Your one stop place for all things rock!

Sunken – From Slow Sleep Like Death

Argonauta Records

19 Juli

Finska metalbandet Sunken bildades redan 2009  av gitarristen Keränen och trummisen Korpi som jammade ihop och hittade ett instrumentalt sound som tilltalade och som kändes tillräckligt utan sång.  2013 tog de in Jokipii som gitarrist och hans mörka röst blev det perfekta komplementet som förflyttade bandet från det instrumentala. Nu landade gruppen i en mörk balans mellan liv och död, ljus och mörker med en growl som berättar historierna mellan tonerna.

Introlåten Dolor Sunit är cirka elva minuter minuter lång, även om den är väldigt vacker och har en hel del tilltalande bitar blir det ett väldigt långt intro när det inte är något som direkt sticker ut. Men så landar vi i låt nr två Island som börjar med ett ganska standard metalriff, men med en känsla av mörka skogar och djupa sjöar. En bit in i låten saktas tempot ner nästan helt. Det är några lätta gitarrer som får stå för ljudet och åhöraren vaggas in ett lugn som sedan sakta leds in i en riktigt snygg fortsättning på den melankoliska känslan. Tredje låten Lost Caress är dessvärre ett avbrott som inte ger särskilt mycket. Det är lite gitarrplock som låter fint, det är sant men det ger inget till helheten alls. Men så snubblar vi in i fjärden alstret, Sanctuary som återigen känns väldigt bekant. Det är metal, det är tyngd och avsaknaden av ljus är påtaglig. En bit in i låten är man plötsligt inne i något helt annat, ett mellanspel som låter lite som hårdrock men som mynnar ut i en tyngre och tyngre eskalering. Låten fortsätter sina variationer och det håller samman på ett mycket snyggt sätt! Severed Memory är femte spåret och levererar  en rak gitarr och ett mörkt growl som möter upp direkt. Domedagskänslan är väldigt närvarande och mörkret som vi lärt oss känna igen och älska finns precis under ytan och hotar med att dra ner lyssnaren. Sore Light följer upp med en mörkare röst, men har samtidigt ett upptempo och melodi som bara är en aning lättsammare. Här får vi även höra en del rena gitarrer som spelar vackra mellanspel, en bra brytning mot den nattsvarta rösten. I Unfalter har gruppen skapat ett lugnt intro och låten verkar hitta tillbaka till och knytas samman lite med Dolor Sunnit som startade hela albumet. Efter ett par minuter blir det lugna sammanblandat med en del av den dunkla sången och det  man upplevt tidigare på albumet. Avslutande låten Unspoken Misory landar i en upprepning där man använder ett riff som bas och sedan bygger på till en melodi som skapar en lugn och sansad, men ändå skitig känsla som passar utmärkt till sången.

Albumet är bra, det är snyggt och det finns mängder av partier där man lyssnar en gång och gärna en gång till. Dessvärre känns det inte helt enhetligt, stundtals försvinner intresset för musiken och det är ingen bra känsla. Kanske är det här ett album som passar som bäst i bakgrunden och där man får chansen att känna ”Åh nu kommer det där sköna partiet!” Istället för på en fest där de flesta antagligen skulle bli otåliga efter låt tre.

Spår:
1. Dolor Sunlit
2. Island
3. Lost Caress
4. Sanctuary
5. Severed Memory
6. Sore Light

Betyg:


Medlemmar:
Keränen: lead guitar
Jokipii: vocals & rhythm guitar
Korpi: drums & screams
Tuomi: bass & screams