Intervju med Emlee Johansson och Guernica Mancini från The Gems

Jag har genom The Maloik Rock Blog fått det stora nöjet och äran att intervjua Emlee Johansson och Guernica Mancini från The Gems som den 26:te januari ska släppa en av årets mest spännande rockplattor Phoenix!

Det blir en intervju med två tjejer som förmedlar känslor som sorg och ilska men framförallt revanschlusta, vänskap, stolthet, glädje och kärlek till musiken.

Jag börjar med att låta Emlee och Guernica berätta lite om sig själva. 

Emlee från Vartofta utanför Falköping genomgick gymnasiet i Skara innan det blev flytt till Stockholm och Kungliga Musikhögskolan. Hon var en kort sejour med i Frantic Amber och blev under studieåren också god vän med Mona ”Demona” Lindgren då de under en tid spelade i samma band. Jag frågade Emlee om det var givet att det skulle bli rockmusik med tanke på den gedigna musikutbildningen.  

Emlee: Jo men det var det. Jag började med att spela gitarr hemma och det var väl då jag upptäckte gitarrbaserad musik. Jag har ganska bred musiksmak och tycker om att ta med mig influenser från andra genrer in i låtskrivandet för The Gems men det är i rocken jag har hjärtat.

Lundatjejen Guernica visste tidigt att hon skulle hålla på med musik och har också genomgått en gedigen utbilding på Mucisians Institute i Los Angeles. 

Det är ganska tufft att dra iväg över Atlanten ensam? 

Guernica: Ja det var det. Första året var ren och skär ångest men sedan blev det bättre och till slut älskade jag livet där borta men tyvärr gick mitt visum ut så jag var tvungen att åka till Sverige för jag ville inte stanna kvar och riskera att inte kunna få visum i framtiden så jag flyttade hem till Sverige och startade bandet Royal Ruckus för att sedan komma med i Thundermother. 

Hur gick det till när ni när ni kom med i Thundermother Guernica du kom med lite tidigare än Emlee?

Guernica: Jag minns det som att vi kom med samtidigt, jag gjorde en audition och jag tror de bestämde sig ganska snabbt med de höll på det så det var en tid i ovisshet. 

Emlee: Jag vet inte. Jag tror att någon av mina tidigare bandkompisar nämnde mig på någon fest och så fick jag förfrågan.

Som betraktare uppfattade jag Thundermother som ett hårt arbetande band med massor av energi på scenen. 

Guernica: Ja vi jobbade hårt för att lyckas och vi är jättestolta över det vi gjorde i Thundermother. Vi tycker verkligen att Heat Wave och Black and Gold är jättebra skivor som vi har varit med och skapat. Vi försökte få in lite av våra influenser från andra genrer men det visade sig redan 2019 att våra mål med musiken drog åt olika håll. 

Det gick ju spikrakt uppåt för er. Ni slog stort i Tyskland och fick göra en USA turné med självaste The Scorpions vilket fick det att se ut som att allt var frid och fröjd. 

Guernica: Det var häftigt att det gick bra och vi trodde verkligen att vi skulle fortsätta på den inslagna vägen, att bandet skulle fungera demokratiskt och att vi skulle kunna få in mer av våra idéer i bandet men Filippa ville inte gå samma väg som vi andra, vilket fick mig att må dåligt. På scenen blev jag proffs på att visa upp att vi i bandet verkligen gillade varandra och att vi hade väldigt kul hela tiden men mellan spelningarna var det något annat. Min syster kom ofta och besökte oss och stöttade mig och jag och Emlee blev bästa vänner och gav varandra stöd. Det är nog först efteråt som jag förstått hur illa det var och hur ohållbart det hade blivit i längden om jag hade varit kvar. Jag tycker om att agera och diskutera men mellan gigen blev det att jag stängde in mig i min bubbla och satt med mobilen och liknande. 

Sedan fick Guernica sparken, blev ni lika paffa som jag?

Guernica: Ja det blev vi. Vi hade ju jobbat hårt och lyckats slå i Tyskland och från USA fick vi bara positiva reaktioner. Vi trodde att det var Thundermother som gällde för oss. 

Emlee: Det är bara synd att det slutade så snopet, ovärdigt och också lite respektlöst. Väldigt tråkigt att det blev så. Det gör fortfarande väldigt ont att se främlingar ta över ens roll och spela ens låtar liksom och dom blir väl ett helt nytt band nu för det blir ett nytt sound när man har en annan sångare.

Guernica: Det känns väldigt märkligt men samtidigt kan jag tycka att när dom väl hittar sin grej det nya Thundermother så kan det säkert funka hur bra som helst och vi behöver ju fler band med kvinnor så av den anledningan tycker jag att de ska kötta på. Jag ser jävligt mycket fram emot att inte behöva älta Thundermother utan att vi är The Gems och vi flyger någon annanstans. Vi har olika mål. Men nu känns det som att det vi velat göra kan hända så mitt i det tråkiga så kanske det till slut var positivt att jag fick sparken. 

Var det självklart för dig Emlee och Demona att hoppa av och bilda The Gems ihop med Guernica?

Emlee: Ja. Jättegivet. Vi tycker väldigt bra om varandra väldigt mycket så vi kände nog alla att det enda alternativet var att vi skulle starta något nytt och det gjorde vi också.  Det gick väldigt snabbt. Vi började skriva låtar i princip så fort vi hade bestämt oss. 

Guernica: Ja vi började skriva redan veckan efter jag hade fått sparken. 

Emlee: Ja vi åkte till Skara och började skriva låtar ihop med Johan Randén som sedan blev våran producent också. Han har en studio där dom heter Nordic Sound Lab. 

Guernica: Det känns som att Skaraborg är lite av vårt happy place. Vi har ju på något sätt kommit tillbaka dit. Spelat in vår platta och hittat tillbaka till kärleken till musiken i dom trakterna, det är så himla tryggt och gott. 

Emlee: Ingen är ju gladare än jag för det!

Ni har släppt fyra singlar från nya skivan Phoenix, låten Like a Phoenix gjorde succé direkt. 

Guernica: Ja det var jättekul för att som sagt vi var ju stora där nere med Thundermother och när vi släppte vår första singel blev det lite avgörande för oss hur den togs emot, den var ju lite avgörande för hur våra karriärer skulle gå och att den hoppade in på andra plats på tyska rockradio topplistan, det var en skön bekräftelse för oss att bara känna att vi hade kvar vår support i Tyskland

Hur är det med stöd i USA? 

Om man kollar statistik på Spotify så är faktiskt USA på tredje plats så det känns som att vi gjorde ett starkt intryck där och att folk verkligen giillade det vi tre bidrog med och det tycker vi visar att trots det vi har upplevt med att våra insatser har förminskats så förstår folk som såg oss att det vi bidrog med faktiskt var viktigt för bandet och att vi alla var delaktiga i att vi fick den framgången som det blev. 

Jag träffade er i Åsle Tå i somras då var det någon av er som berättade att ni ville vänta med att spela live tills ni hade tillräckligt med eget material och ni egentligen vill släppa skivan först. Är Thundermother ett avslutat kapitel och betyder det att ni inte kommer spela låtar från den tiden live?

Emlee: Jo när vi träffade dig i somras hade vi precis spelat in skivan och under hösten nu så har vi gjort lite spelningar där vi succesivt har tagit in lite nya låtar och testat, det är klart att det känns roligare att spela helt eget material men kommer fortsätta att köra dom låtarna vi var med och skrev för jag tror också att det finns ett intresse hos publiken att höra dom låtarna med rätt sångerska så att säga.

Guernica: Vi kan väl poängtera att om vi kör Thundermother låtar så blir det låtar från Heat Wave och Black and Gold som jag och Emlee varit med och skrivit, allt annat kan Thundermother  få behålla för jag är trött på dom låtarna. Jag tycker att Heat Wave och Black and Gold är det bästa Thundermother har gjort och jag är stolt över dom albumen. Det är liksom våra barn så dom vill vi visa upp när vi kan. 

Och nu kommer tredje barnet på fredag!

Guernica: Ja exakt det blir kejsarsnitt på fredag!

Emlee: På något sätt så ska man ju hålla på låtar som man ännu inte har släppt så det är väldigt skönt att skivan kommer nu. Helt nya låtar och vi får visa vad vi faktiskt kan. Jag tror att dom som gillade det vi gjorde med Thundermother kommer att gilla skivan. Eftersom vi var en så stor del av låtskrivandet där så kommer man att känna igen sig för vårt sound nu är ändå ganska nära. 

Guernica: Jag vill tillägga om plattan att det blir ju lite liknande eftersom detta är det första vi tre gör utanför Thundermother men det är också så att vi frigörs från tre ackord och att konstant plagiera AC/DC. Jag menar, vi älskar AC/DC men AC/DC gör det bäst. Det är kreativt dödande. Jag och Emlee fick fightas mycket för att den utvecklingen skulle ske i Thundermother och nu vill vi ju bygga på det där och ta in fler influenser. Vi har flippat ur på den här plattan bara för att vi kan! Helt klart pausar vi AC/DC.

Jag tänkte att ni lite kortfattat kanske kunde ta mig igenom skivan?

Emlee: Ja och vi har ju faktiskt en medveten låtordning på skivan för vi ville ta med lyssnaren på resan genom de känslor vi gick igenom förra året och den öppnar ju lite otippat med ett litet folkligt inslag som heter Aurora som egentligen sammanfattar skivans budskap. Att man kan trycka ner oss men vi reser oss igen. Sedan kommer låten Queens som symboliserar att vi valde att fortsätta tillsammans men som också hyllar alla kvinnor och personer genom historien som har banat väg för oss. Det är ju fortfarande så idag att kvinnor inte har rösträtt i alla länder och man ska inte glömma bort att genom historien så finns det folk som har banat vägen. Sedan kommer?

Jag: Send me to the wolves.

Emlee: Ja sedan kommer några låtar som är lite mer arga eftersom det var den första känslan vi hade. Vi var väldigt arga och upprörda över det som hade hänt. Send me to the wolves handlar ju om att, jamen, kasta mig till vargarna men jag kommer ta mig loss igen. Den har också lite inspiration från Led Zeppelin men också lite hiphop, vi försöker blanda in lite modernt i låtarna. Domino handlar om att stå lite vid sidan av och se ett skepp sjunka eller vad ska man säja?

Guernica: Jag tycker du säger det så himla bra och jag har fullt upp med att hänga med i låtlistan här. 

Emlee: Efter Domino, som är lite inspirerad av ZZ Top kommer Silver Tongue som beskriver talesättet: Tala är silver, tiga är guld och är lite mera fartig. Det var väldigt mycket skriverier om vad som hände och vi fick ju höra den andra sidans versioner av vad som hänt och i vissa fall uppfattar vi det som rena lögner. 

Guernica: Där vill jag fylla i att ärlighet är otroligt viktigt för att vi ska må bra. Vi är nu en grupp där vi är väldigt öppna och ärliga mot varandra, vi har en väldigt öppen kommunikation och det upplevde jag var väldigt svårt i den förra konstellationen. 

Emlee: Den går sedan in i Undiscovered paths och nu kommer vi in i skivans lite mer sorgsna parti. Den handlar om att känna sig vilsen och att stå vid ett vägskäl i livet, och att släppa det som har varit för att kunna gå framåt. 

Guernica: Vi har jobbat hårt för att ta aktiva steg för att kunna gå vidare med våra liv, inte leva i det förflutna. Låten sticker ut lite på skivan. 

Emlee: Sedan har vi ett interlude som heter Mariahs song som är ett litet stråkparti som leder in till balladen som kommer efteråt. Stråkpartiet spelas av en Skaratjej som heter Maria Jern som jag varit kompis med sedan gymnasiet så det är kul att hon är med på skivan. Vill du berätta om Ease your pain?

Guernica: Du gör det så bra!

Emlee: Sedan kommer Ease your pain  som är den stora balladen på skivan. Det var Mona som hade en idé om att skriva en låt om hur man vill trösta en vän. Mona har sett oss vara väldigt nere, för vi har varit väldigt ledsna också, och då fick hon idén till den här låten av att vara en vän som ser en vän vara ledsen och ta på sig en del av smärtan för att vännen ska känna sig starkare.

Guernica: Ja det är så fint att jag blir nästan tårögd av den 

Emlee: Det känns också fint att göra en ballad som inte handlar om kärlek, eller det är också kärlek fast på ett annat sätt. Sedan kommer Running som väl är trumlåten på plattan och är skriven av sångerskan! 

Guernica: Jag önskar att jag var trummis egentligen fast det är Emlee som har hittat på trummorna. 

Emlee: Guernica hade skrivit den till sitt soloprojekt egentligen men så skickade hon en demo till oss och vi gillade den så vi tog den och gjorde om den så den skulle passa The Gems. Det händer mycket i den på trummorna.  Den har också lite Guns´n´Roses i sig och lite Toto. Den handlar om att det finns så mycket fejk på sociala medier att man springer ifrån verkligheten. 

Guernica: Jag var så frustrerad över det ett tag. Vi var t.ex. skyldiga till det i Thundermother, vi målade upp en bild av enighet och vänskap och glädje medan sanningen var en annan, så jag blev trött på skiten och tänkte att nu ska vi vara ärliga. 

Emlee: Näst på tur är Renaissance som är ett intro till Like a Phoenix. Från början hade Like a Phoenix intro men vi tog bort det på singeln men tyckte att det kunde vara kul att ha med det på skivan så vi tog tillbaka det. Låten står för förnyelse och återfödelse. Like a Phoenix handlar om att vi har återuppstått. P.S.Y.C.H.O. är en kul partylåt som handlar om att man inte vill träffa på personer man inte gillar när man är ute på stan. Kiss it goodbye handlar om självkärlek. 

Guernica: Om en peron inte gillar mig då är inte jag för dig. Force of nature är en fartfylld rolig låt där vi i verserna lekte lite med olika shakran(skratt). Det låter så dumt när jag säger de här sakerna men alla shakran, om du vill manifestera saker så finns det ord som I am, I love, I see, I feel, I know och alla de där sakerna så byggde vi upp låten kring det, för att jag tror att det kan bli lite self fulfilling-manifesting om det hela tiden ska vara mörkt och så. Jag tror att det är viktigt att balansera ut låtar som är positiva framåt, bra för själen. Som stärker en helt enkelt. Sedan är den paketerad i någon sorts helt bananas party/super hero vibe.

Emlee: Musikaliskt är den ganska galen och jag tycker den är ganska mycket 70-tal. Mona tog ju in ganska mycket jazz influenser också i gitarrsolot. Låten känns lite Queen och Van Halen. Vi tycker den är väldigt galen och kul. Sista låten på plattan Fruits of my labor är sista låten på plattan som handlar om att vara stolt över något man gjort. Om man har kämpat väldigt länge för någonting och det äntligen börjar ge frukt. Det är känslan vi har nu när vi släpper vårt album. Nu är vi där äntligen. Skivan avrundas med en bonusversion som är en ackustisk version av Like a Phoenix som det kändes kul att avslut skivan med för den låten har ju liksom satt temat för oss det här året, att inte ge upp. Vi hade ett behov av att skriva av oss och även om vi har argare låtar och ledsnare låtar så har det varit viktigt för oss att det också finns ett positivt budskap för det är såklart det vi mest vill förmedla. Man kan gå igenom tunga grejer men det finns alltid ett ljus i tunneln. Man ska inte ge upp. 

Är ni trygga med skivan?

Emlee: Ja det är vi. Vi är jättestolta över skivan och känner att vi mår bra men det är naturligtvis också nervöst. Det är viktigt för oss att det går bra. 

Guernica: Vi är väldigt stolta. Jag känner inte att vi kunde gjort en bättre första skiva. Detta är det perfekta första steget för oss. För att vara ett debutalbum så tycker jag att vi har satt ribban högt för oss själva. 

Emlee: Ja det var dumt.

The Gems fortsätter dagen med att repa. Jag tackar för pratstunden och önskar Lycka till!

Marcus Ahlberg