Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Mägo de Oz – Ira Dei

Skivbolag: Warner Music Spain

Genre: Folk/heavy/power/symphonic metal

Betyg: 6’5/10

Dags å skriva lite om spanskspråkig musik och jag är lite osäker på om det här bandet är ens småkänt här i Sverige. Vet att dom är ett av få spanskspråkiga metalband som blivit en aning kända utomlands men har inte hört så mycket snack om dom här i Sverige. Hursomhelst… Mägo de Oz (uttalas ”mago”) kommer från Madrid och vi snackar troligen om ett av dom första folk metal-banden i Europa. Dock finns det lite mer än så i deras musik… allt från folk metal/folk rock till hårdrock, AOR, symfonisk metal, power metal, progressiv metal, heavy metal och bluesrock. Bandet började 1988 under namnet ”Transilvania” men bytte till nuvarande bandnamn i början av 90-talet och började satsa på någon typ av korsning mellan hårdrock, heavy metal, folkrock, blues och mariachi… därefter har dom fortsatt experimentera och är idag ett av dom största spanskspråkiga rock/metalband genom tiderna (tillsammans med Barón Rojo, Héroes del Silencio, Avalanch etc.).

All musik med Mägo de Oz är skriven på spanska, bortsett från vissa engelskspråkiga varianter som släpptes med samlingsalbumet ”Celtic Land” (2013). Ska vi nämna några av deras kändaste låtar så blir det ”Molinos De Viento”, ”La Posada De Los Muertos”, ”La Costa Del Silencio”, ”Y Ahora Voy A Salir” och speciellt ”Fiesta Pagana”. Finns även en massa andra låtar som är rakt av covers där man ändrat på texten, eller låtar med melodier/riff som påminner en del om klassiker med Elvis Presley, Helloween, Judas Priest, Rainbow, Simon & Garfunkel etc… vilket har fått många att anklaga Mägo de Oz för plagiat och därför finns det även många spanska metalheads som hatar bandet, vid sidan av deras storhet. Lite som Sabaton, HammerFall eller Ghost i Sverige typ. En annan aspekt som får Mägo de Oz att vara hatade är att deras trummis Txus di Fellatio lärt sig spela trummor helt på egen hand och det märks rätt ofta i många låtar… ändå är det han som är motorn i bandet.

”Ira Dei” är hursomhelst bandets trettonde skiva och den tredje med bandet nuvarande sångare Zeta. Mellan 1996 och 2011 var det Jose Andrëa som sjöng i bandet och för dom som följt bandet länge var det otänkbart att han skulle lämna bandet… vilket han till slut gjorde och måste ändå säga att jag ändå gillat Zeta från första början. Tror det var mer än rätt att Zeta tog över då han gett bandet ny energi och fått dom att bli kreativa på ett helt annat sätt. Jag personligen tycker att dom senaste skivorna med Mägo de Oz hittills. Speciellt föregångaren ”Illusia” (2014).

Vad jag har att säga om ”Ira Dei” är att det är ett dubbelalbum, det första på 10 spår och det andra på 8… längsta låten är 18 minuter lång. Kanske borde säga att förutom Zeta är även Patricia Tapia med på sång (hon har varit med sedan 2007 i bandet). Hursomhelst… hade ganska höga förväntningar när första singeln ”La Cantiga De Las Brujas” och ja, alstret har sina stunder… men innehållet är ändå rätt så blandat. Produktionen är sådär… vissa saker är bra och vissa andra inte så bra och ja, låtarna är varierade och det märks att Mägo de Oz åtminstone försökt komma med nånting nytt, fräscht och pretentiöst. Bästa låtarna är ”Ciudad Esmeralda”, ”Y Que Nunca Te Falte Un ”Te Quiero”, ”In Eternum”, ”Opera Mortis”, ”La Cántiga De Las Brujas” (som sagt), ”Tu Funeral” och speciellt ”Bajo Mi Piel”… Patricia Tapia har verkligen utvecklats som sångerska och visat upp register jag inte visste hon hade.

Vad som får skivan på fall är en del mindre intressanta låtar som typ ”El Amor Brujo”, ”Espera En El Cielo”, ”El Séptimo Sello”, ”Tequila Tanto Por Vivir” och ”La Triste Historia De Jimmy”… trots variationen i låtarna blir genomlyssningen lång och tråkig till slut… och som grädde på moset kommer titelspåret på 18 minuter när man känner en lättnad över att det är bara sista låten kvar. Värt att ta upp är att det såg ut att vara ett konceptalbum i början och det var så det kändes när man började lyssna… men till slut börjar grundkonceptet spåra ur åt alla möjliga håll och det finns inte direkt någon röd tråd som får allting att fungera till 100%.

Med allt det här sagt kan vi konstatera att ”Ira Dei” är ett helt okej album med sina ljusa stunder och en del mindre bra aspekter. Tror jag föredrar ”Ilussia” (2014), men trots mina höga förväntningar i början är jag inte helt förvånad. Du som gillar hårdrock med keltiska inslag kanske finner Mägo de Oz intressanta.

Av: Lucas LMZ Zimmermann