Unruly Child satte ett rejält avtryck i AOR-världen med den självbetitlade debuten 1992. Kanske inte så anmärkningsvärt med tanke på att sångaren Mark Free hade varit med och gjort Carmine Appices King Kobra till ett slags inverterat Mötley Crüe, gitarristen Bruce Gowdy hade lirat med Stone Fury (och skulle sedermera producera Glenn Hughes fantastiska soloplatta ”From Now On” 1994), keyboardisten Guy Allison hade turnerat med The Doobie Brothers och trummisen Jay Schellen skulle lite senare gå med i Asia. Det blev en platta till innan den tidigare Mark, från och med då Marcie, Free klev av och Kelly Hansen (nuvarande sångare i Foreigner) klev in på två plattor.

Marcies comeback 2010, ”Worlds Collide”, var grym, och de två efterföljande plattorna som släpptes 2014 och 2017 var helt okej. Inte lika riviga, men fortfarande habila AOR-releaser. Det kan jag tyvärr inte säga om den nya plattan. Medlemmarna har rört sig över rätt stora områden inom rocken, och det märks. Men tyvärr inte som en positiv reflektion. Totalupplevelsen är väldigt spretig – och framför allt väldigt tam. Det låter som känslan när man hade 39 graders feber som liten, allt var väldigt luddigt, vadderat och diffust. Här finns inget klös över huvud taget, bas och trummor hörs knappt (är det verkligen Schellen och inte en maskin som spelar…?).

Det låter nästan som att de letar efter sitt eget sound, vilket är rätt anmärkningsvärt för en handfull så rutinerade musiker. Det låter lite Free, lite Rick Springfield och en hel del Asia. Men inte till deras fördel. Det är bara lamt och tamt, från öppnande ”Living in Someone Else’s Dream” via hemska musikalballaden ”Beneath a Steady Rain” fram till näst sista ”Down and Dirty” (som verkligen inte är dirty). Först när avslutande ”The Hard Way” drar igång känner man att de gamla takterna börjar kicka in. Men då är det ju så dags…

Unruly Child är ett fantastiskt bandnamn, men tyvärr finns det varken något utmanande eller bångstyrigt kvar i detta gäng. Enligt Guy Allison skrevs plattan på 14 dagar. Det hörs, tyvärr. Helhetsintrycket är – med min snälla mössa på – godkänt, men verkligen inte mer. Sätt på debuten istället.

 Band: Unruly Child.

Titel: Big Blue World.

Genre: AOR.

Bästa spår: The Hard Way.

Skivbolag: Frontiers Music.

Betyg: 4/10.

Releasedatum: 2019-08-09.

Av Tony Johansson