Your one stop place for all things rock!

Skivrecension: Timo Tolkki’s Avalon – Return To Eden.

Inte hört nånting eller ens sett röken av Timo Tolkki på sistone, trodde förresten att han gav upp efter fiaskot med Allen / Lande och senaste alstret med sitt Avalon ”Angels Of The Apocalypse” (2014), men icke. Nu, efter flera års tystnad är han tillbaka med sin rockopera Timo Tolkki’s Avalon… ”Return To Eden” är namnet på tredje albumet som kommer släppas om bara några dagar. Gästerna den här gången är Todd Michael Hall (Riot V, Harlet…), Anneke van Giersbergen, Mariangela Demurtas (Tristania…), Zak Stevens (Savatage, Circle II Circle, Trans-Siberian Orchestra…), Eduard Hovinga (Mother Of Sin), Andrea Buratto (Eternal Idol, Secret Sphere…), Antonio Agate, Giulio Capone (5th Element, Asidie, Betoken…) och Aldo Lonobile (Secret Sphere, Death SS.).

Tyvärr hade jag väldigt negativa förväntningar i början… Timo Tolkki har visserligen gjort väldigt mycket bra i Stratovarius, Revolution Renaissance och Symfonia (det bästa han har gjort i senare tid). Men med tanke på det sista han gjort kan jag inte låta bli att vara pessimistisk inför det hela. Allen / Lande’s skiva där Timo medverkat som gitarrist och producent föll pladask på grund av den rätt slarviga produktionen, Avalon’s första skiva ”The Land Of New Hope” (2013) var helt okej (vi som lyssnat länge på Stratovarius vet att Timo kan mycket bättre än så men det gick att lyssna på det hela) och Avalon’s andra och senaste album ”Angels Of The Apocalypse” var ett rejält nederlag… förväntningarna då var höga med tanke på att bland annat Floor Jansen och Fabio Lione skulle vara med och gästa, men det albumet var inte bra nånstans… ofattbart koncept, slarvig produktion, tråkiga låtar och gästernas potential som musiker väldigt outnyttjad. I nuläget går det att lyssna på nya skivans låtar ”Promises” och ”Hear My Call”. Den ena höjde mina förväntningar en aning… en ganska lyckad låt och den andra var väl i gränsen till medioker men går ändå hem.

”Return To Eden” börjar med ett intro på lite mer än en minut och så kommer ”Promises”, därefter kommer titelspåret som börjar svagt men som byggs upp och öppnar eld med ett lagom starkt folk metal-riff kryddat med en säckpipa. En ganska okej låt, men det känns ändå som om nånting saknas för att den ska lyfta… har lite svårt att sätta fingret på vad det är men ändå. ”Hear My Call” ser ut att vara en sån där låt som stiger ju mer man lyssnar på den. ”Now And Forever” påminner starkt om Stratovarius, speciellt klassikern ”Hunting High And Low”… ändå en lyckad låt. Vad kan jag ha att säga om resten? Jo, må hända att produktionen känns en aning tam och det finns punkter som är svagare än andra… men jag njöt ändå av genomlyssningen. Det kanske var bra att ligga lågt med förväntningarna innan för då blir glädjen starkare om albumet i fråga är bra. Låtarna jag mest uppskattade är ”We Are The Ones”, ”Miles Away”, ”Promises”, ”Hear My Call” (den gick hem helt till slut), ”Guiding Star”, ”Now And Forever” och speciellt ”Limits”.

Med allt det här sagt kan man konstatera att vi står inför Timo Tolkki’s Avalon’s bästa album hittills och trots att jag är osäker på om det verkligen går att jämföra med Symfonia så är det nog det bästa Timo Tolkki gjort i senare tid. Kompositionerna är intressanta och alla gästartister gör strålande insatser. En mäktig comeback utan tvekan.

Band: Timo Tolkki’s Avalon.

Titel: Return To Eden.

Genre: Symphonic power metal.

Skivbolag: Frontiers.

Releasedatum: 14 Juni 2019.

Bästa spår: ”We Are The Ones”, ”Miles Away”, ”Promises”, ”Hear My Call”, ”Guiding Star”, ”Now And Forever”, ”Limits”.

Betyg: 8’5/10

Lucas LMZ Zimmermann.