Skivrecension: Timo Tolkki’s Avalon – The Enigma Birth

Europeiska gitarrlegenden Timo Tolkki är snart tillbaka med sitt Avalon. The Enigma Birth är namnet på fjärde plattan. Det känns inte alls som längesen jag recenserade förra plattan Return To Eden som blev en comeback med stil när den kom ut. Materialet som kom innan med Allen/Lande och Avalons andra platta blev ett rejält fiasko, så Return To Eden var precis det vi längtade efter.

Hursomhelst. The Enigma Birth släpps nu på fredag och gästerna som fått äran att medverka den här gången är Pellek, Caterina Nix, James LaBrie, Brittney Slayes, Fabio Lione, Jake E, Raphael Mendes och Marina La Torraca. Vissa är inte helt obekanta när det gäller Avalon då dom fått äran att medverka i äldre alster.

Först ut är titelspåret med Pellek på sång. Musikaliskt är det en låt med lagom snabbt tempo som kan påminna lite om senaste Stratovarius och det märks att Pellek är en flexibel sångare som kan ta väldigt höga toner. I det här fallet utnyttjas hans potential till fullo och blir därför en rätt så klockren start. I andra spåret I Just Collapse är det Caterina Nix som tar sig an sången, denna låt sänker tempot ett snäpp och ger lite arenarock-vibbar. Även om själva mönstret känns rätt så standard har I Just Collapse härliga melodier i både vers och refräng. Det går inte att direkt ogilla den. Caterina Nix får även äran att lägga sång på låt nummer tre Memories och det gör hon tillsammans med Brittney Slayers. Memories inleder med pampiga orkesterinslag och visar sig vara en rätt så standard symphonic power metal-låt med melodier som känns farligt bekanta. Som det symphonic metal-fan jag är i grund och botten har jag stor lust att uppskatta låten skarpt, men rent objektivt kan jag inte göra det. Gitarrsolot hör hursomhelst till det mest positiva i låten. Masters Of Hell är låt nummer fyra och på titeln tror man och hoppas att det kommer vara en mörk och aggressiv låt. Då finns det en risk att man blir besviken då Masters Of Hell känns snarare melodisk och innehåller ett lagom glatt tempo. Hursomhelst går det inte att ogilla Raphael Mendes sånginsatser. Nästa låt är en av dom jag kanske sett mest fram emot att få höra. Nämligen Beautiful Lie med the one and only James LaBrie på sång. Melodierna är härliga, strukturen rätt så intressant och LaBrie lyckas verkligen sätta sin personliga prägel på det hela. En sann höjdpunkt helt enkelt. Truth med Jake E på sång känns lite som en korsning mellan Freedom Call och Beast In Black. Glada melodierna fick mig på fall nästan direkt, så därför är den också värd att uppmärksammas som ytterligare en höjdpunkt.

Kan hända att jag personligen uppskattade Return To Eden lite mer och bortsett från några melodier som känns lite för bekanta är jag kluven när det kommer till soundet. Det låter en aning mediokert men samtidigt är det välbalanserat. Hursomhelst kan jag lugna ner dig som läser med att säga att The Enigma Birth är en välgjord och korrekt metal-opera. Andra låtar jag uppskattade starkt är Without Fear, Beauty And War, The Fire And The Sinner och Dreaming. Får Fabio Lione utrymme att sjunga ut är bra kvalité garanterat och så är fallet.

Det är alltid kul att se Timo Tolkki släppa ny musik. Han har ju tidigare varit nära att ge upp sin musikkarriär och det hade varit väldigt synd när det gäller ett musikaliskt geni, som Timo är. Må hända att The Enigma Birth inte riktigt hör till det bästa Timo skapat, men ändå ett korrekt album med nya guldkorn värda att avnjuta. Nu ser vi fram emot fredagen och officiella releasen.

Band: Timo Tolkki’s Avalon.

Titel: The Enigma Birth.

Genre: Symphonic power metal.

Releasedatum: 18 juni 2021.

Skivbolag: Frontiers.

Lucas LMZ Zimmermann.