Skivrecension: Silent Skies – Nectar.

Silent Skies? Vad kan det vara för nånting? (kanske du tänker nu). Känner du till Evergrey lär det inte låta helt obekant. Det här är nämligen ett sidprojekt Evergreys hjärna Tom S. Englund har ihop med amerikanska pianisten, multi-instrumentalisten och kompositören Vikram Shankar. År 2020 släpptes debutalbumet Satellites och nu efter nytt skivkontrakt med Napalm Records har dom precis släppt andra albumet Nectar som vi ska prata om idag.

Utifrån det lilla jag har hört av Silent Skies kan jag konstatera att själva musiken innehåller lite av det mörka, melodiösa och melankoliska från Evergrey, men har egentligen väldigt lite att göra med Evergrey. Musiken i sig är svår att sätta inom ett specifikt fack, den instrumentella biten innehåller bland annat piano, olika syntar och en del stråkinstrument. Det hela känns experimentellt, atmosfäriskt och melankoliskt. Jag har länge varit lite av ett Evergrey-fan, men även om jag gillar det lilla jag har hört känns det inte som någon typ av musik jag konsumerar dagligen. Hursomhelst, låt oss analysera resten innan vi yttrar oss.

Albumet inleder med första spåret Fallen From Heart som inleder svagt på piano och sång. Även om det tar sin tid byggs låten upp så småningom lite mer och inkluderar lite syntar och stråkar. Melodierna är härliga och likaså körerna i bakgrunden. Det klimax man hoppades på blir till slut av, men tycker det tar alldeles för lång tid och det var nära att jag blev uttråkad innan man kommer dit. Näst på tur är en låt jag redan kände till, nämligen Taper som presenterats innan som singel. Tyvärr är den inte lika händelserik som den förra och känns väldigt platt, hade man som Evergrey-fan fått det här som första intryck förstår jag att man inte blir ett dugg imponerad, men tycker ändå melodierna är intressanta och Tom Englund gör en strålande insats på sång. Låt nummer tre är Neverending och det skulle kunna vara låten jag mest uppskattade av dom tre första, det händer lite mer saker rent instrumentellt, ljudeffekterna känns coola, strukturen är bra och melodierna rätt emotionella. Klockrent!

Fjärde spåret Let It Hurt låter något mörkare och i början kändes den ganska tråkigt på grund av dess simpla och förutsägbara melodier i refrängen. Men uppbyggnaden mot slutet räddar den någorlunda. The One inleder med fina pianomelodier och sångmelodierna med sina körer i bakgrunden är intressanta. Stråkarna mot slutet tillför även ett plus och gör att låten känns ungefär lika komplett som första och tredje, men ogillar att det tar sån tid innan man kommer upp till ett klimax. Sjätte låten Leaving är också en låt jag redan kände till och den känns som den perfekta introduktionen till vad som väntar i det här albumet då den innehåller allt som finns på det. Melodimässigt är det här kanske det som påminner mest om Evergrey och musiklandskapet som presenteras är intressant, men tyvärr faller låten i sin egna enformighet.

Måste jag välja en favoritlåt här så får det bli Cold, den kändes mest händelserik och strukturen bryter lite mot normen genom att komma i en annan ordning jämfört med resten. På det stora hela känns Silent Skies och Nectar som den perfekta låten att meditera till eller slappna av, det behöver inte alls vara något fel med det då idén i sig är intressant och det finns några bra bitar här som sagt. Men bortsett från att det här albumet är rena rama sömnpillret känns det lite som fel typ av band i fel forum. Det här är inte alls vad man förväntar sig ska komma från just Napalm Records. Det ska helst vara rock och metal som ska komma därifrån och det är det som varit tanken från första början. Tror inte det här kommer vara populärt bland just rock och metalpubliken. För att inte tala om att låtarna Let It Hurt, Closer, Better Days och i synnerhet titelspåret Nectar varit lite av en plåga att ta sig igenom.

Må hända att jag uppskattade det första jag hörde från det här albumet någorlunda då det lät ganska okej och jag hoppades på lite mer varierat innehåll i Nectar. Men allt det här blir mera en WTF-känsla, i synnerhet när det släpps via Napalm Records. Kan samtidigt inte konstatera att det här är rakt av dåligt för det är det ändå inte. Det är tydligt att musikerna bakom Silent Skies är talangfulla och vet vad dom gör. Ljudet och produktionen kan man inte heller klaga på då det är felfritt, men särskilt imponerad är jag ändå inte. Vill egentligen underkänna det jag nyss hörde men ska jag vara objektiv kan jag inte göra det.

Band: Silent Skies.

Titel: Nectar.

Genre: Ambient/experimental/dark pop.

Skivbolag: Napalm Records.

Releasedatum: 4 februari 2022.

Lucas LMZ Zimmermann.

Liked it? Take a second to support Lucas Zimmermann on Patreon!