Skivrecension: MSG – Immortal

Michael Schenker firar 50 år som artist med studioplatta nummer 43 under eget namn och i olika bandkonstellationer. Och när han nu går in på sitt sjätte decennium med sin Flying V som vapen och signum så är den föga blygsamma titeln på skivan inte alls missvisande. Michael Schenkers arv är i högsta grad odödligt, för mig är han den främste hårdrocksgitarristen genom tiderna. Med sitt Michael Schenker Group släppte han under 80-talet en rad klassiska album, men framför allt så hade aldrig UFO och Scorpions nått den ära och berömmelse de har utan det tyska gitarrgeniet.

Den här gången ledde pandemin till att valet av gästmusiker blev lite slumpartat. Schenker ville ha Ronnie Romero (Rainbow) på sång och Barry Sparks (Dokken) på bas. Men då Ronnie satt fast hemma i Chile dök förslag på ytterligare sångare och musiker upp, däribland Joe Lynn Turner (Rainbow) och Ralph Scheepers (Primal Fear).

Plattan kickar igång med dess hårdaste bidrag, ”Drilled to kill”, med Scheepers på sång. Ja, det är nog det hårdaste herr Schenker har gjort över huvud taget, men med hans omisskännliga gitarrmelodier. Om någon var orolig för att det var dags för honom att pensionera sig så är de misstankarna som bortblåsta efter första riffet.

”Don’t die on me now” är en fyllig uppdatering av klassisk 80-tals-MSG med Joe Lynn Turner vid micken.

”Knight of the dead” är plattans bästa spår och det första av tre med Ronnie Romero. Jag är inte helt såld på Romero. Han är en oerhört habil sångare, men det är ingen slump att han har så många olika bandprojekt på gång samtidigt: han kan sjunga klassisk hårdrock. Punkt. Men han har en del att önska när det gäller personlighet i rösten. Eftersom han var Schenkers förstaval vid micken så har han också fått flest låtar på plattan, men det som sticker ut mest här är gitarrspelet. Här snackar vi många, många år från pension…

Därefter är det dags för gamle vapendragaren och tillika skivans producent Michael Voss att ta över sången i tillbakalutade ”After the rain”. Det är plattans kanske svagaste spår, utan att för den skull vara dåligt.

Eller, ”Devil’s daughter” är nog plattans svagaste spår. Hur tysk herr Schenker än är så är tysk powermetal med dubbla baskaggar inte direkt det som förärat honom hans renommé. Och här funkar Ralph Scheepers inte alls lika bra som talesman för Yxan som på första spåret.

”Sail the darkness”, med Ronnie Romero, är inte heller en låt att skriva hem till barnen om, även om det doftar Rainbow. Men gitarrspelet. Alltså, gitarrspelet. Vilken njutning!

På ”The queen of thorns and roses” är Voss tillbaka vid micken, och plötsligt får vi tillbaka Temple of rock-vibbarna. Voss röst och Schenkers gitarr är som att känna kylsprej efter tre timmar för länge på stranden på Gran Canaria.

Den allsidige chilenaren är tillbaka på ”Come on over”. Den är lite slätstruken – men Schenkers gitarrspel får en att tro på ett liv efter Covid-19.

Har Michael Schenker lyssnat på Rainbow? Har Michael Schenker lyssnat på Tierra Santa? Har Michael Schenker lyssnat på… Ghost? I ”Sangria morte” hamnar alla dessa referenser i samma mortel, och det låter fantastiskt bra med Joe Lynn Turners numera coolt hesa pipa.

Avslutande ”In search of the piece of mind” är själva jubileumslåten som Schenker skrev 15 år gammal och som hamnade på Scorpions debutplatta ”Lonesome crow”, som spelades in i oktober 1971 och släpptes i februari 1972. Här dyker tidigare bandmedlemmar som Gary Barden, Robin McAuley, Graham Bonnet och Doogie White upp för att fira sin gamle vän, och det låter som om de minst sagt pigga farbröderna firar kalaset på Andys Lekland.

Den bästa platta Schenker har släppt under eget namn sedan det glada 80-talet är ”Temple of rock” som kom 2011, med Michael Voss på sång, Pete Way på bas och Herman Rarebell på trummor. Det är faktiskt hans bästa skiva sedan ”Built to destroy” 1983. ”Immortal” når inte samma höjder, men det är en jubileumsplatta han inte alls behöver skämmas för. Framför allt är den oerhört jämn. Inga klockrena pärlor men heller inte ett enda bottennapp. Och med tanke på vilken spelglädje den gode Yxan fortfarande visar upp så blir jag inte förvånad om det blir ett 60-årsjubileum också.

Den som vill veta mer om Michael Schenker och inspelningen av nya skivan kan läsa intervjun jag gjorde med honom i december här: https://themaloikrockblog.se/intervju/jag-ar-en-amator-under-standig-utveckling/

Artist: Michael Schenker Group
Titel: Immortal
Genre: Hårdrock
Bästa spår: Knight of the dead
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Releasedatum: 2021-01-29

Av Tony Johansson