Skivrecension: Sole Syndicate – Into The Flames

Dalsländska Sole Syndicate släppte i fredags sin senaste platta, Into The Flames. Bandet består av Jonas Månsson på sång och gitarr, Katja Rasila på Keyboard, David Gustafsson på bas och Henrik Zetterlund på trummor. Sole Syndicate grundades 2016 och har tidigare hunnit släppa två album, Garden Of Eden 2017 och Last Days Of Eden 2020. I jämförelse med de två tidigare skivsläppen är Into The Flames tyngre och mörkare vilket enligt mig är helt rätt att gå. Frågan är om det är hårt nog för att fånga denna recensent.

Skivan inleds med en rejäl käftsmäll i och med öppningslåten Forsaken. Det inledande gitarriffet från Jonas Månsson greppar tag i en som ett skruvstäd och det är en riktigt tung inledning på plattan. Låtens tempo och intensitet minskas sedan vid första refrängen, något jag i regel brukar tycka så där om, men här blir det riktigt stämningsfullt och bra. När Jonas Månsson ryter till ordentligt i sången blir det en riktigt mäktig öppningslåt.

Count To Zero som följer är en softare låt än öppningsspåret. Det som sticker ut här är Jonas Månssons sång som är riktigt bra och han får visa olika sidor av sitt register. Även om det är en tämligen mjuk låt, mer hård rock än heavy metal, finns det ett par små gitarrpartier som går mot metal-hållet och ger en lite extra krydda till denna låt.

Tredje låten, Brave Enough, har släppts som både singel och video sedan tidigare. En bra och skön hårdrockslåt som inleder med ett lugnt intro innan låter kommer igång. Tempo höjs och sänks allt eftersom, det blir en varierad och riktigt tung rocklåt. Texten till låten känns väldigt kritisk till samhället över lag, utan att ta ställning åt något håll. Sedan har nog Sole Syndicate producerat årets coolaste textrad med ”We’re the fucked up generation, with McDonalds in our veins”.

Balladen, Shadow Of My Love, drar ner tempot en hel del, men utan att det blir något dåligt av det. En mörk, nästan dystopisk och kraftfull rockballad. Även här får man en känsla av samhällskritik och att mänskligheten är på väg rakt ner i avgrunden, i alla fall enligt Sole Syndicate.

Efter den stämningsfulla balladen, Shadow Of My Love, dras tempot upp igen med den rätt så snabba Miss Behave. En rak, snabb och skön rocklåt. Återigen är det en bra låt som produceras men personligen hade jag önskat mig lite mer tyngd. Det finns en del tunga partier och hade man hållit kvar vid dem hade det här varit en riktigt topplåt.

Dust Of Angels inleds med en skön gitarrslinga och sen blir det lite softare igen när versen inleds. När refrängen så kommer så blir det till ett ganska tungt gitarriff. Över lag är det här en riktigt bra låt, men de lite lugnare partierna drar ner låtens helhet tycker jag. Fast de lite hårdare partierna är så pass bra så man har ändå ett leende på läpparna när låten tonar ut vid 4:53.

Vid låten sjunde låt, Sunset Strip, händer det som oftast brukar hända när jag lyssnar på den här typen av rock som Sole Syndicate spelar. Jag börjar tröttna lite och tycka att det låter lite för lika och slätstruket. Dock är det en del pigga gitarrpartier i låten som gör att jag piggnar till lite åtminstone.

Istället för att skriva om alla avslutande låtar kan man säga att Do You Believe, Freak Like Me och Back Against The Wall följer samma mönster som de flesta andra låtar på skivan. Dock har skivan två riktiga utropstecken bland de fem sista låtarna. Först In The Absence Of Light som är en mörk och tung rockballad. Det är i sådana här typer av låtar som Sole Syndicates texter passar in allra bäst. När det är mörkt och tungt. Men det stora utropstecknet kommer allra sist. Den över 10 minuter(!) långa titellåten, Into The Flame. Den inleds i ett lugnt och stämningsfullt tempo som sedan ökar vid 3:40. Into The Flame är uppbyggd på ett progressivt sätt och bryter mönstret från de tidigare låtarna på ett mycket uppfriskande sätt.

Into The Flame är en musikalisk bergochdalbana med en del höga toppar men också en del riktigt djupa dalar. Det som jag tycker är positivt med plattan är den fräscha produktionen, texterna som känns väldigt aktuella samt den fantastiska avslutningen med titelspåret. Jag tror att den här plattan kan tilltala en hel del rockmänniskor, men för min del blir det lite för mycket hård rock med softa popinslag för att jag verkligen ska digga det fullt upp. Dock ska jag tillägga att när jag summerar årets allra bästa låtar så kan nog en eller två låtar från denna skiva finnas med. För som jag skrev tidigare, det finns en del höga toppar på Into The Flame.

Artist: Sole Syndicate

Titel: Into The Flame

Genre: Hård rock

Bästa spår: Into The Flame, Forsaken, In The Absence Of Light

Skivbolag: Scarlet Records

Releasedatum: 2022 – 06 – 17

Pär Lindström

Liked it? Take a second to support Per Lindström on Patreon!