Your one stop place for all things rock!

Tokyo Motor Fist – Lions

Ända sedan den där vårdagen 1990 när jag på måfå inhandlade Danger Dangers debutplatta har jag varit ett stort fan. Jag fastnade dock aldrig för den melodiösa rockens svar på Backstreet Boys: Trixter. Deras debutalbum slog i staterna precis mot slutet av hårbandens storhetstid 1991, men negligerades av Europa.

2017 bildade Trixters gitarrist och producent Steve Brown Tokyo Motor Fist tillsammans med Danger Danger sångaren Ted Poley. Dessa herrar lärde känna varandra redan under sent åttiotal när de båda spelade på New Yorks klubbar. Den självbetitlade debuten blev mycket uppskattad när den släpptes 2017. Line-upen kompletteras av meriterade Greg Smith (Ted Nugent, Rainbow, Alice Cooper) och Chuck Burgi (Rainbow, Blue Öyster Cult, Joe Lynn Turner). Mycket är sig likt på uppföljaren och det skulle förvåna mig om gamla fans inte gör tummen upp. If it ain’t broken, don’t fix it som det ju brukar heta.

Singelspåren ”Youngblood” och ”Around Midnight” är tillsammans med ”Mean It” samt ”Monster In Me” fyra smaskiga partystartare av bästa Bon Jovi/Def Leppard snitt. Teds mjuka, något nasala röst i kombination med Steves kompetenta gitarrlir, stora arenavänliga refrängkörer och en skrälldus med melodiösa hookar är ju ett klassiskt, men alltid lika uppskattat recept.

”Decadence On 10:th Street” låter extremt mycket Extreme (pun intended). Även låttiteln lånar från funkiga Boston kvartettens ”Decadence Dance” (Pornograffitti, 1991). I samma skola hittar vi ”Sedona” med snärtigt brass och, så mycket jag nu hatar att erkänna det, ett faktiskt ganska snyggt saxofonsolo. Det låter som om Van Halen har sex med Aerosmith ivrigt påhejade av Extreme. Även ekvilibristiska gitarrliret och de störtsköna refrängerna i ”Dream Your Heart Out” förtjänar ett extra pluss i kanten.

Titelspåret ”Lions” är en episk och eftertänksam ballad om människors samarbetsförmåga i att överkomma svårigheter. Passande med tanke på världens nuvarande tillstånd. Annorlunda i både melodispråk och sound är det ett spår som sticker ut. Även om det är modigt att våga bryta lite ny mark kan jag inte skaka av mig känslan att ”Lions” dock blir en smula träig och långtråkig.

Poley och Brown har snickrat ihop ännu ett starkt album som tyvärr dippar lite mot slutet. ”Look Into Me” är lite för söt, mjäkig och tråkig för att skaka mitt träd och ”Winner Takes All”, som förvisso avslutar med både tyngd och drama, lyckas aldrig lyfta till de höjder som kittlar till lite extra i kistan.

”Lions” är ändå på det hela taget ett snyggt hantverk som kommer tillfredsställa fans av Tokyo Motor Fists debutplatta utan problem. Ted sjunger fortfarande fantastiskt och Steve är en gudabenådad gitarrist. Om du gillar melodiös hårdrock och AOR från sent åttio och tidigt nittiotal är det svårt att inte gilla detta. En välbalanserad skiva med solig sommarfeeling för trasiga själar som varken sviker eller utmanar mer än nödvändigt.

Band: Tokyo Motor Fist
Titel: Lions
Genre: AOR/Melodic rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 10/7
Bästa spår: Around Midnight, Sedona, Mean It, Decadence On 10:th Street, Youngblood, Dream Your Heart Out, Monster In Me
Betyg: 6/10


Peter ”Amber St Pete” Johansson.