Skivrecension: Parkway Drive – Darker Still.

Australiensiska Parkway Drive är återigen albumaktuella. Darker Still är namnet på sjunde studioalbumet i ordningen och är producerat av George Hadji-Christou. Darker Still är visserligen redan släppt men jag ska väl ändå passa på att säga mitt om det hela. Första singlarna tyckte jag var ganska klockrena och då jag hunnit se att Darker Still har fått positiv feedback, så jag hade ganska höga förväntningar.

Parkway Drive må vara ett av Australiens kanske mest relevanta metalband i nutiden, men troligen ett band som från start varit en vattendelare bland metalfans överallt i världen och anledningen till det är att de ofta slängs in i den idag kanske mest bespottade metalsubgenren metalcore. Även om jag kanske inte riktigt delar kritiken mot just metalcore kan jag ändå förstå varför den subgenren retar gallfeber bland många metalfans. Banden tenderade till att vara kraftigt utseendefixerade medan musiken oftast var generisk, kommersiell och väldigt ungdomsinriktad.

När det gäller Parkway Drive måste jag ändå säga att de aldrig låtit lika generiska och kommersiella som många andra band i samma genre, bortsett från EPn Don’t Close Your Eyes (2004) har man valt bort att använda clean vocals i de fyra första studioalbumen och många av deras texter kan uppfattas som samhällskritiska. Okej, sedan kom Ire år 2015 och bandet har sedan dess lagt till clean vocals men musiken var ändå bra och det kändes mer som en ärlig utveckling än som ett desperat försök att bli radiovänliga. Hur bra är då Darker Still? Låt oss ta reda på mer.

Första spåret på albumet är Ground Zero som efter ett lugnt och melankoliskt intro drar igång med tunga riff kombinerat med melodiska gitarrslingor. Antar att huvudfokus här var clean vocals då Winston McCall aldrig riktigt går hela vägen till full growl, men det känns ändå som en Parkway Drive-låt. Tveksamt om detta hör till albumets bästa, men ändå en korrekt början. Om man saknat lite av aggressionen man gärna förknippar Parkway Drive med i första låten hinner man inte göra det så länge då Like Napalm öppnar eld strax efter och bjuder på fullt ös. En perfekt kombination av aggressivt och melodiskt med en intressant struktur, alltså definitivt en fullträff. Nästa låt är albumets första singel Glitch, strukturen i sig går lite åt nu metal-hållet och är kanske lite mer avskalad. Men ändå en bra låt som fyller sin fulla funktion som singel.

Nästa låt The Greatest Fear får bli albumets andra fullträff. Strukturen är intressant och händelserik, återigen en perfekt kombination av hårt och melodiskt, och finns det ett ord som sammanfattar helheten så är det episkt. Vad som kommer efter är lite av en chock, vi pratar om titelspåret. Det känns i början som en standard powerballad och det är inte exakt vad man förväntar sig av just Parkway Drive. Var i början beredd att konstatera att vi gått från fullträff till en av albumets svagaste punkter, men medan låten hade sin gång blev uppbyggnaden allt mer intressant och fick mig till slut att ändra min inställning. Ett strålande och väldigt vågat drag. Låt nummer sex är Imperial Heretic som definitivt går tillbaka till typiska soundet vi förknippar Parkway Drive med. Inte riktigt någon fullträff, men ändå ganska korrekt.

På det stora hela kan jag förstå att Darker Still fått i överlag positiv feedback. Det är onekligen ett bra album och ungefär vad man förväntar sig från Parkway Drive. Bra produktion, många intressanta och händelserika låtar samt inspirerande insatser från såväl Winston McCall och resten av bandet. Inget perfekt album då det finns en väldigt svag punkt som sänker albumet en aning, nämligen trap-orienterade sjunde spåret If A God Can Bleed. Den kändes väldigt onödig och ogenomtänkt. Det hade kunnat vara ett intressant spår om man jobbat lite mer på det men som det är just nu känns det som nånting ofärdigt och som filler. Finns det däremot några höjdpunkter från andra halvan jag skulle vilja uppmärksamma så får det bli Soul Bleach och From The Heart Of The Darkness.

Det är allt jag har att säga. Parkway Drive har bevisat ännu en gång att de är ett av de starkaste banden i genren de representerar och jag ser fram emot att höra några av dessa nya låtar live nån gång. Har annars en känsla av att Parkway Drive varit en vattendelare fram till nu då många elitistiska metalfans gärna slår undan allt som klassas som metalcore innan de ens lyssnat på musiken. Är inte säker på att det haft att göra med själva musiken. Hursomhelst, ett bra album som är värt en lyssning.

Band: Parkway Drive.

Titel: Darker Still.

Genre: Metalcore.

Skivbolag: Resist/Epitaph Records.

Releasedatum: 9 September 2022.

Lucas LMZ Zimmermann.

Liked it? Take a second to support The Maloik Rock Blog on Patreon!