Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Serenity – The Last Knight.

Då var det äntligen dags att skriva om det nya med Serenity från Österrike. The Last Knight är album nummer sju i ordningen och det känns som om dom blivit ett av Österrikes största hårdrocksband i nutiden, med all rätta för den delen. Själv har jag gillat bandet väldigt länge, tror jag upptäckte dom med albumet War Of Ages år 2013 och sedan dess har jag varit väldigt såld på deras musik. Förutom War Of Ages är även Death & Legacy (2011) ett av mina favoritalbum med Serenity, men annars är jag bra duktig på att hitta guldkorn lite överallt i deras diskografi… alltså är ett nytt album med Serenity alltid en positiv nyhet för min del. Det var förresten kul att se dom live på Sabaton Open Air i somras, första spelningen dom gjorde i Sverige.

The Last Knight har som titelspår ett episkt intro på lite över två minuter och efter det öppnar Serenity eld med första spåret Invictus som kan påminna lite om den linjen man körde med i förra albumet Lionheart, det symfoniska och pampiga finns kvar men i bakgrunden och fokus ligger på ett sound som kanske går lite mer åt melodic power metal-hållet. Och på tal om melodiskt kan vi även nämna nästa låt Set The World On Fire… smått pop-orienterat nästa på samma vis som Beast In Black men snäppet mer symfoniskt. Keeper Of The Knights doftar Visions Of Atlantis minus female vocals. Det märks att Serenity känner sig väldigt bekväma i den här lite mer melodiska formeln och dom gör det riktigt bra. Souls And Sins påminner starkt om Death & Legacy-eran och My Kingdom Comes däremot påminner smått om debuten Words Untold & Dreams Unlived från 2007. Det är då inte så ofta man hör growl i Serenitys musik nuförtiden.

Produktionen må vara ganska halvdan och även om jag diggar den här nya linjen är det kanske ingenting att jämföra med vad jag anser är bandets guld-era. Men på det stora hela är det här onekligen ett bra album som jag gärna lyssnar på lite fler gånger My Kingdom Comes, Souls And Sins och Queen Of Avalon är mina personliga favoriter. Annars tycker jag också allt annat är bra MEN det finns ändå en punkt som är lite svagare än allt det andra. Nämligen balladen My Farewell… ingen dålig låt egentligen, men väldigt standard och långt ifrån nivån Serenity annars brukar hålla när det kommer till just ballader.

Det är allt jag hade att säga om The Last Knight. Ännu ett bra Serenity-album värt att lägga till i samlingen. Ännu ett bevis på att bandet just nu har en av genrens mest stabila diskografier. Det finns liksom ingenting som låter rakt av mediokert och det glädjer mig. Jag hoppas dom klarar att hålla den här nivån i fortsättningen och kommer dom tillbaka till Sverige ska jag försöka vara på plats igen.

Band: Serenity.

Titel: The Last Knight.

Genre: Melodic/symphonic power metal.

Diskografi: Napalm records.

Releasedatum: 31 januari 2020.

Bästa spår: My Kingdom Comes, Souls & Sins, Queen Of Avalon.

Betyg: 7’5/10

Av. Lucas LMZ Zimmermann.