Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Månegarm – Fornaldarsagor.

Skivbolag: Napalm Records.

Genre: Folk/black/viking-metal.

Betyg: 8/10

Månegarm från Nortälje (Uppland) är, efter lite mer än tre års frånvaro från studion, aktuella med ”Fornaldarsagor” som är deras nionde studioalbum. Bandet har sedan första början varit väldigt noga med att skriva deras hårda musik på svenska (vilket annars är rätt så ovanligt i den här genren) och ja, även om dom även valt att skriva låtar på engelska i senare tid är ”Fornaldarsagor” en återgång till enbart svenskspråkiga texter, bortsett från bonusspåret ”(Don’t Need) Religion” som är en Motörhead-cover.

Det här är ännu ett band jag lyssnat på ganska länge, tror jag upptäckte dom en gång i tiden via Ensiferum eller Thyrfing (hm… en aning osäker), men iallafall. Förra albumet blev minst sagt ett lyckat skivsläpp och därför var förväntningarna höga redan när bandet meddelade att dom hade nytt på gång. ”Sveablotet” blev ett första smakprov som är en typisk Månegarm-låt med allt det positiva som identifierar bandet… detta är förresten första spåret på skivan, ingen dålig början minsann.

Det kändes som om mina förväntningar skulle bli besvarade med rättvisa i dom två första låtarna men tyvärr spricker bubblan med ”Slaget Vid Bråvalla”, refrängens melodi har nånting som tyvärr får resten av låten på fall. Tack o lov höjs standarden på nytt i fjärde spåret ”Ett Sista Farväl” som kanske har ett lägre tempo, men är ändå välskapad och intressant. Min favoritlåt i det här albumet är utan tvekan ”Tvenne Drömmar” som dessutom blivit en av mina absoluta favoritlåtar med Månegarm. I övrigt var ”Krakes Sista Strid” och akustiska ”Dödskvädet” också riktigt bra.

Produktionen är i princip felfri och välbalanserad och i övrigt verkar det som om ”Fornaldarsagor” är lite av en ”nu jävlar”-platta. Här har det liksom varit huvudfokus på hård musik och det finns inte lika många akustiska folklåtar som i äldre skivor… ”Dödskvädet” är den enda. ”Slaget Vid Bråvalla” hade kunnat bli bra med en bättre refräng och ska vi upplysa om skivans svagaste punkt får det nog bli Motörheadcovern… förstår att man vill hylla Lemmy, inga problem med det… men jag personligen har så stark nostalgi till originalet att det spelar ingen roll vad man gör med den, hur bra en cover kan vara kan jag inte låta bli att jämföra liksom. Har man inte med bonusspåren är skivan förresten väldigt snabblyssnad, då händer det lätt att man blir sugen på mer efter sista låten.

Med allt det här sagt kan jag konstatera följande… inte riktigt lika bra som förra skivan, men eftersom det inte fanns så mycket negativt att ta upp förtjänar ”Fornaldarsagor” ändå ett rätt högt betyg. Definitivt värt en genomlyssning och fansen har nog vid det här laget hunnit köpa hem det hela eller planerar att göra det. Jag är en av dom.

Av: Lucas LMZ Zimmermann.