Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Stahlmann – Kinder Der Sernsucht.

Skivbolag: AFM Records

Genre: Industrial metal/Neue Deutsche Härte

Betyg: 6’5/10

i går över till Tyskland en sväng… närmare bestämt Göttingen (Niedersachsen) och nej… i det här fallet tänker vi inte prata om stadens rockikoner Guano Apes. Snarare Neue Deutsche Härte-bandet Stahlmann (stålmannen på tyska) som är aktuella med nya albumet ”Kinder Der Sehnsucht” (som släpptes i förrgår). ”Kinder Der Sernsucht” betyder typ ”barn av längtan” på tyska. Bandet har varit aktivt sedan 2008 och påminner väldigt mycket om jättarna i genren Megaherz, Oomph! och Rammstein. Själv upptäckte jag dom år 2015 med skivan ”Co2” som blev tillräckligt för att jag skulle börja lyssna på det här bandet. Förra albumet ”Bastard” (2017) tyckte jag var ganska okej… inte riktigt lika övertygande som förra, men innehöll lite fler bra låtar med Stahlmann. Inför ”Kinder Der Sehnsucht” hade jag väldigt blandade känslor… titelspåret var ganska bra, ”Wahrheit Oder Pflicht” var rätt mediokert och ”Die Besten” var inte ett dugg övertygande… för glatt för att vara Neue Deutsche Härte.

Skivan börjar sisådär med låten ”Vom Himmel Verloren” som var helt okej (bortsett från refrängen). Därefter kommer ”Warheit Oder Pficht” och ”Die Besten” (behöver inte upprepa vad jag tyckte om dom) men efter den där rätt halvmediokra början kommer ”Mein Leben Fällt” som höjer nivån… ett typexempel på hur äkta Neue Deutsche Härte ska låta. I övrigt tycker jag dom bästa låtarna får bli ”Wenn Du Gehst” (en lagom tung och rätt klockren NDH-ballad), ”Hörst Du Wie Mein Herz Schlägt”, kanske ”Regen” och speciellt sista låten ”Sinnlich”. Allt annat var inte lika övertygande, men produktionen är onekligen felfri. Sång och instrumentmässigt finns det väl inte heller något att klaga på precis… det märks att dom är bra musiker som på riktigt känner sig väldigt hemma i den här genren.

Med allt det här sagt kan vi konstatera att ”Kinder Der Sehnsucht” är i ungefär samma nivå som förra albumet ”Bastard”, en aning mindre än det man egentligen förväntar sig av Stahlmann eller överhuvudtaget av ett band i den här varianten av industrimetal. Men ändå ett helt okej album. Värt att lägga till är att det finns ett bonusspår som är en remixvariant av ”Die Besten” och den är mycket bättre än originalspåret. Händer inte så ofta att en remix på en hårdrockslåt låter tyngre än originalet men så är det i det här fallet.

Av: Lucas LMZ Zimmermann.