Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Lordi – Killection.

Lordi är tillbaka… behöver nog knappt säga så mycket fakta om dom. Sedan Eurovision Song Contest 2006 har Lordi varit ett av Finlands största hårdrocksband. Och ja… precis som många andra tyckte jag dom var coola på den tiden. Fick dessutom deras skiva ”The Arockalypse” (deras tredje platta) i julklapp det året. Därefter började jag lyssna lite på resten av deras diskografi och tyckte det var rätt grymma grejer… sedan ”To Beast Or Not To Beast” (2013) började jag tappa intresset. Faktum är att från och med dom vann ESC 2006 blev dom väldigt poppis bland barnen… och det märks att det var inte alls det dom hade hoppats på egentligen. Iallafall i senare material börjar det kännas som om Lordi försöker bli av med populariteten bland barnen genom att bli mer och mer kontroversiella textmässigt. På sätt å vis förstår jag Lordi då dom från första början försökt fånga upp samma koncept som Alice Cooper och Kiss för att sedan göra det ännu tydligare. Man skulle kunna säga att Lordi är Europas svar på Gwar och enligt vad jag har läst i någon intervju på Sweden Rock Magazine (tror jag… eller var det Close-Up?) så har Gwar försökt turnera med Lordi som förband, vilket Lordi inte gick med på.

Hursomhelst… ”Killection” eller snarare ”Killection (A Fictional Compilation Album)” *som är hela namnet enligt Metal Archives, är deras nya album och med tanke på föregångaren ”Sexorcism” som gav en blandning av guldkorn och skräp förväntade jag mig aldrig mer än så. Innan jag började skriva den här recensionen hade jag bara hört singeln ”Like A Bee To The Honey” som inte alls höjde mina förväntningar… standard arena/gubbrock utan konstigheter, kändes weird att höra ett band utklädda till monster sjunga en låt i den stilen.

Det hela börjar med ett radioaktigt intro på cirka en och en halv minut som visar utdrag på klassiska Lordi-låtar i andra musikstilar. Därefter kommer ”Horror For Hire” som tycks vara en typisk melodisk hårdrock/hair metal-låt… det känns lite som om Mr. Lordis röst låter lite mer melodisk än vanligt, men ändå en ganska okej låt. Efter det kommer ”Shake The Baby Silent” som låter lite mer skräckorienterad men ändå rätt så melodisk den också… låter som en korsning mellan typ Mushroomhead och Battle Beast dom gångerna dom fått för sig att experimentera med electronica. Bättre än den förra bortsett från den ganska tjatiga refrängen. Fjärde plats… ”åh nej!”, där kommer ”Like A Bee To The Honey”… behöver nog inte säga mer än det jag redan sagt. Eller jo, vänta! Det är Michael Monroe som spelar saxofon i låten.

Vad har vi sedan? Jo, ”Apollyon”… ännu en arena rock-orienterad låt, men känns ändå lite mer kreativ än den förra och är därför ganska okej. Sedan är det dags för ytterligare ett radioaktigt intro och nästa låt på tur är ”Blow My Fuse” som går mer åt rock n’ roll-hållet. Tyvärr väldigt standard och högst halvbra. ”I Dug A Hole In The Yard For You” är en hair metal-låt och helt ärligt den bästa låten hittills enligt min mening. ”Zombimbo” däremot är horribel… ordleken i titeln är dessutom väldigt barnslig.

I överlag kan jag konstatera följande… ungefär som förra albumet är innehållet i det här albumet blandat, ena stunden bjuder dom på ren dynga och skivans ljusa stunder blir högst helt okej och når inte hela vägen till bra eller klockrent. Produktionen är varierad… det känns nästan som om man valt producera alla låtar på helt olika sett och det kan vara ett kreativt och lyckat drag men i det här fallet blir det bara bisarrt. På det stora hela känns det som om Lordi fokuserat mer på det melodiösa än det ösiga och ”Killection” känns som ett försök att göra nånting kreativt och varierat men misslyckas med det då det mesta av innehållet känns som hastigt skapad utfyllnad och dom nya kreativa idéerna är få och känns (som sagt) högst helt okej. Texterna gör förresten inte saken bättre… snarare tvärtom, smörja rakt av.

Hade inte förväntat mig nånting annat *som jag sa högre upp… bara ”Like A Bee To The Honey” kunde uppfattas som en förvarning. Är kreativiteten minimal (som den uppenbarligen varit när man kokade ihop det här albumet) kan man iallafall satsa på ett album med kortare innehåll eller en EP… försöker man fylla ut det hela och göra ett album som är nästan en timme långt bara för sakens skull kommer det aldrig bli bra. Jag är osäker på vem jag ska rekommendera det här albumet till… okej, gillar du standard arenarock/hair metal kanske du kan uppskatta åtminstone hälften av albumet. Men personligen håller jag mig till det som släppts innan ”To Beast Or Not To Beast”… helst ”Get Heavy” (2002) och ”Babez For Breakfast” (2010).

Band: Lordi.

Titel: ”Killection (A Fictional Compilation Album)”.

Genre: hårdrock/hair metal.

Skivbolag: AFM.

Releasedatum: 31 januari 2020.

Bästa spår: ”I Dug A Hole In The Yard For You”, ”Up To No Good”, ”Horror For Hire”, ”Cutterfly”.

Betyg: 3/10.

Av Lucas LMZ Zimmermann.