Your one stop place for all things rock!

Soleil Moon – ”Warrior”

Soleil Moon från Chicago har varit verksamma ända sedan 1999 och vad passar väl bättre än att släppa en ny skiva för att fira tjugoårsjubiléet? ”Warrior” är den tredje i ordningen och precis som tidigare återfinns Larry King vid mikrofonen. Han backas av Khari Parker (trummor), Chris Siebold (gitarr), Alan Berliant (Bas) samt John Blasucci (keyboards) som en del känner igen från Dennis DeYoungs (ex STYX) band. Sist men inte minst har man också lånat in legendariska sessiongitarristen Michael Thompson (Cher, Michael Bolton, Joe Cocker, Madonna, Michael Jackson, Meat Loaf, Phil Collins m fl).

Inledande numren ”72 Camaro” och ”Here For You” lär garanterat få älskare av klassisk AOR och Westcoast i stil med Journey, TOTO och Gino Vanelli att spetsa öronen. Här finns gott om smäktande melodier men det känns… torftigt, tillrättalagt och trist. Tyvärr…

Fortsättningen med silkesmjuka och starkt R’n’B influerade ”You And I” gör att jag börjar tappa tålamodet rejält. Det här är totalt harmlöst och börjar likna hissmusik. Inte blir jag gladare av countrydoftande smetspektaklet ”When I’m With You”. Det låter mest som ett möte mellan Coldplay och Laleh, dvs ungefär som mellanmjölk i musikform. I de lugnare spåren blir det ännu värre. ”Halfway To Nowhere” och ”Before The Rainbow” är Kletiga dussinballader modell amerikansk standardformel 1A utan vare sig svärta, känsla eller djup. Då är ”Nothing Matters” i alla fall marginellt bättre i sitt försök till ödesmättad dramatik.

Först i titelspåret ”Warrior” blir det något roligare. Här finns en filmisk touch och proggigt symfoniska inslag med David Foster ljudande pianospel. Långt ifrån fantastiskt, men i alla fall lite småintressant. Nämnvärd är också ”How Long” som är riktigt skön i all sin country-pop influerade prakt. Här finns plattans mest medryckande refräng. ”Just So You Know” och ”Can’t Go On” är förvisso också tämligen könlösa och bleka men något mindre gråtrista och snäppet piggare än övriga spår.

Soleil Moon gör alla rätt i sin mjuka Westcoast influerade AOR. Musikaliskt och produktionsmässigt är det fläckfritt och top-notch. Larry King har en fyllig och stor röst som påminner lite om Bob Catley (Magnum). Problemet är att det är så polerat, tillrättalagt och tråkigt att klockorna stannar. Låtarna engagerar föga, det blir mest bara menlöst teflon som inte fäster. Visst är melodierna snygga, smäktande och vackra mest hela tiden men ack så tråkigt uddlösa. Om du gillar Lotta på Liseberg, Jill Jonsson, Jessica Andersson och älskar turnépaket som Diggiloo så kommer du säkert uppskatta detta. Den här plattan är fullständigt safe, inlindad i bomull och totalt befriad från allt som har med känsla att göra. Däremot funkar den ypperligt som bakgrundskuliss till Svenssonmys iklädd träningsoverall på husvagns semestern. Letar du ny, bra AOR och melodiös rock gör du klokt i att undvika denna sirapskletiga smörja. Lyssna t ex istället på X-Romance, Forever, Roulette, First Signal och Fortune.

Band: Soleil Moon

Titel: Warrior

Genre: AOR/Westcoast

Skivbolag: Frontiers

Releasedatum: 9/8

Bästa spår:  ”How Long”, ”Warrior” 

Betyg: 3/10

Peter ”Amber St Pete” Johansson