Fyra år efter totala floppen Catharsis är amerikanska groove metal-kungarna Machine Head tillbaka med nytt studioalbum. Of Kingdom And Crown eller förlåt, ØF KINGDØM AND CRØWN (hoppas inte albumet presenterats så i Danmark eller Norge), är namnet på bandets tionde studioalbum och Machine Head känns nuförtiden som ett band som är kapabla till antingen det bästa eller det absolut sämsta man kan tänka sig så törs jag som skribent och lyssnare inte ha alldeles för stora förväntningar.

Förra albumet Catharsis (2018) blev troligen det sämsta bandet någonsin gjort och vad som fick det albumet på fall var alldeles för spretigt, alldeles för många lösa idéer som inte passar bra ihop i samma skiva, inslag av musikstilar man absolut inte förväntade sig av ett band som Machine Head och oinspirerade låtskrivarinsatser. Allt det där får en att dra som slutsats att bandmedlemmarna inte alls hade någon lust att göra ett nytt album och att dom var långt ifrån överens om åt vilket håll albumet skulle gå. Resultatet blir då nånting katastrofalt som saknar en tydlig röd tråd. Må hända att det ändå fanns några låtar som var helt okej, men som helhet går det inte att uppskatta.

Med det sagt, är man beredd på det värsta i det här nya albumet, men så sent som förra året släppte Machine Head EP’s Arrows in Words from the Sky som var ganska bra och påminde lite om gamla Machine Head som man förr i tiden förälskade sig i, så man vill ändå inte ha alldeles för låga förväntningar heller.

Angående själva albumet ØF KINGDØM AND CRØWN så ska det (enligt Flynn själv) föreställa ett konceptalbum vars koncept utspelar sig i en slags futuristisk ödemark där himlen alltid är röd och är baserad i de två huvudkaraktärerna Ares (som uttalas Aries) och Eros (som uttalas Arrows). Ares hade precis förlorat sitt livs kärlek Ametist, vilket uppmanade honom att gå ut på en mordisk framfart mot människorna som dödade henne. Eros förlorade sin mamma som gick bort i en överdos. I sin depression samt nedåtgående spiral blir han radikaliserad av den karismatiske ledaren och går ut i en egen mördarrunda. Eros visar sig vara en av dom som mördade Ametist och texternas innehåll speglar hur Eros och Ares liv flätas samman.

Det här kan få en att ha lite högre förväntningar då ett konceptalbum ger ett tecken på att bandmedlemmarna den här gången varit inspirerade och motiverade att få till nånting skapligt, men är det tillräckligt för att övertyga mig som lyssnare? Låt oss börja prata om innehållet.

Första låten på den här skivan är Slaughter The Martyr som är nästan 10 och en halv minuter lång. Kan börja med att säga att det kan vara ett misstag att lägga en så lång låt i början av ett album ur en genomsnittlig lyssnares perspektiv. Låten i sig inleder med ett lugnt och melodiskt intro som jag tycker var lite för långt och öppnar så småningom eld med rätt aggressiva gitarrer men känns ändå inte särskilt vass. En helt okej låt där det händer väldigt mycket och vars refräng är lite av en fullträff, men inte mer än så. Näst på tur är Choke On The… *förlåt, ChØKe ØN The Ashes ØF YØUr Hate som är betydligt kortare än den förra och känns rätt thrashig och definitivt aggressivare än den förra. Vet inte om det här blir en av albumets bästa låtar, men den var bra.

Låt nummer tre BecØMe The FirestØRm var en av de tre låtarna i EP’n Arrows In Words From The Sky och det var definitivt en rejäl höjdpunkt. I början ger den tydliga black metal-vibbar i början men får mig att snarare tänka på Fleshgod Apocalypse när den melodiska refränger kickar in. Näst på tur är fjärde spåret ØVerdØSe som är ett kort intro till låten My Hands Are Empty. Det finns väl ingenting särskilt att säga om just ØVerdØSe men My Hands Are Empty kan jag konstatera påminner ganska mycket om gamla Machine Head kombinerad med lite inslag av den modernare sorten av amerikansk metal. Rätt intressant och solot är klockrent. Låt nummer fem (sjätte spåret) UnhallØWed hör till det mest melodiska i hela albumet då fokus ligger på clean vocals först och främst, men ändå ganska bra och har sina intressanta moment.

Apropå resten av skivan blev jag lite mer övertygad av Kill The Enemies och BlØØDshØT. På det stora hela är ØF KINGDØM AND CRØWN ett välarbetat och bra album. Produktionen är klockren och mycket riktigt, snackar man om ett konceptalbum från första början är det ett tecken på att man är i toppform den här gången. Konceptet är dessutom väl levererat och ganska lått att hänga med i.

Du som, precis som jag, blev väldigt besviken på Catharsis bör definitivt ge ØF KINGDØM AND CRØWN en chans. Dels lär du höra lite av gamla Machine Head samtidigt som du lär höra en del nya och väl utvalda inslag. Visserligen är det här ganska långt ifrån bandets bästa skivsläpp, men det är till och med bättre än Bloodstone & Diamonds (2014) och då borde det definitivt vara värt åtminstone en lyssning.

Band: Machine Head.

Titel: ØF KINGDØM AND CRØWN

Genre: Groove metal.

Releasedatum: 26 augusti 2022.

Skivbolag: Imperium Recording.

Lucas LMZ Zimmermann.