finns ljusa stunder som ”A Sip Of Multiverse”, ”Mother Of Doom”, ”Father Of Fate” och ”A Sleeping Throne”. Men i övrigt upplever jag viss brist på nya idéer och det mesta känns hastigt skapat, bara för att få nånting gjort så att säga. Vi som håller eller har hållit på med musik kan märka sånt ganska tydligt. Bakom dom flesta albumem vi iag ser som mästerverk har det garanterat funnits sann musikalisk gläde och iver att verkligen vilja skapa nånting nytt och klockrent. Men i det här fallet känns det mer som att bandet tänkte ”okej… vi har ny sångare och fansen har väntat tre år på att få höra ny musik, så… bäst vi skapar nånting så att dom inte blir oroliga”.

Det är fullt förståeligt att inspiration kommer och går och att man förr eller senare får slut på nya idéer. Som musiker kan det vara rätt frustrerande och vi snackar om ett band som varit aktiva sedan början på 90-talet. Då kan man räkna med att den kreativa glöden kanske inte är lika stark som i början. Dock brukar det komma in lite ny energi när det dyker upp nya medlemmar i bandet, så därför har jag kanske förväntat mig lite mer än det jag fick höra. Hursomhelst vill jag inte riktigt beskriva ”Bleeding The Stars” som ett misslyckande då det finns positiva aspekter som räddar det hela en aning. Men jämfört med tidigare skivsläpp är ändå ”Bleeding The Stars” ganska svagt.

Band: Lacrimas Profundere.

Titel: Bleeding The Stars.

Genre: Gothic rock/metal.

Skivbolag: Oblivion (SPV).

Releasedatum: 26 Juli 2019.

Bästa spår: ”A Sip Of Multiverse”, ”Mother Of Doom”, ”Father Of Fate”, ”A Sleeping Throne”.

Betyg: 5/10.

Lucas LMZ Zimmermann.