Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Nightwish – Human :II: Nature.

Då var det äntligen dags efter en ganska lång väntan. Nightwish… symphonic metal-ikonerna från vårt östra grannland Finland har precis släppt sitt nionde alster Human :II: Nature som dessutom är andra alstret med holländskan Floor Jansen. Behöver kanske inte ta upp så mycket fakta om just Nightwish (*obviously) men för min del är Nightwish ren och skär nostalgi. Vi snackar nämligen om ett av mina absoluta favoritband, speciellt skivorna med Tarja Turunen på sång. Från Angels Fall First (1997) till Once (2004) är allting guld. Kan hända att min favoritplatta är Century Child (2002) då det är albumet jag har starkast nostalgi för men hursomhelst… allting från första tiden är guld. Med svenskan Anette Olzon på sång kan jag förstå att många fans kan ha reagerat illa i början då det blev en helt annan grej. Men den tiden har också sina ljusa stunder. Imaginaerum (2011) blev ganska klockren. Förra albumet Endless Forms Most Beautiful (2015) blev också rätt bra men då Floor Jansen har potential nog att åtminstone få Nightwish att låta ganska likt första tiden blev det ändå mindre än vad vi förväntade oss från början.

Albumets första spår är Music. En ganska episk och händelserik låt på över 7 minuter och helt klart en klockren början. Äntligen hör vi Floor Jansen ta några höga soprantoner, precis vad vi gick och saknade i Nightwish senaste tiden. Kärlek vid första öronkast. Noise kände vi redan till och det är fullt förståeligt att den valdes till första singel. Den är ganska lättillgänglig men representerar albumet ganska väl då den innehåller lite av allt vi kommer hitta i albumet. Ganska klockren i sin enkelhet. Vi fortsätter med Michael Schumacher… *förlåt, jag menar såklart Shoemaker (*kunde inte låta bli). Ytterligare en episk och händelserik låt… kanske inte lika lång som den förra men en riktig fullträff. Den avslutar på topp. Harvest kan kännas i början som en halvakustisk körlåt och i början kanske man inte tycker den passar in, men den är ändå ganska bra på sitt sätt. Den blir bättre så småningom och har starka folk metal-inslag. Det var i övrigt kul att höra folkinstrumentalisten Troy Donockley på sång. Pan känns sisådär, den instrumentala delen är återigen klockren men det finns ändå nånting i själva sången jag inte riktigt lyckas uppskatta. Det kanske är en sån där låt som behöver fler genomlyssningar. How’s The Heart? är däremot en fullträff. Symfonisk folk metal när den är som bäst.

Likt övriga skivor med Nightwish så är Human :II: Nature varierad och väldigt pretentiös. Där fyller albumet sin funktion och precis som vanligt är produktionen helt felfri. Det hela slutar förresten inte efter sista spåret Endlessness. Därefter kommer andra CDn All the Works of Nature Which Adorn the World som rent tekniskt är en instrumental låt delad i 8 spår. Min spontana gissning är att skiva 1 representerar mänskligheten och skiva 2 representerar naturen, iallafall utifrån verkets titel. I ett försök att kasta bort fanatismen och vara en aning kritisk kan jag säga att jag gärna hade velat höra mer av Marco Hietalas röst, det lilla man hör av den finns i sista spåret och kanske lite i Harvest som bakgrundssång men annars har den lyst i sin frånvaro. I övrigt finns det ingenting mer negativt att säga. En klar förbättring jämfört med förra (som var bra) och en av årets höjdpunkter för min del.

Vi som älskar Nightwish har all anledning att jubla. Human :II: Nature är kanske fortfarande ingenting att jämföra med Tarjas era. Men i mitt tycke det bästa bandet gjort på bra länge och därmed förtjänar Human :II: Nature ett toppbetyg. En av dom bästa påskpresenterna man kan tänka sig. Finns det möjlighet att höra lite av det här innehållet live ska jag göra allt jag kan för att vara på plats.

Band: Nightwish.

Titel: Human :II: Nature.

Genre: Symphonic power/folk metal.

Skivbolag: Nuclear Blast.

Releasedatum: 10 april 2020.

Bästa spår: Music, Procession, Shoemaker, Endlessness, Noise, How’s The Heart?

Betyg: 9/10.

Av. Lucas LMZ Zimmermann.